Sent på valnatten i fjol nåddes vi i Sundbyberg av beskedet att vi hade förlorat väljarnas förtroende och förpassats till opposition, en hård och ledsam dom som vi icke förty accepterade omgående.
Samma natt som det hårda beskedet nådde oss fick vi i Sörmland beskedet att vi hade fått väljarnas förtroende att styra länets landsting den kommande mandatperioden.
I dag, lite mer än ett år senare, är situationen radikalt annorlunda och rollerna ombytta.

I Sörmland styrs landstinget idag av en borgerlig majoritet. Vi brukar säga att vi vann valet men förlorade makten.

Efter det att rösterna hade räknats stod det i Sörmland klart att
socialdemokraterna och vänsterpartiet fått väljarnas förtroende att
bilda en ny landstingsmajoritet.

Men plötsligt och som en blixt från klar himmel hoppade två
vänsterpartister, Ann Berglund och Marco Venegas, över till den
borgerliga sidan och gav den därmed majoritet i landstinget.

De båda blev per omgående uteslutna ur sitt parti, som fördömde deras
agerande, men den borger­liga ledningen var inte sen att kompensera dem.

Ann Berglund är numera partilös men har ett arvode på cirka 40000
kronor i månaden för uppdraget som landstingsråd utan portfölj. Hennes
följeslagare Marco Venegas fick bli nämndordförande.

Distriktsordförande för mode-raterna, som leder den borgerliga
majoriteten i Sörmland, var vid tidpunkten för avhoppet Per Westerberg,
numera talman i Sveriges riksdag.

Diskussionen om huruvida Berglund och Venegas ”sidbyte” är förenligt
med de demokratiska principerna har aldrig förts offentligt av vare sig
Westerberg eller någon annan av Sörmlands borgerliga politiker. Tvärtom
har man gått i försvar när det blåst som värst kring de sörmländska
politiska vildarna.

Det ter sig därför förvånande att man i såväl lokalpress som riks-
medier den senaste tiden har kunnat ta del av ett massivt borgerligt
fördömande av den nya parlamentariska situationen i Sundbyberg, där två
moderata ledamöter lämnat sitt parti och den styrande majoriteten och
ansökt om medlemskap i socialdemokraterna.

Carl Grufman (m), oppositionsråd i Sundbyberg och medlem i
partistyrelsen, fördömer sina forna partikamraters agerande och menar
att detta är ett svek mot demokratin. På sin blogg skriver Grufman:
”Sundbybergarna för­tjänar att få den politik de valt i ett
demokratiskt val.”

Även den moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark sluter upp
bakom Grufman: på sin egen hemsida går han till generalangrepp mot sina
forna partikamrater.

Hökmark menar att demokratin i Sundbyberg har upphävts och drar
paralleller mellan situationen i Sundbyberg och Putins agerande i
Ryssland: ”Snarare är det likheterna mellan Putins manipulationer i
Ryssland där man lockar över duma-ledamöter till maktens partier för
att trygga maktens fortbestånd.”

Trots att moderaterna i Sörmland tog emot de båda avhopparna med öppna
armar, fördömer man nu alltså en snartlik situation i Sundbyberg.

Men även om likheterna är många så är skillnaderna mellan de båda fallen inte mindre viktiga att komma ihåg.

I Sundbyberg bytte de båda moderaterna parti efter vad de själva ansåg
vara en ohållbar situation för kommunens välmående; några höga arvoden
eller fina titulaturer för de båda var det aldrig tal om.

I Sörmland däremot bytte Berglund och Venegas sida direkt efter valet.
Den ene blev högavlönat landstingsråd och den andre nämndordförande.

Moderaterna sväljer kameler och silar mygg. De debatterar demokratins
spelregler med kluven tunga och uppenbarligen vet inte den ena handen
vad den andra gör inom partiet.

Vi uppmanar nu Grufman och Hökmark att noggrant studera den
parlamentariska situationen i Sörmland och sedan återkomma med ett
utlåtande om den demokratiska bäringen i deras egna partikamraters
agerande.

Tycker Hökmark kanske att även hans egna partikamraters agerande är att likna vid Putins metoder?

 

Uppdaterades: 23 dec 2007