Människor stödjer vänsterpartiets politik i sak men hindras av den profil partiet har. Därför ska profilen och ”varumärket” vänsterpartiet förändras och den nya given presenteras i en Informationsplan som ska gälla fram till partiets kongress i juni 2008.

 – Vår profil har varit

att vara så arga som möjligt, vi har alltid varit de som skriker högst
och det har inte lyckats särskilt bra. Vi uppfattas som mycket argare
och mycket radikalare än vad vi i själva verket är, säger
vänsterpartiets informationschef Jenny Lindahl Persson.
Vänsterpartiets låga väljarstöd, även i de grupper där partiet är som
starkast, förklaras med det intryck som partiet ger. I
Informationsplanen skriver man att partiet, efter en tid som dominerats
av interna strider, sällan tar sig ur medieskuggan. Men när
vänsterpartiet får tillfälle att visa upp sig ger man visserligen en
bild av partiet som ett parlamentariskt alternativ med förhållandevis
lite makt som främst vill värna om de svagaste, men som också har en
lite trött, bakåtsträvande och sur framtoning.

Väljarna hindras att rösta på vänsterpartiet på grund av dess svaga varumärke. Foto: Cathrine Sandqvist.

Finnas med i vardagen
Vidare skriver man att vänsterpartiets varumärke är idag så svagt att
det faktiskt hindrar väljare att rösta på partiet trots att de
sympatiserar med politiken. Vänsterpartiets varumärkesbyggande för
framtiden menar de handlar om att förändra partiets kommunikation så
att den förmedlar den bild av partiet som partiet själva vill förmedla
och speglar den politiska roll partiet vill spela. De vill att
vänsterpartiet på ett mer synligt sätt ska finnas med i människors
vardag och måste därför förmedla en mediebild av detta. Det behöver
inte alltid vara högst prioriterat att avsätta tid till parlamentariska
uppdrag, om det inte leder till inflytande över politikens innehåll.
Vänsterpartiet ska inte vara ”politiker” som söker stöd av ”väljarna”.
Istället ska partiet visa att de är kommunalare, SEKO-medlemmar,
miljörörelsen, antirasisterna, feministerna och de som partiet kämpar
tillsammans med.

Ska visa kampglädje
– Vi ska visa att vi är aktivister snarare än politiker. Visa ska föra
samman våra ord och idéer med aktioner och handlingar. Vi ska också
vara gladare, vi ska visa kampglädje och inte hat. Om man tittar på
vänstern i Norge så har de en betydligt gladare och trevligare profil.
Vi vill ha ett gladare och trevligare internklimat, ett mer tillåtande
internklimat, inte minst när det gäller förhållandet till media, säger
Jenny Lindahl Persson.
Förändringen av vänsterpartiets profil ska ske med lärdomar från ett
kanske något oväntat håll, nämligen från de ”nya” moderaterna.
Vänsterpartiet skriver i Informationsplanen att för att lyckas ändra på
den profilen som paritet nu har krävs genomgripande förändringar i
partiets kommunikation på alla nivåer och ifrågasättande av det som är
invant och hemtamt. Det partiet ska ta lärdom från de ”nya” moderaterna
är att de faktiskt har lyckats genomdriva förändringar i hela
organisationen och inte bara satt dem på papper.

”Ändra oss till det vi är”
– Vi kan lära oss av moderaternas profilomvandling eftersom de också
fick med sig sina medlemmar i förändringen. Men vår förändrade profil
ligger egentligen närmare verkligheten än den vi har haft tidigare, vi
är ju aktivister och vanligt folk. Det borde vara enklare för oss än
för moderaterna, de ändrade profilen till något de inte är men vi
ändrar profilen till det vi verkligen är, säger Jenny Lindahl Persson.

Besök galleriet och stilla er nyfikenhet!

Vi ska också påminna er om att ni borde söka medlemskap i vänsterpartiet. Kom med och påverka din samt andras framtid. En annan värld är möjlig!

Lotta J Fornarve (ordf.), Staffan Folke (kassör), Eila Clarstedt och Patrik Renfors till distriktets verkställande utskott.

Patrik Renfors fick även förnyat förtroende som vice ordförande i VU/DS.

Det är inte länge sedan var och varannan politiker i Sverige kallade sig för feminist, idag gör inte ens jämställdhetsministern det. Feminism och jämställdhet är en icke-fråga för den nya regeringen. För en feminist är Reinfeldts politik omodern och bakåtsträvande.

Under förra mandatperioden tog vänsterpartiet,
socialdemokraterna och miljöpartiet fram en handlingsplan för
jämställda löner. Målet var att motverka löneskillnader mellan kvinnor
och män. Denna handlingsplan har den borgerliga regeringen slängt i
papperskorgen utan att presentera ett enda eget förslag för jämställda
löner.

En regering vars hela retorik går ut på att det ska löna
sig att arbeta inför nu ett bidrag riktat till kvinnor för att de ska
hålla sig borta från arbetsmarknaden och bli försörjda av en man.
Kristdemokraternas vårdnadsbidrag är en klassisk kvinnofälla. Män som
inte stannar hemma med sina barn idag när de får ut 80 procent av
lönen, kommer inte att stanna hemma för ett bidrag på 3 000 kronor i
månaden. Så vårdnadsbidraget är i praktiken ett mammabidrag. Inga
ensamstående kvinnor kan klara sig på 3 000 i månaden. Själva idén med
bidraget är att det finns en familjeförsörjare.

Förslaget om
skattesubventionerade hushållstjänster är en urusel lösning ur ett
jämställdhetsperspektiv. När männen vägrar göra sin del av
hushållsarbetet går staten in med skatterabatter så att högavlönade
kvinnor slipper ställa krav på sina män.
Istället lämpas arbetet
över på lågavlönade kvinnor som får fortsätta att dubbelarbeta.
Skattepengar som skulle ha kunnat användas på andra områden går nu till
städning, matlagning och barntillsyn hemma hos fullt friska
höginkomsttagare.
Försämringarna i a-kassan slår mot
deltidsarbetande som får svårt att kvalificera sig för ersättning,
samtidigt som de tvingas betala hela den höjda a-kasseavgiften. Taket
för sjukersättningen sänks och förtidspensionärernas villkor försämras.
I samtliga dessa grupper är kvinnor överrepresenterade.
Regeringens
politik innebär att kvinnornas möjligheter krymper, den är ett rejält
kliv tillbaka mot gamla ideal och traditionella könsroller. Politiken
gynnar män med höga inkomster. Kvinnorna är de stora förlorarna.

Vänsterpartiet
är ett feministiskt parti. Därför vägrar vi att acceptera mäns våld mot
kvinnor och orättvisorna på arbetsmarknaden. Därför gör vi motstånd. Vi
behöver ditt stöd, kom med i motståndsrörelsen du också.

Elina Linna
riksdagsledamot för Vänsterpartiet 

Jag tycker verkligen inte om friskolor och jag tycker verkligen inte om Jan Björklund och Lars Leijonborgs politik för en återgång till 50-talets katederdisciplin. Vårt samhälle börjar bli läskigt nyliberalt, där det gamla trygga folkhemmet stegvis men taktfast tynar bort.

Privata alternativ leder bara i mina ögon till ökade
klassklyftor och segregation, eftersom "elitskolorna" i viss mån kan
välja ut vilka barn de vill ha i sin verksamhet. I en sammanhållen
kommunal skola och förskola måste man ta hand om alla individer. De tas upp i verksamheten vare sig kön,
hudfärg, social standard och om de bor i fel område eller om de har
speciella behov.

Det finns en risk med privata alternativ, menar jag. I
en liten stad som jag kommer ifrån och även i större kommuner gnager de
privata skolorna på kommunkassan. Vi får dubbla kostnader, då kommunen
måste hålla kvar en viss beredskap. Friskolor får ändå bidrag från
kommunen, då blir det mindre pengar över till den allmänna skolan.
Skolpengsystem är bedrövligt, då kan vi inte fördela mer resurser till
de mest utsatta barnen i ekonomiskt utsatta områden. Då är det i
stället majoriteten av stadens barn som indirekt får det sämre ställt i
skolor och förskolor. Har vi kommunala skolor så är det lättare att
hålla Karl Marx rättvisa devis; Av var och en efter förmåga – Åt var
och en efter behov.

Vänsterpartiet anser dessutom att regeringen gör
fel när den föreslår tidigare betyg och fler steg i betygskalan.
Regeringen ska återinföra bokstavsbetyget, det känns som om vi är
tillbaka i början av 1900-talet. Vi behöver inte fler betygsteg, vi
behöver fler lärare.
Det är ju inte den vägen de styrande borgerliga
partierna vill gå, de har ju sänkt skatten med cirka 40 miljarder
kronor, de har också deklarerat att de ska ge sig på fastighetsskatten
på 30 miljarder kronor. Därutöver ska skatterna sänkas ytterligare
stegvis under mandatperioden. Elever blir straffade eftersom det blir
vi kommunalpolitiker som sedan får skära ner i verksamheten.

Kunskap är
ingen tung ryggsäck att bära. De flesta av oss vet att på dagens och
framtidens arbetsmarknad ställs högre krav än när Björklund var ung och
för att matcha det behövs kunskap. Att ta bort högskolebehörigheten för
de yrkesförberedande programmen är att göra eleverna en björntjänst och
ett led i regeringens medvetna strategi för att förstärka
klassklyftorna i samhället. Skolan ska vara kompensatorisk så att
skillnader i elevernas bakgrund motverkas och inte har någon betydelse
för utbildningen, därför ska skolarbetet göras på skoltid med stöd och
hjälp av lärare. Inför intyg på att eleverna har nått målen. De
graderade betygen styr undervisningen och skapar negativ stress hos
eleverna.

Skolans främsta uppgift är att göra det möjligt för alla
elever att ta emot, skaffa och söka kunskap och bildning. Praktiska och
teoretiska kunskaper måste utvecklas i samspel. Det är oroande att
utvecklingen tycks gå mot en treämnesskola med svenska, matematik och
engelska på schemat. Lärare med pedagogisk utbildning är en
förutsättning för pedagogisk utveckling.

Vänsterpartiet vill ha en
skola där eleverna får det stöd och den stimulans som behövs för att ta
emot, skaffa och söka kunskap. Kunskap är en demokratisk rättighet och
ingen handelsvara. Vi säger därför nej till marknadsanpassning,
sponsring och privatiseringar. Vi vill ha en gemensamt finansierad och
demokratiskt styrd skola där det är behoven som styr
resurstilldelningen.

Patrik Renfors
Vice ordförande vänsterpartiet Sörmland

Vänsterpartiet vill inte hindra någon privatperson från att anlita städhjälp. Det går alldeles utmärkt att vända sig till en av alla de städfirmor som redan finns.

Men vi tycker det är fullständigt orimligt att, som regeringen
föreslår, ta 1,5 miljarder kronor av våra gemensamma skattemedel för
att göra det billigare för de välbeställda att få sina hem städade.
Samtidigt som äldreboenden, daghem och skolor skriker efter mer
personal och resurser, men nekas dessa "för att vi inte har råd".
Bara
en av tio svenskar kommer att köpa de subventionerade hushållstjänster
som regeringen vill införa, enligt en undersökning som Sifo/Aftonbladet
gjort. De allra flesta hushåll har helt enkelt inte råd att köpa hjälp
i hemmet, inte ens med subventionerat pris.
Men för hushåll med
mycket god ekonomi och höga inkomster öppnar sig en enormt stor
skattesänkning. Till exempel kommer ett par som har råd att anlita
hushållstjänster för sammanlagt 200 000 kronor under ett år att kunna
sänka sin skatt med 100 000 kronor samma år.
När allianspartierna
talar om åtgärder för att få vardagspusslet i en familj att gå ihop är
det som synes de välbeställda familjerna som har möjlighet att göra det
stora klippet.
Det stora klippet ja, se bara hur det gått i Finland
och Frankrike. Båda länderna har sedan några år infört avdrag för
hushållstjänster. I båda är det de fem till tio procent rikaste
hushållen som köper merparten av tjänsterna. De hushållen finns i
huvudsak i de finare kvarteren i Helsingfors och i franska storstäder.
Och denna hjälp till de välbeställda ska ensamstående mödrar och pensionärer vara med och betala via skattesedeln!
Man
kan med fog påstå att vad regeringen är på väg att göra är helt enkelt
att införa en lyxreform som kostar nästan 1,5 miljarder kronor och som
i huvudsak kan användas av familjer som redan lever i lyx eller har en
mycket god ekonomi. Det upprör mig eftersom vi har så många andra
områden som vi skulle behöva avsätta mer pengar till, exempelvis
barnomsorg, äldreomsorg och höjd a-kasseersättning.
Allianspartierna
påstår dessutom att reformen om hushållstjänster gynnar jämställdheten
mellan kvinnor och män. De menar att om man köper hushållstjänster
slipper kvinnor utföra hushållsarbete hemma och de kan därmed
lönearbeta mer.
Men det regeringen gör är att den osynliggör själva
grundproblemet, nämligen att alltför många män inte tar sitt ansvar.
Uppfattningen om vad som är kvinnligt respektive manligt befästs genom
alliansens förslag. Högavlönade män och kvinnor kan köpa sig fria från
en diskussion om en mer jämställd fördelning av hemarbetet.
Vi inom
vänsterpartiet jobbar i stället för en generell arbetstidsförkortning
för att få vardagspusslet att gå ihop. Det är en reform som till
skillnad från regeringens överklassavdrag kommer alla till del.

Elina Linna (v),
riksdagsledamot 

Högeralliansens förslag på kupongtandvård är ovärdigt ett välfärdssamhälle. Vi har råd med en riktig reform. Klass skall inte synas i munnen, skriver Eva Olofsson och Elina Linna.

Högeralliansen lovade inför valet en snabb tandvårdsreform. Det löftet
svek de. Och nu gör de tandvården till en kupongvara med för lite stöd
till dem som verkligen behöver det. För oss i vänsterpartiet är saken
självklar: tänderna är en del av kroppen. Därför vill vi satsa dubbelt
så mycket som regeringen på tandvården. Vi har råd med det om vi låter
bli att sänka skatten för de rika.
Vänsterpartiet var ensam motståndare till den avreglering av tandvården
som ledde till att tandvårdskostnaderna rusade i höjden. I
försäkringskassans analys av tandvården, som kom nyligen, framgår
tydligt de dramatiskt ökade kostnaderna för patienterna. Priset för en
enkel lagning av en tand har mångdubblats sedan 70-talet. I spåren av
prishöjningarna kan vi se hur tandvårdskonsumtionen minskar i de
grupper som har det sämst ställt.
Ungdomar väljer bort tandvårdI Socialstyrelsens alldeles färska folkhälsorapport framgår det att
alldeles för många avstår från tandvård av ekonomiska skäl. Runt
hälften skulle inte ha råd med oväntade tandvårdsutgifter på 5 000
kronor. Klasstillhörigheten styr alltså hur ofta man går till
tandläkaren vilket påverkar tandhälsan. Ungdomar mellan 20 och 29 år,
som har sämre ekonomi än de över 30 år, har minskat sin
tandvårdskonsumtion mest. I spåren följer sämre tänder hos unga.
För vänsterpartiet är tänderna en del av kroppen, därför är vårt mål
att tandvården inte ska kosta mer än annan sjukvård. Vi var också först
ut med förslag om en genomgripande tandvårdsreform. Det är naturligtvis
bra att fler insett det behovet.
Den 6 mars presenterades den statliga utredningen Friskare tänder –
till rimliga kostnader. Utredningens förslag är i stort sett vad
alliansen drev i valrörelsen och vad de beställde genom
utredningsdirektiven. Förslaget innehåller en "tandvårdscheck" på 300
eller 600 kronor vartannat år. I "den nya arbetarregeringens" Sverige
blir tandvården en kupongvara. Om man jämför detta med vänsterpartiets
och den förra socialdemokratiska regeringens överenskommelse om att de
vanliga undersökningarna skulle kosta max 200 kronor, så är i
realiteten utredningens förslag en försämring för de flesta.
Rejält stöd till låga kostnaderDet nya tandvårdsstödet innehåller också ett högkostnadsskydd som
träder in vid kostnader över 3 000 kronor. Men de flesta som avstår
från att gå till tandläkaren gör det på grund av att de inte ens har
råd med grundläggande tandvård. Den som inte har råd att betala ett par
tusen kronor är inte alls hjälpt av regeringens högkostnadsskydd. Du
förväntas själv ha råd med tandvård upp till en kostnad på 3 000 kronor
per år. Vi vet att många ensamma mammor, ungdomar, studenter,
långtidssjuka och arbetslösa inte har de marginalerna. Det innebär att
många fortfarande kommer att tvingas avstå från viktiga behandlingar.
Det är oacceptabelt. Därför vill vänsterpartiet ha ett rejält stöd
redan vid låga kostnader.
Lever inte upp till löftetI en debattartikel i april förra året påstod en enig högerallians
att deras högkostnadsskydd skulle ta hand om större delen av kostnaden
för de hårdast drabbade. Man exemplifierade med Annika som stod inför
en tandvårdskostnad på 10 000 eller 16 000 kronor beroende på vilken
lösning hon valde. Men högeralliansen lever inte upp till sitt löfte
till Annika. Det förslag till högkostnadsskydd som nu föreslås ger bara
Annika 35 till 43 procent av kostnaden i ersättning. För att staten ska
stå för större delen av tandvårdskostnaderna, som alliansen lovade,
krävs kostnader på över 19 000 kronor. Regeringens subventioner vid
höga kostnader är inte i närheten av det som vänsterpartiet föreslår.
Annika får med regeringens förslag betala 9 199 kronor för ett
implantat medan vänsterpartiets reform ger en kostnad på 5 623 kronor.
Regeringen påstod att de skulle prioritera de höga kostnaderna. Det
märks inte särskilt väl.
Vänsterpartiet är det parti i riksdagen som vill satsa mest på
tandvården. Vi gör det eftersom vi tycker att det är ovärdigt ett
välfärdssamhälle att klass syns i munnen. Det ekonomiska utrymmet för
en riktig tandvårdsreform finns och i vårt budgetförslag satsar vi hela
10 miljarder kronor på en sådan reform. Genom en så stor satsning kan
tandvårdskonsumtionen öka och tandhälsan förbättras.

Här är den nya distriktsstyrelsen. Läs och begrunda.

Ordförande:

Lotta Johnsson Fornarve     Oxelösund

Ord. ledamöter:

Staffan
Folke                       Nyköping

Maria Chegui                       Eskilstuna

Conny Jacobsson                 Nyköping

Eila
Clarstedt                       Eskilstuna

Patrik
Renfors                      Oxelösund

Mona Ström                          Nyköping

Sixten
Thuresson                 Gnesta

Annagreta
Segerberg           Flen

Supleanter:

Johan Fritz                           Katrineholm

Rosy Falk                             Strängnäs

Marcos Navarro                   Vingåker

Johan Bergstad påstår i en insändare i SN (070302) att vänsterns skola redan är här. Det finns mycket kvar innan vi uppnått vänsterns skola. Därmed inte sagt att allt är så uruselt i dagens skola som Bergstad påstår.

Det är inte acceptabelt att tala i
mobiltelefon, mobba sina kompisar eller kalla flickor för horor. Vi
måste även erkänna att det finns många lärare och elever som gör ett
utmärkt arbete. Men visst finns det mycket som skulle kunna bli bättre
i dagens skola.
Den borgerliga lösningen på skolans problem är att
ropa på mer betyg, drill och disciplin. Att gå tillbaka till en mer
auktoritärt styrd skola är ingen lösning. Alla barn har inte samma
förutsättningar. Det finns många barn som mår dåligt eller har
föräldrar som inte kan stödja och hjälpa dem på det sätt som de skulle
behöva.
Vi måste skapa en skola där alla barn får den hjälp dem
behöver efter deras egna förutsättningar. En rättvis skola där alla
elever blir sedda oavsett kön, etnicitet eller social bakgrund.
Bergstad
klagar även på lärarna. Vi vet att det finns många lärare som gör ett
fantastiskt arbete, men för att lärarna även fortsättningsvis ska orka
göra ett bra jobb måste de få en kontinuerlig, kompetensutveckling och
bättre arbetsförhållanden.
Tidigare betyg i skolan löser inga
problem. Betyg leder till ökad konkurrens och utslagning och ger barn
från studievana hem ett försprång. Betygshets leder till kortsiktigt
pluggande av lösryckta fakta för att få höga poäng på proven. Vi vill
skapa en skola där eleverna studerar för att de vill lära sig och där
kunskapen står i centrum. Vi vill ha en sammanhållen skola där eleverna
är delaktiga och tar ansvar. En skola där eleverna lär sig att tänka
själva och vara kritiska. En skola där man lär sig vad demokrati
innebär i praktiken.

Nya pedagogiska metoder måste utformas
och utvecklas. Vi vill ha mindre klasser och fler lärare och
elevvårdsstödjande personal för att alla barn ska kunna bli sedda. Vi
kan inte som Bergstad blunda för att många av skolans problem bottnar i
bristande resurser. En investering i skolan är en investering för
framtiden.

Lotta Johnsson Fornarve
ordförande Vänsterpartiet Sörmland 

Alliansen planerar att sälja ut flera statliga bolag. Deras motiv för utförsäljningen av dessa vinstgivande bolag är enbart ideologiska.

Det är inga oviktiga bolag i vilka statens ägarandelar ska
säljas ut. Bland dem finns en av de största bankerna, stockholmsbörsens ägare,
innehavaren av de statliga verksamheternas byggnader och det dominerande
telekombolaget, med eller utan det fasta telenätet.

Vi ser detta som en massiv omfördelning av vinster från den
offentliga sektorn till kapitalägarna. Utförsäljningen ger på sikt en försämrad
stadsbudget. Den förväntade sänkningen av kostnaden för stadsbudgeten blir
mindre än den vinst dessa bolag idag bidrar med. Staten och medborgarna
förlorar medan kapitalägarna vinner.

Att släppa det statliga inflytandet i dessa bolag medför en
förlorad möjlighet att låta dem ha en marknadskontrollerande roll, för att
gynna stora konsumentgrupper. Ett exempel är SBABs agerande på
bostadslånemarknaden.

Dessa bolag skulle också kunnat stå för ett långsiktigt
produktivt ägande, som motvikt till den vinstfixerade kvartalskapitalismen. Den
möjligheten går nu förlorad när det demokratiska inflytandet säljs ut.

Vi är många som lider när folkhemmet säljs ut av ideologiska
skäl, under täckmanteln "det nya arbetarpartiet", när vinster flyttas från
staten för att gynna privata investerare och kapitalägare. Stoppa utförsäljningarna!