Alliansen planerar att sälja ut flera statliga bolag. Deras motiv för utförsäljningen av dessa vinstgivande bolag är enbart ideologiska.

Det är inga oviktiga bolag i vilka statens ägarandelar ska
säljas ut. Bland dem finns en av de största bankerna, stockholmsbörsens ägare,
innehavaren av de statliga verksamheternas byggnader och det dominerande
telekombolaget, med eller utan det fasta telenätet.

Vi ser detta som en massiv omfördelning av vinster från den
offentliga sektorn till kapitalägarna. Utförsäljningen ger på sikt en försämrad
stadsbudget. Den förväntade sänkningen av kostnaden för stadsbudgeten blir
mindre än den vinst dessa bolag idag bidrar med. Staten och medborgarna
förlorar medan kapitalägarna vinner.

Att släppa det statliga inflytandet i dessa bolag medför en
förlorad möjlighet att låta dem ha en marknadskontrollerande roll, för att
gynna stora konsumentgrupper. Ett exempel är SBABs agerande på
bostadslånemarknaden.

Dessa bolag skulle också kunnat stå för ett långsiktigt
produktivt ägande, som motvikt till den vinstfixerade kvartalskapitalismen. Den
möjligheten går nu förlorad när det demokratiska inflytandet säljs ut.

Vi är många som lider när folkhemmet säljs ut av ideologiska
skäl, under täckmanteln "det nya arbetarpartiet", när vinster flyttas från
staten för att gynna privata investerare och kapitalägare. Stoppa utförsäljningarna!

Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker föreslår i ett brev till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin att strejkrätten ska begränsas.

 I brevet kallar Duker Hotell och restaurangfackets blockad av en salladsbar i Göteborg för "övervåld". Han menar att reglerna kring konflikträtten är föråldrade och att fackföreningarna är konservativa bakåtsträvare "som vill bevara allt vid det gamla".

Vad som är nytt eller gammalt i detta fall är nog en definitionsfråga. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att komma till ett Sverige där arbetarna förväntades stå med mössan i hand, buga och hålla käft. Där människor kunde avskedas på stående fot, utan motiv eller förklaring. Ett Sverige där varje försök till organisering eller krav på löner, arbetsmiljö eller andra anställningsvillkor möttes med trakasserier och svartlistning av "besvärliga" arbetare.

Att inte vilja ha tillbaka detta "gamla" är vad kampen för kollektivavtal handlar om. Kollektivavtalen garanterar rimliga anställningsförhållanden och löner. Om arbetsgivarna inte ställer upp på ingångna avtal eller vägra teckna avtal finns det möjlighet att ta till vissa reglerade stridsmedel så som strejker och blockader. Arbetsgivaren har också denna möjlighet, till exempel genom lockout.

Man kan ju komma med snyfthistorier om enskilda arbetsgivare som "offer" och dessa historier är förstås tacksamma för högern och Svenskt Näringsliv. Men för mig är det helt grundläggande att företagare som anställer ska ställa upp på de villkor som råder på svensk arbetsmarknad och att man förstår att det innebär ett ansvar att ha anställda.

Det är inte arbetsgivarna som saknar makt och inflytande i dagens Sverige. Miljoner anställda är helt beroende av de beslut som ägarna och deras representanter fattar. Det kan handla om beslut som är avgörande för tusentals anställda och ibland för hela orters och regioners framtid. Men även anställda hos mindre arbetsgivare är alltid i beroendeställning.

Vi måste förstå att det handlar om just makt och inte om enskilda företagares godhet eller ondskefullhet. För att i någon mån reglera denna makt krävs det regler, lagar och avtal på arbetsmarknaden. Den kamp som fackföreningarna i Göteborg nu för handlar inte om att vara "taskig" mot en salladsbarägare utan är en strid om att upprätthålla en civiliserad arbetsmarknad. Om Svenskt Näringsliv på allvar brydde sig om den aktuella salladsbarägaren borde de informera henne om vad som faktiskt gäller istället för att blåsa under en "snyfthistoria" för att vinna billiga poäng.

Lasse Ohly

Partistyrelsen uteslöt i helgen de två avhoppade landstingspolitikerna Ann Berglund och Marco Venegas ur vänsterpartiet. Beslutet var enhälligt, och ett nödvändigt svar på valets tragiska efterspel.

I stadgarna för vänsterns landstingsgrupp i Sörmland ges gruppen förtroende att fatta beslut i samtliga frågor utom tre. En av dessa är frågan om samarbete med andra partier, där distriktsstyrelsen avgör.

Stadgarna är antagna av partiets medlemmar, och utgör därför i princip ett demokratiskt kontrakt mellan den enskilde medlemmen och partiet. När man går med i ett parti förbinder man sig alltså att följa stadgarna. Man förbinder sig också att driva önskemål om ändringar internt; något som varken Marco eller Ann gjorde.

Vare sig man vill kalla stadgebrott för civilkurage eller för rättshaveri, är det ett brott mot demokratin, och tolereras varken mer eller mindre i vänstern än i något annat parti. 

Vänsterpartiet beklagar den kränkning av demokratin som det innebär att två av våra medlemmar överger det beslut som partiet fattat om en samverkan med socialdemokraterna för att styra landstinget. Vänsterpartiets distriktsstyrelse beslutade dagen efter att Ann Berglund och Marco Venegas via mail meddelat att de lämnar Vänsterparti landstingsgruppen följande:

1. Att vi skall få till stånd samtal med Marco och Ann för att få möjlighet att förstå vilka sakskäl som ligger bakom deras beslut att som vänsterpartister överge en regeringssamverkan med socialdemokraterna i landstinget, för att istället styra med den borgerliga alliansen och miljöpartiet. Målet var att lösa dessa eventuella politiska konflikter för att få Ann och Marco att besinna sig för att sedan återgå till det parti vars ideologi de säger sig dela.  

2. Om detta inte skulle lyckas var det vår mening att förmå Ann och Marco att lämna sina uppdrag, uppdrag som de valts till som vänsterpartister inom vänsterpartiet via nomineringar och val. Om de är missnöjda med Vänsterpartiet så bör de lämna partiet och sina uppdrag. 

3. Om det inte går att lösa så återstår endast för vår distriktsstyrelse att till partistyrelsen  föreslå en uteslutning av Ann Berglund och Marco Venegas.

Samtal har förts med Ann Berglund och Marco Venegas där båda har backat i sakfrågor. De frågor som de framfört som skäl för sitt avhopp var höjning av politikerarvodet i landstinget och att de inte blivit erbjudna några uppdrag i landstinget. Marco blev exempelvis erbjuden att bli gruppledare, vilket han avböjde. När det gäller arvodesfrågan hade Vänsterpartiet beslutat sig för att rösta nej till en ev. höjning, något Marco och Ann kände till. På fredagen innan avhoppen stod det dock klart att socialdemokraterna backat i arvodesfrågan. Detta erkänner Ann och Marco.

Vi kan därför konstatera att det inte fanns några sakliga politiska skäl för avhoppen. Det som återstod är av personlig karaktär. Om viljan funnits hade vi kunnat lösa de problem som framkommit under samtalen. 

De politiska konsekvenserna är omfattande. Demokratin sätts ur spel. Valresultatet visade på en majoritet för S och V. I stället får vi nu ett borgerligt styrt landsting. 

Vänsterpartiet beklagar djupt det svek som utförts av två av våra medlemmar. Det finns inget stöd för deras agerande i vårt parti, tvärt om.

 Som parti kan vi konstatera att detta beteende " är lika ovanligt som dumt" men vi lägger inte hela ansvaret på Ann och Marco. Det kan nämnas att Ann Berglund som Eskilstunabo inte var nominerad från fjärde valkretsen, dvs Eskilstuna med omnejd.

Vänsterpartiet beslutade på sitt distriktsmedlemsmöte att inte låta sig nedslås. Vi kommer nu att tillsammans med socialdemokraterna föra en kraftfull offensiv oppositionspolitik – en politik med stark vänsterprägel, där vi kommer att lyfta en rad av de progressiva och framåtsyftande förslag vi gemensamt kommit överens om. 

För vänsterpartiets landstingsgrupp, Peter Linnstrand, Lennart Clarstedt                 

För vänsterpartiets distriktsstyrelse, Lotta Johnsson Fornarve, ordförande

Varför ska vi använda statens pengar till att anställa städerskor till den friska överklassen på Östermalm, när vi för samma pengar kan anställa minst lika många och evident fler i hemtjänsten eller i landets skolor?

Högeralliansens politiska agenda om
skattesubventioner för hushållsnära tjänster, skulle kosta 1,25 miljarder
kronor för 2000 arbetstillfällen. Om man i stället anställer vårdbiträden
räcker samma summa till 5 000 offentliga arbeten. Alliansen vill pressa
tillbaka arbetarrörelsens landvinningar. Det märktes tydligt i valet.

Högern utelämnade
taktiskt grundläggande fakta, om svag arbetsrätt för anställda i överklassens
hushåll. Faktum är att i LAS tillämpning undantas arbetstagare som är anställda
för arbete i arbetsgivarens hushåll.

Vänstern
vill prioritera satsningar inom den offentliga sjukvården, barn- och
äldreomsorg och en förbättrad arbetsmarknad med rättvisa löner till kvinnor.
Borgerligheten gör en annan cynisk prioritering. Jag blir upprörd och djupt oroad
över att högeralliansen har satt sina klor i sysselsättningspolitiken. Det
kommer nu påtagligt bli ännu mer tydligare klassklyftor, med ett A- och ett
B-lag på arbetsmarknaden.

De
resurser som högern vill satsa eller snarare dra ner på, kan istället offensivt
satsas på tjänster och löner i vår gemensamma offentliga välfärd. Det
borgerliga förslaget om billig städhjälp för de rika är ett höftskott. Min
gissning är att högerregeringen övertygats med fina ord från tjänsteföretagens
intresseorganisation Almega, som länge varit politiskt drivande i frågan. En
sak är säker Sveriges arbetsmarknad kommer att få följa med alliansen tillbaka
till 1800-talets konservativa högerpolitik.

Vänsterpartiet vill kontra detta med att framåtsyftande ha en större grundtrygghet,
genom socialism och feminism. Det vill säga vi vill komma upp ur diket, upp på vägen
tillbaka till den fulla sysselsättningens politik och det med rättvisa
arbetsvillkor reglerat i lagar- och kollektivavtal. Kan det vara så att
alliansen vill införa detta löntagarfientliga systemskifte, för att på område
efter område börja göra arbetsrätten mer flexibel?

Ska
alla som betalar skatt, betala för att vissa välavlönade köper städtjänster?
Frågar du en borgerlig politiker så skulle svaret vara ja. Främst eftersom
subventioner av hushållsnära tjänster är deras främsta och enda
arbetsmarknadsåtgärd. En subvention av hushållsnära tjänster leder till:
deltidsanställningar, visstidsanställningar, slöseri med skattepengar samt
väldigt få nya jobb. Att subventionera hushållstjänster från statligt håll
handlar enbart om en omfördelning av resurser och arbete från offentlig till
privat sektor.

Ibland
framställs den föreslagna reformen som en jämställdhetsåtgärd, det sägs att det
kommer att underlätta för kvinnor att göra karriär. Detta är rent nonsens som
döljer maktperspektivet i frågan om betalt och obetalt arbete. Den jämställdhet
vänstern vill uppnå är ju att män och kvinnor ska dela på hushållsuppgifterna. Alliansen
cementerar orättvisorna.

Ett städavdrag blir snarare en bromskloss i
jämställdhetsarbetet och konserverar mönstret att män inte behöver ta ansvar
för barn eller hushållsarbete. Det utmanar inte på något sätt
könsmaktsordningen utan återskapar arbetets könsuppdelning och det skeva
ansvaret för det obetalda arbetet. Vi ska inte ha en politik som gör att de
rika kan leva ett feodalt liv med en tjänstepiga, vem ska då städa hemma hos
den utslitna pigan?

Patrik Renfors
Vänsterpartiet
i Oxelösund

Under de senaste årens debatt har psykisk ohälsa likställts med våld och farlighet och röster har höjts för mer tvång och ökad kontroll. Kraven är urskiljningslösa och hänvisar psykiskt sjuka personer till ett utanförskap då de inte ska ha rätt till samma rätsliga status som andra medborgare.

Två av regeringspartierna har surfat fram på enkla vulgärargument om "hårdare tag" och nya tuffare tvångsmedel. Statsministern säger i sin regeringsförklaring att patienter som inte följer "ordinerad behandling" ska kunna bli tvångsomhändertagna. En sådan behandling skulle mötas av en massiv kritik om det rörde sig om inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna för vilken annan – "frisk" – samhällsgrupp sem helst.

De värsta reaktionärerna i denna fråga är de före detta socialliberalerna i folkpartiet. I valrörelsen dömde Lars Leijonborg ut hela psykriatrin och alla dess medarbetare – läkare, sjuksköterskor, psykologer, skötare och terapeuter – genom att kräva ett stopp för "flummet" i psykriatrin. Någon precisering av vilket "flum" som Leijonborg syftar på har dock aldrig framförts.

Naturligtvis finns det brister inom psykriatrins område som måste åtgärdas. Strukturer måste ses över, resurser måste tillföras, personalen måste få möjlighet att höja sin kompetens med mera. För att lösa detta vill Vänsterpartiet satsa 500 miljoner mer per år på psykriatrin än vad regeringen gör. Dessutom vill vi arbeta fram en nationell handlingsplan på ett öppet och konstruktivt sätt – inte genom att låsa in sjuka och kasta bort nyckeln.

Elina Linna, riksdagsledamot (V), ledamot av riksdagens socialutskott

Två ledamöter i vänsterpartiet Sörmlands landstingsgrupp har lämnat s+v-majoriteten i landstinget och istället bildat koalition med de borgerliga partierna.

Detta väcker idag både förvåning och bestörtning i vänsterpartiet – både nationellt och i Sörmlandsdistriktet.

Lennart Clarstedt, gruppledare för vänsterpartiet i landstinget i Sörmland betecknar avhoppen som ett svek mot väljarna. Han säger:
– De som har röstat på vänsterpartiet har inte velat ha ett borgerligt styrt landsting. De har röstat på en vänstermajoritet. Det agerande som Ann Berglund och Marco Venegas visat upp är ett svek mot väljarna. Jag hoppas verkligen att de är beredda att ompröva sitt beslut.
 
I kväll skall frågan diskuteras på distriktsstyrelsemöte i Sörmlandsdistriktet.
– Jag vill inte föregripa någon diskussion eller beslut i distriktsstyrelsen. Det finns en stor upprördhet och ilska, men hur vi kommer att gå vidare kan jag inte gå in på innan vi har haft en diskussion i distriktsstyrelsen, säger Peter Linnstrand som också ingår i landstingsgruppen.
 
Anki Ahlsten, partisekreterare i vänsterpartiet, ser också allvarligt på situationen. Hon vill också vänta med att spekulera i vad som händer härnäst, men hoppas att Ann Berglund och Marco Venegas kommer att ompröva sitt beslut:
– I det politiska läge vi har efter valet är varje landsting med vänstermajoritet väldigt viktigt, och att ge bort majoriteten till högern i ett av de få röda länen är helt oacceptabelt, Anki Ahlsten.
 
Avhopparna säger att det beror på att de vill stoppa höjda arvoden.
– Vi kom i fredags överens med socialdemokraterna om att inte höja arvodena, så det argumentet gäller inte längre, säger Lennart Clarstedt.
 
För mer information, kontakta
 
Lennart Clarstedt, gruppledare för vänsterpartiets landstingsgrupp i Sörmland, 070-3768477
Anki Ahlsten, partisekreterare, pressekreterare Emil Lindahl Persson, 0730-496300
Pressjouren: 070-6200064

I stället för att diskutera rätten till en bostad, vräkningar av barnfamiljer, hemlöshet, höga hyror eller andra delar av bostadspolitiken valde högeralliansen att prata om avskaffande av fastighetesskatten i valrörelsen. Samma sak i regeringsdeklarationen – bostadspolitik reduceras till att avskaffa en skatt som framför allt betalas av de rikaste i landet.

Från början sades det att bostadsfrågorna skulle hamna under miljöministerns ansvar. Nu hör vi att kommunminister Odell också är bostadsminister. Naturligtvis borde en särskild bostadsminister ansvara för en social bostadspolitik.

Den förra regeringen beslutade att avskaffa systemet med räntebidrag och investeringsbidrag utan att ha ett ersättningssystem. För detta fick de berättigad och hård kritik av oss i vänstern. Men ingen skall tro att det blir bättre med en högerregering.

I högerbudgeten tas stöd till byggande av hyresrätter och studentbostäder bort på sammantaget 1 300 miljoner kr vid årsskiftet. Effekten av budgeten är att byggandet av hyresrätter kommer att minska kraftigt och orättvisorna mellan boendeformerna kommer att öka.

Budgetförslaget är främst fientligt mot hyresgäster i allmänhet – och lågavlönade sådana i synnerhet. Hyresgästföreningen har räknat ut att månadshyran för en nyproducerad tvåa (med en produktionskostnad på 900 000 kr) kommer att öka från dagens 4 750 till 6 125 Kr/mån.

Bostaden blir en vara som andra varor i stället för att vara en social rättighet. Kommunala bostadsförmedlingar kommer att avskaffas, hyresgästernas besittningsskydd och rättigheter försämras. Allmännyttan kommer att säljas ut och fler hyresgäster tvingas ändra boendeform eller bli hyresgäst hos sina grannar.

Vi är beredda att arbeta tillsammans med hyresgäströrelsen, fackföreningar och andra som vill utveckla en social bostadspolitik. En sådan måste grundas på rätten till bostad, stöd till byggandet av hyresrätter med låg hyra, en stark allmännytta, kommunala bostadsförmedlingar och rättvisa mellan boendeformerna.

Lasse Ohly

Vi visste att det skulle komma, men trodde väl knappast att det skulle ske redan på kvällen den 18 september. Gårdagens Agenda blev en pinsam uppvisning i att högeralliansens partiledare saknar en politik för fler jobb – och att de själva vet om det.

Ett av de mest populära greppen på högersidan har varit att leverera egenhändigt producerad statistik om antalet arbetslösa. Valrörelsen igenom har vänsterpartiet påpekat att högerns besatthet av arbetslöshetsstatistiken haft en enkel men oroväckande förklaring: det saknas helt en allianspolitik för fler jobb. I går fick lönesänkarkvartetten frågan om de nu – efter att valrörelsen igenom talat om en arbetslöshet på 20% eller mer – skulle fortsätta att använda de siffrorna, och vilket mål som i så fall skulle gälla. Svaret blev chockerande svamligt. Fredrik Reinfeldt vill inte säga något om mål, utan bara tala om en "god grund för bra tillväxt." Som bekant är tillväxten i Sverige redan mycket hög. Men vad med jobben? Maud Olofsson föredrog också att undvika målsättningar för arbetslösheten. Hon efterlyste istället en "mental känsla".

Så till sist kom det ett besked från Fredrik Reinfeldt, att det behövs "runt 300 000 jobb" för att nå full sysselsättning i Sverige. Samme Fredrik Reinfeldt som talat om ett "utanförskap" på 1,5 miljoner, som "inte går till jobbet en vanlig dag", har dagen efter valet strukit 1,2 miljoner människor från sin nya statistik.

Någon egentlig plan på hur dessa 300 000 jobb ska skapas finns givetvis inte. Efter att ha häcklat Göran Perssons och socialdemokratins klandervärda inställning, att "jobben kommer ändå", står lönesänkarkvartetten och säger att man ska få till en "värdemässig omställning".

Det har talats om en historisk seger för högeralliansen. Det ligger mycket i detta. Högerpartiernas cyniska hyckleri känner få motsvarigheter i modern tid.

Vänsterpartiet har under många år varit ensamt med att påpeka att arbetslösheten är ett av Sveriges allra största samhällsproblem. Vi behöver inte blåsa upp någon statistik för att slå fast att förfärande många människor är arbetslösa, och att det är en situation som plågat Sverige alltsedan det nyliberala systemskiftet och de stora nedskärningarna i början av 90-talet. De borgerliga och socialdemokraterna har varit överens om motsatsen. Ända till valrörelsen. Nu, när högern nått de hett eftertraktade regeringstaburetterna, är man tillbaka i gamla positioner. Det är inte full sysselsättning som är målet – det är skattesänkningarna som är det.

Nu börjar vänsterpartiet en stenhård opposition mot den högerpolitik som väntar. Vårt alternativ är tydligt: det behövs en uppgörelse med grundfelen i svensk ekonomi. Full sysselsättning måste bli högsta prioritet i den ekonomiska politiken – det är orimligt med en "fristående" riksbank som torpederar ökad sysselsättning; det måste till betydligt fler anställda i den offentliga sektorn – minst 200 000 nya riktiga jobb; det behövs en energiomställning som gör något åt klimatproblemen och skapar jobb i en viktig framtidsbransch.

Högerns politik går istället ut på att slå på de arbetslösa, för att sänka löner och arbetsvillkor i Sverige. Vi visste att de saknar konkreta förslag för att få fler i arbete. Igår fick vi veta att de själva också vet det. Nu blir det strid mot lönesänkarkvartetten.

Den striden kommer vänsterpartiet att leda.

Lasse Ohly

Vi satsar rejält på äldreomsorgen – både nationellt och regionalt. En nivåökning med tio miljarder på tio år samt lagändringar som stärker den äldres rättigheter. Vänsterpartiet och regeringen har tillsammans lagt en plan för äldrepolitiken som sträcker sig tio år framåt. Det är en satsning som både innehåller ändringar i lagstiftningen och förstärkningar i form av ökade resurser.

Två områden prioriteras särskilt – satsningar till de mest sjuka och utbyggnad samt utveckling av boendet. Att utveckla äldreomsorgen är ett av de viktigaste reformområden och är en av framtidens stora utmaningar. Förutsättningar att möta dessa utmaningar finns genom starkare statsfinanser och ökade resurser till kommunerna. Vänsterpartiet antar den utmaningen och står därför bakom den nationella utvecklingsplanen samt tar fler steg framåt. I den nationella handlingsplanen som Vänsterpartiet står bakom handlar det i korthet om att satsa på de mest behövande – multisjuka och demenssjuka – och på att öka tryggheten i boendet. Det innebär fler platser i särskilda boenden, anpassning av boende och utbyggnad av gemensamhetslokaler samt en par-bo-garanti.

För äldre kvinnor och män som har de största omvårdnadsbehoven görs en förstärkning genom riktade satsningar på hemsjukvård, rehabilitering och bättre användning av läkemedel genom så kallade läkemedelsgenomgångar. Demenssjuka är en särskilt utsatt grupp där vårdens kvalitet måste höjas. För att kunna genomföra detta avsätter vi 200 miljoner kronor. En stor del av äldreomsorgen utförs av anhöriga – maka/make, döttrar och svärdöttrar. Det är viktigt att dessa insatser bygger på en ömsesidig önskan och inte på brister i äldreomsorgen. De har valt att vårda sina närmaste ska ha rätt till ett gott stöd från samhället. Därför avsatte vi redan i höstas 100 miljoner kronor för att södja anhörigvårdare. Vi satsar också på förebyggande hjälp. Det betyder att vi ger kommunerna möjlighet att erbjuda serviceinsatser till äldre utan biståndsprövning genom till exempel "Fixar-Malte" och "Fixar-Lisa" tjänster. Det är stöd och hjälp som bland annat minskar fallrisker. Vi föreslår också fler hembesök till äldre som inte har någon hjälp för att ge information om vad kommunen kan erbjuda.

Det finns stora behov i äldreomsorgen. För att fylla behoven behövs det resurser. Goda föresatser räcker inte långt om det inte finns pengar. Därför har Vänsterpartiet och regeringen avsatt pengar till de mest sjuka äldre redan i höst. Det är pengar som skall användas till sammanlagt närmare 13 miljoner kronor och för Landstingert Sörmland ett tillskott med över 5 miljoner kronor. Det är ett tillskott som vi föreslår skall användas till att förstärka kvaliteten för de mest sjuka äldre.

Vänsterpartiet går längre. Vi menar att nästa steg är att ge äldre kvinnor och män:

– Rätt till ett aktivt och meningsfullt liv och gemenskap med andra. Det innebär en utbyggnad av olika boendeformer, träfflokaler och fler arbetsterapeuter.

– Självbestämmande i vardagen. Det innebär att vi vill ge äldre över 75 år en möjlighet att fritt förfoga över ett antal hemtjänsttimmar per månad.

-Rätt att få äldreomsorg på sitt modersmål.

– Regler som styr vad som är god kvalitet i äldreomsorgen och som den äldre har rätt att kräva.

– Förstärkt tillsyn av äldreomsorgen som ger direkt resultat för den äldre.

Förutsättningarna för en god äldreomsorg är kompetent personal med löner som man kan leva på. Därför föreslår vi också att kvinnors löner höjs.

Elina Linna