Regeringens tandvårdsreform som lades fram idag är ytterligare ett förslag som gynnar dem som redan har det gott ställt. Att gå till tandläkaren kommer även fortsättningsvis att vara en lyx för studenter, sjukskrivna och ensamstående föräldrar.

 – Tänderna är en del av kroppen och på sikt borde tandvård inte kosta
mer än annan sjukvård. Det är orimligt att människor tvingas betala
nästan hela tandvårdskostnaderna ur egen ficka när behandling av andra
delar av kroppen är kraftigt subventionerade, säger Elina Linna,
riksdagsledamot (v).

Regeringen verkar blunda för problemet att allt fler människor säger
sig ha behov av tandvård utan att söka vård. Nu lanseras förebyggande
tandvård som kupongvara och ersättning ges först över 3 000 kronor.

– Väldigt många människor måste avstå från att gå till tandläkaren även
i framtiden eftersom de ekonomiska marginalerna inte tillåter tandvård
för 3 000 kronor. Regeringen struntar i att människor med stora behov
inte kommer över de trösklar som regeringen sätter upp. Vänsterpartiet
accepterar inte att klasstillhörighet syns i munnen, säger Elina Linna.

Vänsterpartiets tandvårdsförslag innebär att högkostnadsskyddet
inträder vid 900 kronor och att patienten får 50 procent ersättning upp
till 2 700 kronor. Vid riktigt höga kostnader (över 15 000 kronor)
ersätts upp till 90 procent av kostnaden.

Kontakt:
Elina Linna, riksdagsledamot, 0702-29 36 70

Sent på valnatten i fjol nåddes vi i Sundbyberg av beskedet att vi hade förlorat väljarnas förtroende och förpassats till opposition, en hård och ledsam dom som vi icke förty accepterade omgående.
Samma natt som det hårda beskedet nådde oss fick vi i Sörmland beskedet att vi hade fått väljarnas förtroende att styra länets landsting den kommande mandatperioden.
I dag, lite mer än ett år senare, är situationen radikalt annorlunda och rollerna ombytta.

I Sörmland styrs landstinget idag av en borgerlig majoritet. Vi brukar säga att vi vann valet men förlorade makten.

Efter det att rösterna hade räknats stod det i Sörmland klart att
socialdemokraterna och vänsterpartiet fått väljarnas förtroende att
bilda en ny landstingsmajoritet.

Men plötsligt och som en blixt från klar himmel hoppade två
vänsterpartister, Ann Berglund och Marco Venegas, över till den
borgerliga sidan och gav den därmed majoritet i landstinget.

De båda blev per omgående uteslutna ur sitt parti, som fördömde deras
agerande, men den borger­liga ledningen var inte sen att kompensera dem.

Ann Berglund är numera partilös men har ett arvode på cirka 40000
kronor i månaden för uppdraget som landstingsråd utan portfölj. Hennes
följeslagare Marco Venegas fick bli nämndordförande.

Distriktsordförande för mode-raterna, som leder den borgerliga
majoriteten i Sörmland, var vid tidpunkten för avhoppet Per Westerberg,
numera talman i Sveriges riksdag.

Diskussionen om huruvida Berglund och Venegas ”sidbyte” är förenligt
med de demokratiska principerna har aldrig förts offentligt av vare sig
Westerberg eller någon annan av Sörmlands borgerliga politiker. Tvärtom
har man gått i försvar när det blåst som värst kring de sörmländska
politiska vildarna.

Det ter sig därför förvånande att man i såväl lokalpress som riks-
medier den senaste tiden har kunnat ta del av ett massivt borgerligt
fördömande av den nya parlamentariska situationen i Sundbyberg, där två
moderata ledamöter lämnat sitt parti och den styrande majoriteten och
ansökt om medlemskap i socialdemokraterna.

Carl Grufman (m), oppositionsråd i Sundbyberg och medlem i
partistyrelsen, fördömer sina forna partikamraters agerande och menar
att detta är ett svek mot demokratin. På sin blogg skriver Grufman:
”Sundbybergarna för­tjänar att få den politik de valt i ett
demokratiskt val.”

Även den moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark sluter upp
bakom Grufman: på sin egen hemsida går han till generalangrepp mot sina
forna partikamrater.

Hökmark menar att demokratin i Sundbyberg har upphävts och drar
paralleller mellan situationen i Sundbyberg och Putins agerande i
Ryssland: ”Snarare är det likheterna mellan Putins manipulationer i
Ryssland där man lockar över duma-ledamöter till maktens partier för
att trygga maktens fortbestånd.”

Trots att moderaterna i Sörmland tog emot de båda avhopparna med öppna
armar, fördömer man nu alltså en snartlik situation i Sundbyberg.

Men även om likheterna är många så är skillnaderna mellan de båda fallen inte mindre viktiga att komma ihåg.

I Sundbyberg bytte de båda moderaterna parti efter vad de själva ansåg
vara en ohållbar situation för kommunens välmående; några höga arvoden
eller fina titulaturer för de båda var det aldrig tal om.

I Sörmland däremot bytte Berglund och Venegas sida direkt efter valet.
Den ene blev högavlönat landstingsråd och den andre nämndordförande.

Moderaterna sväljer kameler och silar mygg. De debatterar demokratins
spelregler med kluven tunga och uppenbarligen vet inte den ena handen
vad den andra gör inom partiet.

Vi uppmanar nu Grufman och Hökmark att noggrant studera den
parlamentariska situationen i Sörmland och sedan återkomma med ett
utlåtande om den demokratiska bäringen i deras egna partikamraters
agerande.

Tycker Hökmark kanske att även hans egna partikamraters agerande är att likna vid Putins metoder?

Alla föräldrar vill självklart sina barns bästa. Privatiserad sjukvård spelar på föräldrars rädsla och osäkerhet. För att ta det säkra före det osäkra väljer föräldrar att betala två gånger för vården. Detta kan precis som vid andra privata lösningar minska viljan att vara med och finansiera den offentliga vården. Det blir en ond cirkel där fler och fler privata alternativ växer fram vilket på sikt utarmar den offentliga sjukvården.

Den svenska vården är enligt tradition organiserad så att den med störst behov också hamnar längst fram i kön. Om detta har det egentligen aldrig funnits någon oenighet. I valrörelsen lovade till och med moderaterna att inte sälja ut någon akutvård, men så blev det inte. Snart öppnar också det första privatsjukhuset för barn i Stockholm.

Med de gigantiska skattesänkningar som på mycket kort tid genomförts blir det ett svårare och svårare uppdrag att genomföra bra vård och omsorg för alla. Då kommer självklart de privata lösningarna som riktar sig till dem som har möjlighet att betala extra. Det privata barnsjukhuset som planeras i Stockholm är ett så stort avsteg från den svenska modellen med solidariskt finansierad sjukvård att det inte kan kallas något annat än ett systemskifte.

Privat sjukvårdsförsäkring för barn är en helt ny produkt. Det finns i dagsläget inget förslag på vad en sådan försäkring kan komma att kosta men för vuxna är priset idag 1500-20000 kronor per år. Självklart kommer försäkring för barn med såväl psykiska som fysiska diagnoser antingen bli väldigt dyr eller så kommer barnet helt enkelt att nekas försäkring. Det finns risk att föräldrar som inte har ekonomiska förutsättningar att teckna en privat försäkring väljer att skuldsätta sig för att kunna få möjligheten att söka privat vård till sina barn.

Vad händer med de barn där det vid sjukdomsfall uppdagas att försäkringen utesluter den aktuella sjukdomen trots att föräldrarna trott att barnet var fullt försäkrat? Är det meningen att föräldrar ska behöva starta rättsliga processer mot försäkringsbolaget för att få rätt till den vård de betalat för? Vilka symtom/sjukdomar kommer den blivande försäkringen att göra undantag för? Skapar vi gräddfiler för barn med "rätt" sjukdomsbild?

Ska de barn som får sjukdomar som inte omfattas av försäkringen kunna få komma snabbare till den offentligt finansierade specialistsjukvården och därmed gå före barn utan privat försäkring? Alla barn kommer då inte ha lika tillgång till den offentliga sjukvården trots att det privata sjukhuset sägs kunna minska köerna till den offentliga sjukvården. I så fall ökar pressen ytterligare på föräldrar som egentligen inte har råd att skaffa privata försäkringslösningar till sina barn. Frågorna är många och innan vi ger oss ut på detta sluttande plan bör de besvaras.

"Sicko har ingenting med Sverige att göra", så sa socialminister Göran Hägglund i en debatt efter att ha sett Michael Moores senaste film. Det var då, för en dryg månad sedan. Frågan är, vad säger Hägglund idag när Sveriges första privatsjukhus för barn till välbärgade föräldrar snart öppnar i Stockholm?

Elina Linna, riksdagsledamot (v), ledamot i socialutskottet

Eva Olsson, riksdagsledamot (v), ersättare i socialutskottet

Magnus Ahlkvist är förutom aktiv kommunpolitiker i Enköping, väldigt händig med web-applikationer. Han har skapat en portal som samlar bloggar från skribenter inom Vänsterpartiet, Ung Vänster och Vänsterns studentförbund. Här finns massor med intressant läsning.

Du hittar bloggen på nedanstående länk, den ska öppna sig ett nytt fönster då:

https://www.bloggvanstern.se/

Ett antal kamrater i distriktet planerar en teateruppsättning. För att detta ska bli verklighet krävs skådespelare, skribenter, musiker och scenarbetare. Kort sagt: Du.

Är Teater ett bra
debattinstrument för V?

Svarar du
JA?

Då frågar jag: är du en av dom som
vill framföra debatten på en teaterscen?

Eller är
du gärna besökare?

Är ditt svar: Jag vill stå på
scenen! Då skall du mycket snart ta kontakt med någon av oss (Se längst ner.).

Pjäsen
har, i dag, arbetsnamnet "1917 och 2007".

Prov till följande huvudroller sker i
höst!

Bertold Brecht

Våra fiender säger: Kampen är slut.
Men vi säger: Den har bara börjat¦

1. Sara: 18 år

2. Jasmina: 18 år

3. Miriam: 18 år

4. Mei Mei: 18 år

5. Karin: 42 år

6. Calle: 43 år

7. Sara: 13 år

8. Stefan: 14 år

9. Anders: ca 45 år

10. Paula: ca 40 år

11. Kvinna. Kort och kolerisk

12. Man. Lång och sangvinisk

Vi söker även folk till dessa roller.

Akt I (1917)

Märta: Född 1894: Revolutionär och
kommunist från Sköldinge.

Edvard: Född 1893: Syndikalist från
Västervik.

K-A Andersson i Katrineholm 1917. Sin
tids HSB.

Nämndemän, Poliser, domare, arbetare
m.m.

1917 var arbetarkommiteernas tid.

2007 är tiden för mediaöverflöd och
egocentriska människor.

Kontakta:

Lennarth:[email protected]  0157-911 12 Kväll.

Maria: [email protected]

Välkommen till vänsterpartiets nya hemsida. Vi hoppas att den ska vara bättre och mer lättnavigerad än den förra. Vill du vet mer om den nya sidan?

Klicka här för att komma vidare till den nya Vänsterpartihemsidan.

Den nya hemsidan är fortfarande under utveckling. Nya funktioner läggs
till efterhand, och förbättringar är att vänta. I dagsläget bygger den
i princip på två större avdelningar: 1. den vanliga hemsidan, 2.
biblioteket.

På den vanliga hemsidan hittar du nyheter, pressmeddelanden, kampanjer
och lättbegriplig information om vad vänsterpartiet står för och vad vi
gör.

I biblioteket finns fördjupande information. Det är kanske inte riktigt
lika lätt att hitta det allra viktigaste, men mängden arkivmaterial är
desto större. Här söker du efter rapporter, riksdagsmotioner, politiska
program, stadgar, och liknande.

Om du är osäker på vilken typ av information du söker kan du använda
dig av sökfunktionen istället. Den söker av hela hemsidan (inklusive
biblioteket) så du får du upp det mesta som berör det du letar efter.

Ett system med individuella försäkringar inom sjukvården skulle skapa gräddfiler för de rika, skriver vänsterpartisten Elina Linna, riksdags¬ledamot (v) och sjukvårdspolitisk talesperson.

Artikeln är tidigare publicerad i Dagens Medicin.

I en
debattartikel i Dagens Medicin nr 25-32 föreslår Göran Arvidsson, Studieförbundet näringsliv och
samhälle, och Bengt Jönsson, Handelshögskolan, en individuell försäkring för
att finansiera primärvården. Utifrån dagens sjukvårdsdebatt där även den
borgerliga regeringen står bakom en solidariskt finansierad hälso- och sjukvård
är det anmärkningsvärt att de båda debattörerna nu föreslår en osolidariskt
finansierad primärvård.

Utgångspunkten för artikeln är att det inte är möjligt att höja skatten för att
klara sjukvårdens resursbehov. Därför vill man finansiera primärvården via en
försäkringspremie. Enligt debattörerna skulle en premie på 3 000 kronor kunna
finansiera primärvården vars kostnader uppgår till 27 miljarder.

Den utgångspunkten är häpnadsväckande i ett läge där staten sänkt skatterna med
omkring 40 miljarder kronor och nya skattesänkningar planeras inom kort. Många
kommuner och landsting har dessutom genomfört eller planerar skattesänkningar.
Att då utesluta möjligheten att återställa skattenivåerna för att frigöra
resurser till sjukvården ter sig synnerligen anmärkningsvärt. Kanske är det
möjligen egenintresset som gör sig gällande?

Det är ju nämligen så att en osolidariskt finansierad primärvård gynnar de rika
och friska. Så länge finansieringen kommer från skatte­sedeln så innebär ju det
att den som tjänar mest också betalar mest för sjukvården. Samtidigt är det
vårdbehoven som styr vilken vård som ges. Genom den föreslagna
försäkringslösningen är det i stället vårdbehoven som styr vilken
försäkringspremie man får betala. Resultatet blir en omvänd Robin Hood-effekt
där vinnarna är rika och friska medan förlorarna är de fattiga och sjuka.

Högeralliansen lovade i valrörelsen att sjukvården skulle fortsätta vara
offentligt finansierad. Tyvärr har man öppnat för mer av försäkringslösningar
inom sjukvården genom avskaffandet av den så kallade stopplagen. Låt oss hoppas
att regeringen Reinfeldt inte lyssnar på Göran Arvidsson och Bengt Jönsson och
sviker löftet om att sjukvården ska vara offentlig finansierad på samma sätt
som man redan svikit löftet om att inte privatisera några akutsjukhus. Det
skulle med all sannolikt skapa gräddfiler där de som har pengar har möjlighet
att få tillgång till snabbare behandling av högre kvalitet.

Debattörerna vill inte vara med och betala för de fattiga och sjukas primärvård.
Låt oss hoppas att det inte är den sortens snäva egenintresse som kommer att
prägla den sjukvårdspolitiska debatten under innevarande mandatperiod.

Elina Linna

 

Den politiska organisationen på regional nivå – regioner/landsting, länsstyrelser, statliga sektorsmyndigheter – har utretts av Ansvarskommittén. Redan före remisstidens utgång har regeringspartierna deklarerat att man inte tänker lägga fram något förslag utifrån kommitténs betänkande. Därmed har remissförfarandet saboterats på ett anmärkningsvärt sätt.

Mot denna bakgrund avstår
Vänsterpartiet just nu från ett definitivt ställningstagande till
Ansvarskommitténs förslag. Behovet av en reformering av den politiska
organisationen på regional nivå finns dock kvar och Ansvarskommitténs
betänkande är ett värdefullt bidrag till en fortsatt diskussion. Vi tvingas
dock påpeka att betänkandet brister i ett mycket centralt avseende. Förslagens
effekter på den regionala demokratin, bland annat till följd av färre
förtroendevalda och större geografiska avstånd, har inte analyserats, knappt
ens berörts. Denna aspekt måste belysas mer ingående innan några definitiva
beslut fattas.

Vänsterpartiets ambition är att
senast under 2009 formulera egna förslag och ståndpunkter i frågan om den
politiska organisationen på regional nivå. Ett beslut om en regional
organisation som bättre än dagens tillgodoser högt ställda krav på demokrati,
effektivitet och långsiktig hållbarhet kan förhoppningsvis fattas av riksdagen
efter valet 2010.

Den offentliga, dvs. demokratiskt
och politiskt styrda sektorn, kan delas upp i tre delar[1]:

·       
Politisk-demokratisk
organisation för beslutsfattande (valsystem, riksdag, fullmäktige, nämnder
osv.)

·       
Tjänstemannaorganisation
för beslutsberedning, planering, styrning och samordning (departement,
statliga verk, kommunala förvaltningar osv.)

·       
Verksamhetsorganisation,
inklusive offentligt ägda företag (skolor, barnstugor, sjukhus, SJ,
arbetsförmedling osv.)

Ett antal högt ställda krav måste
ställas på den offentliga organisationen, krav som ibland är motstridiga –
t.ex. kan önskemål om snabb och effektiv verkställighet komma i konflikt med
krav på noggrann beredning och demokratisk beslutsprocess. Krav och
förväntningar på den offentliga sektorn är också i hög grad beroende av
ideologiska och politiska ståndpunkter, även på ett allmänt och övergripande
plan. Vi menar att debatten om organisationen av den offentliga sektorn, inte
minst om en regionreform med utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag, tjänar
på att såväl målkonflikter som ideologiska och politiska skiljelinjer
tydliggörs.

Den offentliga sektorn – en kravspecifikation

Följande punkter anser
Vänsterpartiet bör vara vägledande när den offentliga besluts-, förvaltnings-
och verksamhetsorganisationen utformas, inte minst vid en reformering av den
offentliga organisationen på regional nivå.

1. Förverkliga folkviljan

1.1. Demokrati

All offentlig makt skall utgå
från folket genom fria och rättvisa val. Den offentliga organisationen ska så
långt som möjligt förverkliga folkflertalets vilja och underlätta folkligt
deltagande i den demokratiska processen.

1.2. Begriplig politisk organisation

Det skall vara lätt för
medborgarna att förstå hur beslut fattas och av vem. De grundläggande reglerna
för val, beslutsfattande, ansvar m.m. skall vara enhetliga. Den politiska
organisationen skall vara utformad så att den kan vara likartad och
icke-diskriminerande i hela landet. Den ska kunna hantera förändrade
förutsättningar utan att ständigt modifieras.

1.3. Ansvarsutkrävande

Den politiska organisationen
skall göra det lätt för medborgarna att veta var ansvaret för fattade beslut
finns och ansvar skall kunna utkrävas såväl i allmänna val som i den politiska
debatten mellan valen..

2. Sammanhållet politiskt system

2.1. Enhetsstat

Sverige är en enhetsstat, inte en
federation. Folkrättslig suveränitet finns endast på nationell nivå. All
politisk makt, såväl på övernationell som på regional och lokal nivå, är
delegerad från medborgarna via riksdagen.

2.2. Lokalt och regionalt självstyre

Kravet på rättssäkerhet, lika
rättigheter och en sammanhållen välfärdspolitik måste vägas mot intresset av
kommunal och regional självstyrelse. Det ligger ett värde i att beslut fattas
så nära medborgarna som möjligt.

2.3. Sammanhållen välfärdspolitik

Det svenska välfärdssystemet är i
grundet ett nationellt ansvar, samtidigt som verksamheterna i stor utsträckning
utförs av kommuner och landsting. Riksdag/regering, landsting och kommuner har
ett delat ansvar för välfärdspolitiken. Lokalt och regionalt självstyre innebär
inte någon möjlighet att undandra sig detta ansvar.

2.4. Samordning och samarbete

Den offentliga organisationen
skall underlätta samordning och samarbete mellan myndigheter och olika
politiska instanser.

3. Rättvisa och jämlikhet

3.1. Klass

Den offentliga organisationen och
verksamheten ska utformas så att den stärker de arbetandes position på
kapitalets bekostnad.

3.2. Kön

Den offentliga organisationen och
verksamheten ska utformas så att den stärker kvinnors ställning och motverkar
patriarkala strukturer.

3.3. Jämlikhet och lika rättigheter

Den offentliga organisationen ska
främja social jämlikhet – lika rättigheter och möjligheter och vara
icke-diskriminerande – genom att tillhandahålla tjänster och andra resurser med
utifrån behov, inte ekonomisk efterfrågan.

4. Resurser och befogenheter

4.1. Generell välfärd

Den offentliga sektorn skall vara
organiserad och dimensionerad för att tillhandahålla välfärdstjänster till en
bred majoritet av befolkningen, inte bara till de vid varje tillfälle mest
behövande. Den offentliga sektorn skall därför tillförsäkras de befogenheter
som krävs för detta.

4.2. Begränsa kapitalets makt

Den offentliga sektorn ska vara
så stor och så väl fungerande att den på ett effektivt sätt kan begränsa
kapitalets samhälleliga makt och reglera marknader i medborgarnas intresse.

4.3. Effektivitet och hushållning

Den offentliga organisationen
skall använda tillgängliga resurser så effektivt och rationellt som möjligt.
Detta gäller oavsett resursernas storlek. Effektivitet ska förstås som
långsiktig social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet, inte enbart som
överskott i bokföringen.

4.4. Solidarisk finansiering

Den offentliga verksamheten skall
till övervägande del finansieras via skatter, inte avgifter eller privata
försäkringar. Resurser skall fördelas mellan kommuner och landsting för att
uppnå likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

Sverige ska inte tvinga någon människa till ett land i krig. Detta kan betyda att definitionen av krig förändras beroende på vad man tycker om människor; eller, som vi hävdar, att Svensk demokrati aldrig någonsin får användas till att skicka någon i döden.

Som humanister kan vi inte acceptera myndigheternas iskalla bedömning. Delar du vår uppfattning ber vi dig hjälpa oss informera migrationsminister Tobias Billström om att det faktiskt, även 2007, är fullt möjligt att inte ta ifrån människor deras rätt till ett värdigt liv i fred och frihet.

Skriv ut, sprid och skicka in nedanstående vykort.

Stoppa utvisningarna av de Afghanska flyktingarna!
Framsida
Baksida

Lars Ohly höll sitt tradiotionella sommartal på Vackerby Hage i Gnesta. En underbar familjedag med inslag av politik, kultur och lek. Ohly kritiserade regeringens usla politik på många områden.
Regeringens utförsäljning av de statliga bolagen, marknadsanpassning av kulturen, syn på bostaden som handelsvara, slopandet av fastighetsskatten är alla tecken på ett pågående systemskifte som ökar klyftorna i samhället.

– Högerregeringen består av många cyniker vars
politik går ut på att det ska löna sig att vara rik och kosta att vara
fattig. Därför måste vi bygga ett alternativ inför 2010, vi vill inte
bara byta regering utan också byta politik, sade Ohly.

Ohly nämnde särkilt 3 områden som ska prioriteras av Vänsterpartiet inför nästa val:

– Bryta kvinnors underordning och avskaffa lönediskrimineringen
– Stärka yttrandefriheten på arbetsplatserna genom stärkt kollektivavtal och fackföreningar
– Lyfta fram utbildningspolitiken och presentera ett annat alternativ till högerns / Jan Björklunds sorteringsskola

Också socialdemokrater och milöpartiet fick kritik.

–
Socialdemokraterna har krattat manegen för borgarna att fortsätta
privatisera våra gemensam ägda verksamheter. Och miljöpartiet
kritiserar regeringen från häger om att antalet privatskolor inte ökar
(!).

Därför är det viktigt med ett starkt vänsterparti som är garanten
för en rättvisare och mer solidarisk politik. Det är viktigt att visa
sin kritik även mot samarbetspartierna, på så sätt är man ärlig mot
sina väljare. Vi ska gå fram som ett alternativ mot högerregeringen men
vi ska göra det som tre olika partiet som kan och vill samarbeta.

På följande länkar kan man läsa mediarapporteringen från sommartalet:

https://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=679815

https://tv4nyheterna.se/1.154251/nyheter/2007/08/12/ohly_angrep_regeringen

https://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=883430&lid=puff_883427&lpos=rubrik

https://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=1532550

https://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16656536.asp

https://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=362450