Skip to main content

Ny Central hemsida – Besök den nu!

Välkommen till vänsterpartiets nya hemsida. Vi hoppas att den ska vara bättre och mer lättnavigerad än den förra. Vill du vet mer om den nya sidan?

Klicka här för att komma vidare till den nya Vänsterpartihemsidan.

Den nya hemsidan är fortfarande under utveckling. Nya funktioner läggs
till efterhand, och förbättringar är att vänta. I dagsläget bygger den
i princip på två större avdelningar: 1. den vanliga hemsidan, 2.
biblioteket.

På den vanliga hemsidan hittar du nyheter, pressmeddelanden, kampanjer
och lättbegriplig information om vad vänsterpartiet står för och vad vi
gör.

I biblioteket finns fördjupande information. Det är kanske inte riktigt
lika lätt att hitta det allra viktigaste, men mängden arkivmaterial är
desto större. Här söker du efter rapporter, riksdagsmotioner, politiska
program, stadgar, och liknande.

Om du är osäker på vilken typ av information du söker kan du använda
dig av sökfunktionen istället. Den söker av hela hemsidan (inklusive
biblioteket) så du får du upp det mesta som berör det du letar efter.

Nej till osolidariskt finansierad primärvård

Ett system med individuella försäkringar inom sjukvården skulle skapa gräddfiler för de rika, skriver vänsterpartisten Elina Linna, riksdags¬ledamot (v) och sjukvårdspolitisk talesperson.

Artikeln är tidigare publicerad i Dagens Medicin.

I en
debattartikel i
Dagens Medicin nr 25-32 föreslår Göran Arvidsson, Studieförbundet näringsliv och
samhälle, och Bengt Jönsson, Handelshögskolan, en individuell försäkring för
att finansiera primärvården. Utifrån dagens sjukvårdsdebatt där även den
borgerliga regeringen står bakom en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård
är det anmärkningsvärt att de båda debattörerna nu föreslår en osolidariskt
finansierad primärvård.

Utgångspunkten för artikeln är att det inte är möjligt att höja skatten för att
klara sjukvårdens resursbehov. Därför vill man finansiera primärvården via en
försäkringspremie. Enligt debattörerna skulle en premie på 3 000 kronor kunna
finansiera primärvården vars kostnader uppgår till 27 miljarder.

Den utgångspunkten är häpnadsväckande i ett läge där staten sänkt skatterna med
omkring 40 miljarder kronor och nya skattesänkningar planeras inom kort. Många
kommuner och landsting har dessutom genomfört eller planerar skattesänkningar.
Att då utesluta möjligheten att återställa skattenivåerna för att frigöra
resurser till sjukvården ter sig synnerligen anmärkningsvärt. Kanske är det
möjligen egenintresset som gör sig gällande?

Det är ju nämligen så att en osolidariskt finansierad primärvård gynnar de rika
och friska. Så länge finansieringen kommer från skatte­sedeln så innebär ju det
att den som tjänar mest också betalar mest för sjukvården. Samtidigt är det
vårdbehoven som styr vilken vård som ges. Genom den föreslagna
försäkringslösningen är det i stället vårdbehoven som styr vilken
försäkringspremie man får betala. Resultatet blir en omvänd Robin Hood-effekt
där vinnarna är rika och friska medan förlorarna är de fattiga och sjuka.

Högeralliansen lovade i valrörelsen att sjukvården skulle fortsätta vara
offentligt finansierad. Tyvärr har man öppnat för mer av försäkringslösningar
inom sjukvården genom avskaffandet av den så kallade stopplagen. Låt oss hoppas
att regeringen Reinfeldt inte lyssnar på Göran Arvidsson och Bengt Jönsson och
sviker löftet om att sjukvården ska vara offentlig finansierad på samma sätt
som man redan svikit löftet om att inte privatisera några akutsjukhus. Det
skulle med all sannolikt skapa gräddfiler där de som har pengar har möjlighet
att få tillgång till snabbare behandling av högre kvalitet.

Debattörerna vill inte vara med och betala för de fattiga och sjukas primärvård.
Låt oss hoppas att det inte är den sortens snäva egenintresse som kommer att
prägla den sjukvårdspolitiska debatten under innevarande mandatperiod.

Elina Linna

 

Yttrande över Ansvarskommitténs slutbetänkande SOU 2007:10 Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft

Den politiska organisationen på regional nivå – regioner/landsting, länsstyrelser, statliga sektorsmyndigheter – har utretts av Ansvarskommittén. Redan före remisstidens utgång har regeringspartierna deklarerat att man inte tänker lägga fram något förslag utifrån kommitténs betänkande. Därmed har remissförfarandet saboterats på ett anmärkningsvärt sätt.

Mot denna bakgrund avstår
Vänsterpartiet just nu från ett definitivt ställningstagande till
Ansvarskommitténs förslag. Behovet av en reformering av den politiska
organisationen på regional nivå finns dock kvar och Ansvarskommitténs
betänkande är ett värdefullt bidrag till en fortsatt diskussion. Vi tvingas
dock påpeka att betänkandet brister i ett mycket centralt avseende. Förslagens
effekter på den regionala demokratin, bland annat till följd av färre
förtroendevalda och större geografiska avstånd, har inte analyserats, knappt
ens berörts. Denna aspekt måste belysas mer ingående innan några definitiva
beslut fattas.

Vänsterpartiets ambition är att
senast under 2009 formulera egna förslag och ståndpunkter i frågan om den
politiska organisationen på regional nivå. Ett beslut om en regional
organisation som bättre än dagens tillgodoser högt ställda krav på demokrati,
effektivitet och långsiktig hållbarhet kan förhoppningsvis fattas av riksdagen
efter valet 2010.

Den offentliga, dvs. demokratiskt
och politiskt styrda sektorn, kan delas upp i tre delar[1]:

·       
Politisk-demokratisk
organisation för beslutsfattande
(valsystem, riksdag, fullmäktige, nämnder
osv.)

·       
Tjänstemannaorganisation
för beslutsberedning, planering, styrning och samordning
(departement,
statliga verk, kommunala förvaltningar osv.)

·       
Verksamhetsorganisation,
inklusive offentligt ägda företag
(skolor, barnstugor, sjukhus, SJ,
arbetsförmedling osv.)

Ett antal högt ställda krav måste
ställas på den offentliga organisationen, krav som ibland är motstridiga –
t.ex. kan önskemål om snabb och effektiv verkställighet komma i konflikt med
krav på noggrann beredning och demokratisk beslutsprocess. Krav och
förväntningar på den offentliga sektorn är också i hög grad beroende av
ideologiska och politiska ståndpunkter, även på ett allmänt och övergripande
plan. Vi menar att debatten om organisationen av den offentliga sektorn, inte
minst om en regionreform med utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag, tjänar
på att såväl målkonflikter som ideologiska och politiska skiljelinjer
tydliggörs.

Den offentliga sektorn – en kravspecifikation

Följande punkter anser
Vänsterpartiet bör vara vägledande när den offentliga besluts-, förvaltnings-
och verksamhetsorganisationen utformas, inte minst vid en reformering av den
offentliga organisationen på regional nivå.

1. Förverkliga folkviljan

1.1. Demokrati

All offentlig makt skall utgå
från folket genom fria och rättvisa val. Den offentliga organisationen ska så
långt som möjligt förverkliga folkflertalets vilja och underlätta folkligt
deltagande i den demokratiska processen.

1.2. Begriplig politisk organisation

Det skall vara lätt för
medborgarna att förstå hur beslut fattas och av vem. De grundläggande reglerna
för val, beslutsfattande, ansvar m.m. skall vara enhetliga. Den politiska
organisationen skall vara utformad så att den kan vara likartad och
icke-diskriminerande i hela landet. Den ska kunna hantera förändrade
förutsättningar utan att ständigt modifieras.

1.3. Ansvarsutkrävande

Den politiska organisationen
skall göra det lätt för medborgarna att veta var ansvaret för fattade beslut
finns och ansvar skall kunna utkrävas såväl i allmänna val som i den politiska
debatten mellan valen..

2. Sammanhållet politiskt system

2.1. Enhetsstat

Sverige är en enhetsstat, inte en
federation. Folkrättslig suveränitet finns endast på nationell nivå. All
politisk makt, såväl på övernationell som på regional och lokal nivå, är
delegerad från medborgarna via riksdagen.

2.2. Lokalt och regionalt självstyre

Kravet på rättssäkerhet, lika
rättigheter och en sammanhållen välfärdspolitik måste vägas mot intresset av
kommunal och regional självstyrelse. Det ligger ett värde i att beslut fattas
så nära medborgarna som möjligt.

2.3. Sammanhållen välfärdspolitik

Det svenska välfärdssystemet är i
grundet ett nationellt ansvar, samtidigt som verksamheterna i stor utsträckning
utförs av kommuner och landsting. Riksdag/regering, landsting och kommuner har
ett delat ansvar för välfärdspolitiken. Lokalt och regionalt självstyre innebär
inte någon möjlighet att undandra sig detta ansvar.

2.4. Samordning och samarbete

Den offentliga organisationen
skall underlätta samordning och samarbete mellan myndigheter och olika
politiska instanser.

3. Rättvisa och jämlikhet

3.1. Klass

Den offentliga organisationen och
verksamheten ska utformas så att den stärker de arbetandes position på
kapitalets bekostnad.

3.2. Kön

Den offentliga organisationen och
verksamheten ska utformas så att den stärker kvinnors ställning och motverkar
patriarkala strukturer.

3.3. Jämlikhet och lika rättigheter

Den offentliga organisationen ska
främja social jämlikhet – lika rättigheter och möjligheter och vara
icke-diskriminerande – genom att tillhandahålla tjänster och andra resurser med
utifrån behov, inte ekonomisk efterfrågan.

4. Resurser och befogenheter

4.1. Generell välfärd

Den offentliga sektorn skall vara
organiserad och dimensionerad för att tillhandahålla välfärdstjänster till en
bred majoritet av befolkningen, inte bara till de vid varje tillfälle mest
behövande. Den offentliga sektorn skall därför tillförsäkras de befogenheter
som krävs för detta.

4.2. Begränsa kapitalets makt

Den offentliga sektorn ska vara
så stor och så väl fungerande att den på ett effektivt sätt kan begränsa
kapitalets samhälleliga makt och reglera marknader i medborgarnas intresse.

4.3. Effektivitet och hushållning

Den offentliga organisationen
skall använda tillgängliga resurser så effektivt och rationellt som möjligt.
Detta gäller oavsett resursernas storlek. Effektivitet ska förstås som
långsiktig social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet, inte enbart som
överskott i bokföringen.

4.4. Solidarisk finansiering

Den offentliga verksamheten skall
till övervägande del finansieras via skatter, inte avgifter eller privata
försäkringar. Resurser skall fördelas mellan kommuner och landsting för att
uppnå likvärdiga ekonomiska förutsättningar.


[1] Till den
offentliga sektorn bör också räknas socialförsäkringarna och andra
transfereringssystem; de behandlas dock inte här.

Stoppa utvisningarna

Sverige ska inte tvinga någon människa till ett land i krig. Detta kan betyda att definitionen av krig förändras beroende på vad man tycker om människor; eller, som vi hävdar, att Svensk demokrati aldrig någonsin får användas till att skicka någon i döden.

Som humanister kan vi inte acceptera myndigheternas iskalla bedömning. Delar du vår uppfattning ber vi dig hjälpa oss informera migrationsminister Tobias Billström om att det faktiskt, även 2007, är fullt möjligt att inte ta ifrån människor deras rätt till ett värdigt liv i fred och frihet.

Skriv ut, sprid och skicka in nedanstående vykort.

Stoppa utvisningarna av de Afghanska flyktingarna!
Framsida
Baksida

Lars Ohlys sommartal i Gnesta

Lars Ohly höll sitt tradiotionella sommartal på Vackerby Hage i Gnesta. En underbar familjedag med inslag av politik, kultur och lek. Ohly kritiserade regeringens usla politik på många områden.
Regeringens utförsäljning av de statliga bolagen, marknadsanpassning av kulturen, syn på bostaden som handelsvara, slopandet av fastighetsskatten är alla tecken på ett pågående systemskifte som ökar klyftorna i samhället.

– Högerregeringen består av många cyniker vars
politik går ut på att det ska löna sig att vara rik och kosta att vara
fattig. Därför måste vi bygga ett alternativ inför 2010, vi vill inte
bara byta regering utan också byta politik, sade Ohly.

Ohly nämnde särkilt 3 områden som ska prioriteras av Vänsterpartiet inför nästa val:

– Bryta kvinnors underordning och avskaffa lönediskrimineringen
– Stärka yttrandefriheten på arbetsplatserna genom stärkt kollektivavtal och fackföreningar
– Lyfta fram utbildningspolitiken och presentera ett annat alternativ till högerns / Jan Björklunds sorteringsskola

Också socialdemokrater och milöpartiet fick kritik.


Socialdemokraterna har krattat manegen för borgarna att fortsätta
privatisera våra gemensam ägda verksamheter. Och miljöpartiet
kritiserar regeringen från häger om att antalet privatskolor inte ökar
(!).

Därför är det viktigt med ett starkt vänsterparti som är garanten
för en rättvisare och mer solidarisk politik. Det är viktigt att visa
sin kritik även mot samarbetspartierna, på så sätt är man ärlig mot
sina väljare. Vi ska gå fram som ett alternativ mot högerregeringen men
vi ska göra det som tre olika partiet som kan och vill samarbeta.

På följande länkar kan man läsa mediarapporteringen från sommartalet:

https://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=679815

https://tv4nyheterna.se/1.154251/nyheter/2007/08/12/ohly_angrep_regeringen

https://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=883430&lid=puff_883427&lpos=rubrik

https://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1532550

https://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16656536.asp

https://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=362450

Rapport från resa till Bryssel med Vänsterpartiets kvinnopolitiskt ansvariga, 24-26 juni 2007.

Som en av ett tjugotal kvinnor från hela landet fick jag möjlighet att
delta i en välordnad resa till Bryssel. Syftet var att möta vår repre-
sentant Eva-Britt Svensson och tjänstemän som arbetar för vänster-
partiet i EU-parlamentet. Vi åhörde en debatt om kvinnors utsatthet
i Mexiko, där EU-stöd är välkommet. En förmiddag ägnades åt våra
gemensamma frågor och Vänsterpartiets sexualpolitik diskuterades.

Som en av ett tjugotal kvinnor från hela landet fick jag
möjlighet att

delta i en välordnad resa till Bryssel. Syftet var att möta
vår repre-

sentant Eva-Britt Svensson och tjänstemän som arbetar för
vänster-

partiet i EU-parlamentet. Vi åhörde en debatt om kvinnors
utsatthet

i Mexiko, där EU-stöd är välkommet. En förmiddag ägnades åt
våra

gemensamma frågor och Vänsterpartiets sexualpolitik diskuterades.

 

Förutom en inblick i det myller av tjänstemän och politiker
som rör

sig innanför de stora glasfasaderna, fick vi Eva-Britts och
Berit Dahlströms beskriv-

ning av arbetet i den svenska delegationen.

Fortfarande far hela administrationen mellan Strasbourg och
Bryssel

Med kostnader som är hisnande för att man inte kan enas om
en plats.

Tolkarbetet är omfattande och enligt Eva-Britt klarar man
debatterna

helt på sitt eget språk. Däremot i korridorerna behövs
kunskaperna

I andra språk som engelska, franska o tyska.

Bild.
1: Samspråk, samvaro, samspel: Eva-Britt Svensson, Eila Clarstedt och tre
kvinnopoli
tiskt ansvariga från andra
distrikt i Sverige.

Bild 2: Eva-Britt i presidiet som tredje vice ordförande i
EU´s kvinnopolitiska grupp,, nr 2 från höger. Danska tolkarna i bakgrunden. Den
svenska tolkningen gjordes av tre personer som tillsammans behärskar 14 språk,
enligt Eva-Britt.

Det var med stolthet vi såg vår egen representant föra en
väldigt genomtänkt och bra argumentation i den fråga som för tillfället var
aktuell i det kvinnopolitiska gruppen i EU. Det handlade om utsatta kvinnor i
Sydamerika och främst Mexiko. På plats fanns några ambassadörer för bl a Mexiko
som också fick tillfälle att uttala sig och bli hörda.

Allt tolkades till svenska i hörlurar som vi hade tillgång
till där vi satt längst bak i salen.

Till Eskilstuna

Eva-Britt kommer till Eskilstuna lördagen den 13 oktober,
till vårt seminarium om feminism. Mer information om det kommer.

Sexualpolitisk diskussion i distrikten under hösten

Partiet har påbörjat en
diskussion för att utveckla sin sexualpolitik. Som ett led i detta arbete
kommer ett antal diskussionsfrågor att skickas ut till distrikten och de
kvinnopolitiskt ansvariga i början hösten. Sexualpolitiken är  mycket viktig för ett feministiskt parti, av
flera skäl. Den hårdnande striden om aborträtten och den heta debatten om
våldstäcktslagstiftningen är några exempel på sprängkraften i frågorna. Men
också hur vänstern ska förhålla sig till diskussioner om sex och Internet,
ungdomar, sexualrådgivning och så vidare, utan att vare sig bli moralistisk
eller okritisk.

"Not for sale" – DVD om prostitution kan lånas från
partikansliet

Partikansliet har skaffat sig tio
kopior av filmen "NOT FOR SALE" på DVD. Filmen är ett inlägg från European
Womens Lobby mot prostitution, och fungerar bra som inledning på ett internt
diskussionsmöte eller utåtriktat möte om trafficking och prostitution, till
exempel. Filmen är 23 minuter lång och kan lånas från partikansliet. Mejla Lisa
Rasmussen på [email protected]
om du vill låna filmen.

 Kvinnopolitiska
programmet ska börja revideras

Partistyrelsen har beslutat att partiets kvinnopolitiska
program från 1997 ska revideras under nästa år. Under hösten kommer därför
sannolikt någon inledande remissrunda eller liknande att påbörjas för att få
igång diskussioner om detta i partiet. Håll utsikt efter detta och börja gärna
titta på det gamla programmet redan nu för att fundera på vilka eventuella
revisioner du skulle vilja se.

Förslag till uttalande av kvinnopolitiskt ansvariga:

EU-eliten fortsätter att besluta om vår framtid bakom
stängda dörrar. Nu har statsministrar och presidenter enats om ett nytt
fördrag, som i huvudsak är identiskt med det konstitutionella fördrag som
förkastats av folken i Frankrike och Nederländerna.

EU-ledarnas beslut är ett hån mot demokratin. De behåller i
ett förkastat fördrag, men genom att ändra terminologin försöker de föra folk
bakom ljuset och undvika nya folkomröstningar. EU:s ledande politiker tänker
inte fråga sina egna befolkningar om vad de tycker, därför att de är rädda att
få ett svar de inte önskar.

EU:s nya fördrag kommer att starkt påverka kvinnors
situation och jämställdheten. Redan med nuvarande fördrag har kvinnors
möjligheter till egen försörjning minskat. Bland annat genom att otrygga och
lågavlönade anställningar, deltidsarbete, säsongsarbete och  timanställningar ökat för kvinnor. Det nya
fördraget förstärker ytterligare denna politik.

Länderna tvingas också upprusta militärt, och ett
utrikesministerium med tillgång till militärkommando är redan under uppbyggnad.
Svensk alliansfrihet offras för att ge unionen mera militära muskler för
internationell krigföring. Vi kvinnor kräver inte militär upprustning, vi
kräver nedrustning och satsning på fredlig konfliktlösning.

Vi kräver en konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv
av det nya fördraget. Vi kräver också att svenska folket får besluta i frågan i
en folkomröstning.

Eva-Britt Svensson (V), EU-parlamentariker, kvinnopolitiskt ansvar Vänsterpartiet

/tack distriktet för att jag fick åka, med nya kontakter
i bagaget, Eila

BILDERNA KOMMER ATT LÄGGAS UPP SNARAST, ADMINISTRATÖREN HADE SVÅRIGHETER ATT FORMATERA OM BILDERNA TILL ETT FORMAT SOM FUNKADE PÅ HEMSIDAN.

 

Ett avgörande steg mot en EU-stat

Det nya fördrag för EU som förhandlades fram i midsommar­helgen är i allt väsentligt samma­ text som den konstitution som ­väljarna i Frankrike och Nederländerna­ ­redan har avvisat i folkomröstningar. Trots detta marknadsförs förslaget som ­något nytt och som en text som till skillnad från det förra utkastet till konstitutionen­ inte omvandlar EU till en statsbildning.­ Jag ­menar att det är en falsk marknads­föring. Det nya fördraget är ett avgörande­ steg i EU:s omvandling till superstat.

 De förändringar som har gjorts är till stor del
kosmetiska. Texten ­byter namn så att det klargörande namnet
konstitution­ tas bort, men innehåller är i stort det samma. Paragrafen
där det slås fast att EU-rätten alltid har företräde framför ­nationell
rätt, även grundlagar, lyfts ur texten. Men en särskild förklaring­
görs som har exakt samma innebörd. Den symboliska paragrafen om
unionens­ flagga, hymn, motto och national­dag lyfts också ur texten.
Detta spelar dock ­ingen roll i praktiken eftersom EU ­redan har
flagga, en EU-hymn skriven av Beethoven­ och en Europadag som ­enligt
unionens påbud ska firas den 9 maj. ­­­EU:s­ nya president och
utrikes­minister ska kallas något annat, men funktionerna finns kvar.
Förändringarna ger intryck av kosmetiska övningar som ska ge EU:s
medborgare intrycket av att fördraget innebär något annat än vad den
egentligen­ handlar om. Men jag tror att EU:s ledare underskattar
väljarna.

I de delar av texten som inte har ändrats framgår det
tydligt att EU:s utveckling till superstat tar ett stort kliv framåt
med det nya fördraget. På ett 50-tal områden tas den nationella
vetorätten bort. Det gäller­ även känsliga områden som straffrätt och
civilrätt. De nationella parlamenten ­avstår makt till EU:s
överstatliga institutioner EU-kommissionen, EU-parlamentet­ och EU:s
domstol. Inte på ett enda område överlämnas makt från EU till
medlemsländerna. Däremot gör man det lättare att i framtiden föra över
ännu mer makt från medlemsländerna till unionen utan att behöva ändra
fördragstexten.

Fördraget slår fast att unionen­ ska
militariseras, ­målet är ett gemensamt försvar. EU görs till en militär
­allians. Politiken­ på området­ ska samordnas med Nato. ­Fördraget
begär att medlemsländerna ska öka sin militära kapacitet, i klartext
att upprusta. En gemensam krigsmaterialbyrå inrättas.
EU:s
valutaunion ska fortsätta som förut.­ Danmark och Storbritannien har
dock förhandlat sig till fördragsfästa ­undantag från den ­gemensamma
­valutan. Men den svenska regeringen­ begärde­ inte motsvarande­
undantag.­ Det ­innebär att Sverige ­enligt det nya fördraget­ är
förpliktigat­ att anpassa sig och ansluta sig till den ­gemensamma
valutan. Det är en uppenbar brist på respekt för resultatet av
folkomröstningen om EMU.

Om det nya fördraget­ ­antas så kommer
få ­beslut inom EU i framtiden att ­antas ­mellanstatligt. De ­stora
­medlemmarnas makt kommer­ att öka markant­ på de små staternas
bekostnad.­ Unionen har övertagit, helt eller ­delvis, grundläggande
funktioner som ­gränskontroll, utrikespolitik, valutapolitik­ och
rättsfrågor från medlemsländerna. Denna förändring kräver att fördraget
sänds ut på folkomröstning.

Jonas Sjöstedt
medlem i Vänsterpartiet

Sommartal av Lars Ohly i Vackerby hage, Gnesta

Lasse Ohly håller sitt traditionella sommartal. Det blir en familjefest med en blandning av kultur och politik. Klicka vidare för att läsa mer.

Utöver tal med Ida Gabrielsson – förbundsordförande Ung Vänster och tal av Lars Ohly –  partiordförande i Vänsterpartiet, blir det musik och dessutom femkamp för vuxna och diverse barnaktiviteter med bla. ponnyridning, fiskdamm och ansiktsmålning.

Alltihop börjar vid klockan 12.00 Ta med hela familjen, släkt och vänner och gör ett besök i Vackerby hage.

Dan Fägerquist – Tolkar Vysotskij

Kajsa Grytt (Tant Strul) – Progg/Punk

Jan Hammarlund – Progg

Besök också våra olika bokbord och ta er en liten matbit.

Det finns sex stånd, fördelas enligt följande

1. Mat

2. Partiinfo

3. Ung Vänster/ Red Planet/ Nixon

4. Konstnären Pia Jämtvall

5. FiB/kf

Ytterligare ett stånd finns. Därutöver finns möjlighet att
ha bokbord för intresserade organisationer.

Körschema:

12.16 Tåg ankommer

c:a 12.20 Blåsorkestern spelar upp och folk börjar strömma
in

12.30 Lokal talare

12.40 Jan Hammarlund

13.10 Tal av Ung Vänster, Ida Gabrielsson

13.20 Kajsa Grytt (Tant strul)

14.00 Lars Ohly

14.40 Dan Fagerqvist

15.10 Lekar och aktiviteter

16.00 Slut

Mötesvärd distriktsordförande, Lotta Johnsson-Fornarve

Pressträff direkt efter Ohlys tal

Nästan sju av tio svenskar vill rösta om EU-fördraget

Ny Sifo i dag: Svagt stöd för att riksdagen ska gå till beslut utan föregående folkomröstning. Bara 29 procent av de tillfrågade i en ny Sifo-mätning accepterar att riksdagen tar beslutet om det nya EU-fördraget utan att först låta väljarna säga sitt i en ny folkomröstning. Så mycket som 67 procent svarar spontant att de vill folkomrösta på frågan från Sifo: ”Hur tycker du att svenska folket ska ta ställning till hur EU styrs – via riksdagsbeslut eller i folkomröstning?” Det här visar att folkomröstning är det enda rimliga eftersom de valda politikerna inte är representativa för sina väljare i denna fråga.

 

Vi kräver folkomröstning om EU-konstitutionen!

Tysklands
förbundskansler Angela Merkel hyllas nu av ledarskribenter och
kommentatorer. Bilden som tecknas är att hon har räddat EU. Berömmet
för hennes taktiska skicklighet inför och under EU:s toppmöte den 21-22
juni är gränslöst och kritiklöst.

Debatten och kommentarerna
har i övrigt handlat om det politiska spelet på toppnivå med Tony
Blair, Nicolas Sarkozy, Vaclav Klaus och Lech Kaczynski i centrum.
Spännande politisk teater förvisso. Men vad var det politiska
innehållet?

Det handlar faktiskt om medlemsländernas framtid
som självständiga stater och därmed om den europeiska demokratins
villkor. Ursprunget är att EU:s ledare vid toppmötet i Laeken 2001
definierade EU:s centrala problem: låg demokratisk legitimitet,
bristande öppenhet och en långtgående centralisering och
detaljreglering. De enades om att man måste klara ut vad EU skall göra
och vad medlemsländerna skall sköta själva. Vikten av att respektera
subsidiaritetsprincipen och att EU förblir ett samarbete mellan
likvärdiga stater betonades.

Ett konvent tillsattes för att
föreslå reformer i denna riktning. Att sammanfatta EU:s fördrag i en
samlad grundlag var inte uppgiften utan beskrevs bara som en möjlig
lösning. Och här spårade det ur. Konventets president, den förre
franske presidenten Valery Giscard d’Estaing, frångick i praktiken
uppgiften och satsade med mycket auktoritära metoder helt på ett
författningsförslag för att lägga grunden till en EU-stat. Det gick så
långt att förslag som aldrig diskuterats i arbetsgrupper eller ens i
presidiet sattes in i texten.

Det stod naturligtvis
klart för alla som ville se att Giscard d’Estaings förslag till
EU-grundlag skulle förändra medlemsländernas styrelseskick. I Sverige
konstaterade tunga remissinstanser som JK, HD och Regeringsrätten att
ett riksdagsbeslut om EU-konstitutionen kan strida mot svensk grundlag.
Tio länder fann att frågan måste avgöras i folkomröstning, däribland
Frankrike, Nederländerna och Storbritannien.

Det ledde till
katastrof för projektet. De franska och holländska folken röstade nej i
folkomröstningar redan på försommaren 2005 med stora majoriteter och
högt valdeltagande. Alla förstod att även britterna skulle säga nej,
och rent rättsligt hade ju förslaget fallit redan efter franska folkets
nej.

Det som sedan hänt är från demokratisk synpunkt
skrämmande. De politiska ledarna i EU har bakom kulisserna enats om att
driva igenom fördraget i alla fall, utan folkligt stöd där så krävs.
För att klara detta måste nya folkomröstningar till varje pris
undvikas. De regeringar som hade lovat folkomröstning måste därför
kunna hävda att det nu har gjorts sådana ändringar att löftet inte
längre gäller.

Samtidigt skulle förslaget genomdrivas med i
praktiken oförändrat innehåll. Regeringscheferna svarade redan i mars
ja på Angela Merkels fråga om det kunde vara en god idé att ändra
terminologin utan att ändra den politiska substansen. Och så blev det!
Det nya förslaget är praktiskt taget identiskt med det som fransmän och
holländare röstade nej till.

Kosmetiska förändringar har
gjorts. Nu heter det reformfördrag i stället för konstitutionellt
fördrag, utrikesministern har fått en annan titel och symboler som
nationalsång och flagga har strukits. Men den politiska substansen är,
helt enligt planerna, oförändrad. Och nu skall vi alla svälja
påståendet att detta förslag å ena sidan är så totalt förändrat att
alla löften om folkomröstning faller och samtidigt så totalt oförändrat
att länder som redan ratificerat inte behöver göra om processen.

Förslaget
innebär ett avgörande steg i byggandet av en EU-stat. Vi går nu snabbt
mot en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Ett gemensamt försvar
skall skapas och överstatligheten inom det rättspolitiska området skall
förstärkas. En EU-president och en utrikesminister med egen diplomatkår
skall införas. Den kostsamma jordbruks- och regionalpolitiken befästs.
En europeisk åklagarmyndighet införs. Vetorätten avskaffas inom ett
femtiotal områden. EU blir en juridisk person och kan ingå avtal som
binder medlemsstaterna. Sveriges röststyrka och inflytande i
ministerrådet halveras nästan.

Det rör sig alltså om
fundamentala förändringar för Sverige som nation och för svensk
demokrati, och vi vet att folkmajoriteten har en helt annan syn än
riksdagsmajoriteten på denna fråga. Så är det i flertalet EU-länder.
Det blir därmed orimligt att en riksdagsmajoritet utan förankring i
folkviljan tar beslutet. Folkomröstning är den enda rimliga lösningen,
när de valda politikerna inte är representativa för sina väljare i en
av vår tids viktigaste politiska frågor

Det
går inte att bygga det europeiska projektet i strid med folkviljan, och
opinionsmätningarna visar att en klar majoritet av svenskarna vill
folkomrösta om EU-fördraget.

I dag presenteras en omfattande
Sifomätning som visar att en majoritet av de tillfrågade, 51 procent,
anser att det är ett dåligt förslag som nu lagts fram. Mätningen visar
också att 67 procent vill folkomrösta om frågan. Bara 30 procent tycker
att förslaget är bra och 29 procent accepterar att riksdagen ska kunna
ta beslutet utan föregående folkomröstning.

Det är därför
Sveriges riksdag måste utlysa folkomröstning om detta och sedan i
valkampanjen ta sig an uppgiften att övertyga medborgarna i stället för
att köra över dem med ett riksdagsbeslut för vilket de i praktiken
saknar politiskt mandat.

Sverige är förtjänt
av en ny debatt. En sådan folkomröstning handlar inte om ja eller nej
till EU utan om ja eller nej till detta författningsförslag. Ett nej
leder till omförhandling av fördraget och dessutom till möjlighet för
Sverige att i likhet med Storbritannien och Danmark erhålla permanenta
undantag från bland annat kravet på att införa euron.

Undertecknade
sex svenska ledamöter av Europaparlamentet kommer från vitt skilda
politiska partier, men vi har alla valts på mandatet att säga nej till
den utveckling av EU som nu föreslås. Vi kräver att svenska folket i
folkomröstning får ta ställning till detta nygamla förslag till
EU-grundlag. Svenska folket står inför ett historiskt vägskäl och måste
ha rätten att självt välja sin framtid.

Hélène Goudin, junilistan
Jens Holm, vänsterpartiet
Nils Lundgren, junilistan
Carl Schlyter, miljöpartiet
Eva-Britt Svensson, vänsterpartiet
Lars Wohlin, kristdemokraterna

Visa att du menar allvar om jämställdhet

Under många år har socialdemokraterna och vänsterpartiet aktivt arbetat för jämn fördelning av kvinnor och män i hela kommunorganisationen vilket även media har uppmärksammat. I ett reportage i Östnytt 4 juni menar däremot Iha Frykman, moderaternas gruppledare, att det aldrig har skett en speciell satsning för en jämnare fördelning mellan kvinnor och män.

Frykman får tala för
borgerligheten och när hon säger att det bara är tillfälligheter som
gjort att tre av fyra borgerliga gruppledare är kvinnor betyder det att
det lika gärna kunde ha varit män. Vi drar slutsatsen att Frykman och
borgarna tydligen inte ser jämställdheten som ett prioriterat område
att arbeta med.

För hundra år sedan fick kvinnor inte rösta,
inte bli invalda i kommun, landsting eller riksdag och inte arbeta som
präster. Vidare hade män rätt att slå sina fruar, våldta dem med
äktenskapet som anledning, gifta kvinnor fick inte bestämma över sin
egen inkomst och kvinnor fick sparkas från sitt arbete om de blev
gravida eller gifte sig. Listan kan göras mycket längre.

Vi
hävdar att det är år av kamp som gjort att situationen för kvinnor
förändrats till det bättre. Vi tror inte att förändringen hade skett
utan alla de kvinnor och män som trodde på något bättre och omvandlade
tankar till praktisk handling. Socialdemokraterna och vänsterpartiet
fortsätter arbetet med en mer jämställd värld eftersom vi ser att det
finns mycket kvar att göra. Fortfarande gör kvinnor den största delen
av hushållsarbetet, fortfarande är kvinnors löner lägre och fortfarande
misshandlas kvinnor till döds av sina män och pojkvänner. Det finns
länder som ännu idag skrivit under FN:s kvinnokonvention men reserverat
sig mot stora delar av konventionen eftersom alla mänskliga rättigheter
tydligen inte ska gälla kvinnor.

Iha Frykman, vi hoppas du
förstår att kvinnors positioner inte stärks av sig själva och att
kvinnors värde inte höjs av sig själv. När du säger att ingen speciell
satsning har skett för att antalet kvinnor i kommunstyrelsen ska vara
så högt som det är idag talar du endast för alliansen. Vi har under
många år, aktivt men inte alltid framgångsrikt, arbetat med att stärka
kvinnor och kvinnors positioner.
De senaste tre åren har kommunen
satsat drygt 38 miljoner kronor på att utjämna osakliga löneskillnader
på grund av kön, i enlighet med de lönekartläggningar som genomförs.
Alliansen i sin tur har tagit bort principen om jämn könsfördelning vid
utnämning av statliga toppositioner, ger plats åt personer med en aktiv
bakgrund i abortmotståndsrörelsen, vill införa vårdnadsbidrag och
pigjobb – enligt oss, typiska kvinnofällor. Det, Iha Frykman, gynnar
inte jämställdheten! Visa att du menar allvar när du pratar om
jämställdhet och alla människors lika värde.
EILA CLARSTEDT, v
JIMMY JANSSON, s
Kommunalråd med ansvar för jämställdhetsfrågor