Den politiska organisationen på regional nivå – regioner/landsting, länsstyrelser, statliga sektorsmyndigheter – har utretts av Ansvarskommittén. Redan före remisstidens utgång har regeringspartierna deklarerat att man inte tänker lägga fram något förslag utifrån kommitténs betänkande. Därmed har remissförfarandet saboterats på ett anmärkningsvärt sätt.

Mot denna bakgrund avstår
Vänsterpartiet just nu från ett definitivt ställningstagande till
Ansvarskommitténs förslag. Behovet av en reformering av den politiska
organisationen på regional nivå finns dock kvar och Ansvarskommitténs
betänkande är ett värdefullt bidrag till en fortsatt diskussion. Vi tvingas
dock påpeka att betänkandet brister i ett mycket centralt avseende. Förslagens
effekter på den regionala demokratin, bland annat till följd av färre
förtroendevalda och större geografiska avstånd, har inte analyserats, knappt
ens berörts. Denna aspekt måste belysas mer ingående innan några definitiva
beslut fattas.

Vänsterpartiets ambition är att
senast under 2009 formulera egna förslag och ståndpunkter i frågan om den
politiska organisationen på regional nivå. Ett beslut om en regional
organisation som bättre än dagens tillgodoser högt ställda krav på demokrati,
effektivitet och långsiktig hållbarhet kan förhoppningsvis fattas av riksdagen
efter valet 2010.

Den offentliga, dvs. demokratiskt
och politiskt styrda sektorn, kan delas upp i tre delar[1]:

·       
Politisk-demokratisk
organisation för beslutsfattande (valsystem, riksdag, fullmäktige, nämnder
osv.)

·       
Tjänstemannaorganisation
för beslutsberedning, planering, styrning och samordning (departement,
statliga verk, kommunala förvaltningar osv.)

·       
Verksamhetsorganisation,
inklusive offentligt ägda företag (skolor, barnstugor, sjukhus, SJ,
arbetsförmedling osv.)

Ett antal högt ställda krav måste
ställas på den offentliga organisationen, krav som ibland är motstridiga –
t.ex. kan önskemål om snabb och effektiv verkställighet komma i konflikt med
krav på noggrann beredning och demokratisk beslutsprocess. Krav och
förväntningar på den offentliga sektorn är också i hög grad beroende av
ideologiska och politiska ståndpunkter, även på ett allmänt och övergripande
plan. Vi menar att debatten om organisationen av den offentliga sektorn, inte
minst om en regionreform med utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag, tjänar
på att såväl målkonflikter som ideologiska och politiska skiljelinjer
tydliggörs.

Den offentliga sektorn – en kravspecifikation

Följande punkter anser
Vänsterpartiet bör vara vägledande när den offentliga besluts-, förvaltnings-
och verksamhetsorganisationen utformas, inte minst vid en reformering av den
offentliga organisationen på regional nivå.

1. Förverkliga folkviljan

1.1. Demokrati

All offentlig makt skall utgå
från folket genom fria och rättvisa val. Den offentliga organisationen ska så
långt som möjligt förverkliga folkflertalets vilja och underlätta folkligt
deltagande i den demokratiska processen.

1.2. Begriplig politisk organisation

Det skall vara lätt för
medborgarna att förstå hur beslut fattas och av vem. De grundläggande reglerna
för val, beslutsfattande, ansvar m.m. skall vara enhetliga. Den politiska
organisationen skall vara utformad så att den kan vara likartad och
icke-diskriminerande i hela landet. Den ska kunna hantera förändrade
förutsättningar utan att ständigt modifieras.

1.3. Ansvarsutkrävande

Den politiska organisationen
skall göra det lätt för medborgarna att veta var ansvaret för fattade beslut
finns och ansvar skall kunna utkrävas såväl i allmänna val som i den politiska
debatten mellan valen..

2. Sammanhållet politiskt system

2.1. Enhetsstat

Sverige är en enhetsstat, inte en
federation. Folkrättslig suveränitet finns endast på nationell nivå. All
politisk makt, såväl på övernationell som på regional och lokal nivå, är
delegerad från medborgarna via riksdagen.

2.2. Lokalt och regionalt självstyre

Kravet på rättssäkerhet, lika
rättigheter och en sammanhållen välfärdspolitik måste vägas mot intresset av
kommunal och regional självstyrelse. Det ligger ett värde i att beslut fattas
så nära medborgarna som möjligt.

2.3. Sammanhållen välfärdspolitik

Det svenska välfärdssystemet är i
grundet ett nationellt ansvar, samtidigt som verksamheterna i stor utsträckning
utförs av kommuner och landsting. Riksdag/regering, landsting och kommuner har
ett delat ansvar för välfärdspolitiken. Lokalt och regionalt självstyre innebär
inte någon möjlighet att undandra sig detta ansvar.

2.4. Samordning och samarbete

Den offentliga organisationen
skall underlätta samordning och samarbete mellan myndigheter och olika
politiska instanser.

3. Rättvisa och jämlikhet

3.1. Klass

Den offentliga organisationen och
verksamheten ska utformas så att den stärker de arbetandes position på
kapitalets bekostnad.

3.2. Kön

Den offentliga organisationen och
verksamheten ska utformas så att den stärker kvinnors ställning och motverkar
patriarkala strukturer.

3.3. Jämlikhet och lika rättigheter

Den offentliga organisationen ska
främja social jämlikhet – lika rättigheter och möjligheter och vara
icke-diskriminerande – genom att tillhandahålla tjänster och andra resurser med
utifrån behov, inte ekonomisk efterfrågan.

4. Resurser och befogenheter

4.1. Generell välfärd

Den offentliga sektorn skall vara
organiserad och dimensionerad för att tillhandahålla välfärdstjänster till en
bred majoritet av befolkningen, inte bara till de vid varje tillfälle mest
behövande. Den offentliga sektorn skall därför tillförsäkras de befogenheter
som krävs för detta.

4.2. Begränsa kapitalets makt

Den offentliga sektorn ska vara
så stor och så väl fungerande att den på ett effektivt sätt kan begränsa
kapitalets samhälleliga makt och reglera marknader i medborgarnas intresse.

4.3. Effektivitet och hushållning

Den offentliga organisationen
skall använda tillgängliga resurser så effektivt och rationellt som möjligt.
Detta gäller oavsett resursernas storlek. Effektivitet ska förstås som
långsiktig social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet, inte enbart som
överskott i bokföringen.

4.4. Solidarisk finansiering

Den offentliga verksamheten skall
till övervägande del finansieras via skatter, inte avgifter eller privata
försäkringar. Resurser skall fördelas mellan kommuner och landsting för att
uppnå likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

Uppdaterades: 07 sep 2007