Erfarenheter från Stockholm visar att privatiseringar inom bland annat äldreomsorgen inte alls är billigare än när omsorgen bedrivs i offentlig regi. Utvärderingar visar också på alarmerande konsekvenser för brukarna. Det skriver Gerty Fexler Höjer, Gruppledare för Vänsterpartiet i Trosa, i följande debattartikel.

Tack till SN politiska chefredaktör Catharina Håkansson för den uppmärksamhet mitt inlägg i Trosa kommuns budgetdebatt fick i krönikan den 23 juni. Det vill säga den del av mitt inlägg som berörde konsekvenser av privatisering och konkurrensutsättning av kommunala verksamheter.

I Stockholms stad ger utvärderingar över tid inte den ensidigt positiva bild som Catharina Håkansson målar upp. Äldre utvärderingar från 1990-talet visar på ekonomiska vinster för kommunen. Sedan mitten på 90-talet har det skett en förändring. Anlitande av entreprenörer är inte längre billigare än att bedriva verksamhet i egen regi. Orsakerna tycks vara att det sällan har lett till konkurrens i verkligheten, utan till att privata oligopol eller i värsta fall monopol tagit över driften från den offentliga sektorn.

Stockholms stad har i två omgångar genomfört utvärderingar av de konkurrensutsättningar som har genomförts i stadens regi (Ramböll 2001 respektive Ramböll 2004 och USK 2004). Utvärderingarna riktar fokus på konsekvenser för demokratin, ekonomin, personalens arbetssituation och kvaliteten för brukarna.
Utvärderingarna visar på alarmerande problem i den privatiserade vården.
Privata fritidshem däremot har fått betydligt bättre omdöme. Privata skolor har visat sig vara bättre på att utveckla föräldrainflytande. Dock har skolor i privat regi visat sig försvåra långsiktig planering och medfört ökade kostnader eftersom kommunala skolor har ett större åtagande både vad gäller antalet elever och behov.

Som gruppledare för vänsterpartiet i Trosa är min ansats att väcka politisk debatt i den frågan som tydligast skiljer den borgerliga alliansens budgetförslag från S-v-mp. Den borgerliga alliansen i Trosa ser entreprenadlösningar som det effektivaste redskapet för att kunna klara en stramare budget efter utlovad skattesänkning. Som vi alla förstår kommer detta att kosta vad gäller fler administratörer, konsultarvode och stor osäkerhet för de anställda och brukarna.
I allians för Trosa förslag till budget 2006 kan man läsa: ”Vi vill pröva entreprenadlösningar och konkurrensupphandlingar på fler områden framöver och vi vill genomlysa alla delar av den kommunala ekonomin med detta som inriktning.”
Det här är bekymmersamt. Det innebär en genomgripande förändringar för oss alla i Trosa.
Den borgerliga alliansen kan på kort sikt vinna politiska poäng och ge intryck av handlingskraft och av att gynna näringslivsutvecklingen i Trosa. Avsedd genomlysning kommer säkert också att gynna ”konsultkåren”. Men gynnar det våra kommunalt anställda och våra medborgare på lång sikt? Är det en hållbar och långsiktig utveckling för Trosa kommun?
Min förhoppning är att detta inlägg ska kunna bidra till en aning mer nyanserad offentlig debatt som inte enbart handlar om att verifiera eller förkasta argument med utgångspunkt från ideologi, även om debatten förs i en borgerlig tidning. Jag är övertygad om att hela Trosa välkomnar en debatt med fokus på en faktabaserad diskussion om privatiseringens konsekvenser, dess fördelar och nackdelar.

Gerty Fexler Höjer
Gruppledare för Vänsterpartiet i Trosa

En grupp som det talas alldeles för lite om i debatten om mäns våld mot kvinnor är de psykiskt funktionshindrade kvinnorna. Därför har vänsterpartiets riksdagsledamot Elina Linna ställt en fråga i riksdagen till socialminister Berit Andnor om vad hon tänker göra för dessa kvinnor.
I en nyligen framlagd rapport från Socialstyrelsen har man konstaterat att de är mer utsatta för våld och övergrepp än vad andra kvinnor är. Psykiskt funktionshindrade kvinnors situation är särskilt svår eftersom de ofta står i en stark beroendeställning till den som är förövare. Förövaren är många gånger en för kvinnan närstående person. För en kvinna med psykiska funktionshinder som ofta är ensam och utan socialt nätverk kan denna närstående vara den enda kontakten med omvärlden. Det är en beroendeställning som gör att kvinnorna blir särskilt sårbara.
På grund av kvinnornas särskilda beroendeställning så görs få anmälningar. Mycket få av dessa anmälningar leder sedan till åtal. Rättsväsendet bedömer inte sällan kvinnornas trovärdighet som mycket låg, dels på grund av deras funktionshinder, men också på grund av orsaker som medicinering och kommunikationssvårigheter. Det är inte rimligt att dessa särskilt utsatta kvinnor är rättslösa som ett resultat av rättsväsendets okunskap om psykiska funktionshinder. En person som begår sexuella övergrepp mot en kvinna ska inte gå fri bara för att offret har ett psykiskt funktionshinder. Därför måste poliser och domstolspersonal som arbetar med dessa anmälningar utbildas så att de bättre kan förstå den speciella problematik som de ställs inför. Jag menar att i mötet med en psykiskt funktionshindrad kvinna ställs höga krav på lyssnande och förståelse för det som inte uttalas i ord. Vänsterpartiet har länge drivit kravet att psykiskt funktionshindrade ska ha rätt till ett personligt ombud som kan hjälpa dem i kontakter med myndigheter mm. I det här sammanhanget skulle ett sådant ombud kunna utgöra ett viktigt stöd för kvinnan. Det saknas också ofta resurser att hjälpa de utsatta kvinnorna hos kvinnojourerna. I många fall finns det ett stort behov av akut stöd i form av till exempel tillfälligt boende. Idag är tillgången på sådana boenden starkt begränsad. Många kvinnojourer tar överhuvudtaget inte emot kvinnor med psykiska funktionshinder. Bland de som gör det är det bara hälften som har någon särskild beredskap för att möta dessa kvinnors särskilda behov. Det är emellertid kommunerna som bär det yttersta ansvaret för att ge stöd åt våldsutsatta kvinnor. Därför är det oroande att en del kommuner nu drar ned på stödet till kvinnojourerna, istället för att förstärka det.
Med anledning av den utsatta situationen för dessa kvinnor har jag ställt en fråga till socialminister Berit Andnor om vad hon tänker göra för att kvinnorna åtminstone ska få tillgång till akut hjälp i form av tillfälliga boenden. Likaså har jag frågat justitieminister Thomas Bodström om vad han tänker göra för att öka kunskapen om våldsutsatta psykiskt funktionshindrade kvinnor inom rättsväsendet. Utan en sådan kunskapsökning så kommer kvinnorna fortsätta att leva i ett rättslöst tillstånd och förövarna kommer att gå fria. Nuvarande situation är inte acceptabel. Ett samhälle som inte förmår ta hand om de svårast drabbade kvinnorna är omänskligt. Psykiskt funktionshinder ska inte innebära att man kan berövas sina mänskliga rättigheter. Jag kräver därför att Berit Andnor och Thomas Bodström snabbt agerar så att dessa kvinnor får det stöd som varje medborgare har rätt att kräva.
Elina Linna
Ledamot i social- utskottet,
vänsterpartiet

Faktum är att kapitalister som Fredrik Reinfeldt tjänar på att hålla tillbaka sysselsättningen. Hög arbetslöshet förskjuter maktpositionerna på arbetsmarknaden och gör att arbetstagare blir till lätthanterliga marionetter för kapitalet och företagsledningar.
Vänsterpartiet verkar för att krafttag ska tas mot arbetslösheten och utanförskapet.
De arbetslösa måste också få rätt till utveckling och meningsfylld sysselsättning när arbetsförmågan sviktar och en rätt till ekonomisk trygghet.
Trots en god konjunktur fortsätter arbetslöshetssiffrorna att vara höga.
Därför måste den fulla sysselsättningen överordnas inflationsbekämpningen.
Arbetslösheten innebär misshushållning av människor, stora kostnader för statskassan och minskade inkomster till vår gemensamma välfärd.

Arbetslösheten innebär ett enormt utanförskap för individen, därför måste vi föra en kollektiv kamp och sätta press på företagen. Vi har hög tillväxt jämfört med andra länder och Sveriges företag går bättre än på flera år, men ändå används inte profiten till åter- och nyanställning av personal. 1994-2004 var den genomsnittliga tillväxten drygt 3 % vilket var betydligt högre än tillväxten för flertalet EU-länder, och den svenska tillväxten står sig därför väl i en internationell jämförelse.

När företagen ytterligare ska öka sina vinstmarginaler drar de ner på personal, mindre mängd anställda får dra ett tyngre och stressigare lass för att axla produktionens vinstkrav. Av denna ohållbara situation får vi mer långtidssjukskrivningar och förtidspensionärer. Det är olyckligt att sjuka får skulden av borgare för att den psykosociala stressen och arbetsbelastningen har ökat fördelat på mindre antal anställda. Utanförskapet slår också hårdast mot långtidssjuka och de arbetslösa, där vill Moderater lösa situationen med en extra karensdag, försvagad sjukförsäkring på 65 % samt sänkt A-kassa som incitament för att tvinga folk i arbete. Till vilka arbeten menar de då och till vilka priser? Borgare har en dold agenda som tvingar arbetslösa att ta jobb till vilka premisser som helst. De manar därtill en lönedumpning med löner under kollektivavtalen och sämre arbetsrättsliga villkor.

Lagen om anställningsskydd med turordningsreglerna ska enligt oss förstärkas. En stark och tydlig reglering med tillsvidareanställning som norm är livsviktigt för en konkurrenskraftig och skicklig arbetskraft.
Den borgerliga alliansen skanderar ut att vi arbetare ska hålla tillbaka våra krav på reallöneökningar och andra fackliga rättigheter, annars är det risk att företagen flyttar utomlands. Vänsterpartiet reagerar starkt mot företagsledningars beslut som kan innebära att många människor går en mycket oviss framtid till mötes. Det är direkt oansvarigt att lägga ned lönsam produktion utan några som helst hänsyn till mänskliga och samhälleliga konsekvenser. I de lönsamhetskalkyler som görs i en allt mer kortsiktig och uppskruvad ekonomi är det nödvändigt att genom lagar försvåra flytt och nedläggning av lönsam produktion.

Arbetslöshetssiffrorna pekar idag mot höga 4,8 % men vi börjar se en neråtgående trend och ljusning på arbetsmarknaden. Vid regeringsskiftet 1994 när den borgerliga regeringen fick lämna över makten låg den ofattbart höga arbetslöshetsstatistiken på 8,1 procentenheter, så visst blir det värre med Moderater vid makten.
Faktum är att kapitalister som Fredrik Reinfeldt tjänar på att hålla tillbaka sysselsättningen. Hög arbetslöshet förskjuter maktpositionerna på arbetsmarknaden och gör att arbetstagare blir till lätthanterliga marionetter för kapitalet och företagsledningar.
Vi i Vänsterpartiet vill använda vårt inflytande till att i varje läge bekämpa orättvisor, odemokratiska maktstrukturer och bristande solidaritet. Som företrädare för ett socialistiskt och feministiskt vänsterparti anser vi det vara väsentligt att den fulla sysselsättningens politik sätts högst upp dagordningen.

Patrik Renfors (v)
Oxelösund
David Aronsson (v)
Strängnäs

Fackligt- och arbetsmarknadsansvariga i DS.

Lördagen den 13 augusti, inbjuder Vänsterpartiet i Gnesta, Sörmland och Stockholm till en musik och familjefest i Vackerby Hage i Gnesta. Huvudtalare är partiordförande Lars Ohly.
Förutom tal av Lars Ohly blir det en rad musikframträdanden och andra aktiviteter.
Per Sörman sjunger visor av Dan Andersson och CK rappar på svenska. Dessutom olika lokala artister.
Det blir också blixtschack, femkamp, ansiktsmålning, ponnyridning, fiskdam, ballonger, kaffe, varmkorv, piroger….

Alla är varmt välkomna.

Festen börjar klockan 13.00 med tal av Lars Ohly.

Färdbeskrivning
Bil:
Ni som kommer med bil från Flen – Katrineholm – Eskilstuna väg 57, sväng till vänster i rondellen
Ni som kommer från Stockholm- Södertälje väg 57, enklast att fortsätta rakt fram i rondellen. Nästa rondell sväng höger
Från Nyköping, väg 224, sväng vänster i rondellen och nästa rondell svänger ni höger.

Pendeltåg:
Från Stockholm Central. Avg.11.12 ank 12.12 (byte i Södertälje Hamn)
Enklast går man Västra Storgatan, gatan går parallellt med järnvägen. Cirka 20 min promenad tid.
Tillbaka till Stockholm avg.14.30 avg.16.45 avg.18.44

Vänsterpartiet i Sörmland har tagit fram ett nytt studiebrev. Brevet behandlar demokratin inom partiet. Syftet med brevet är att med historien i bakhuvudet fundera över vad som är relevant och viktigt i dagens politiska arbete.
Under året 2004 kom vänsterpartiets historia återigen i blickpunkten. TV-programmet Uppdrag Granskning gjorde i ett par avsitt en djupgående undersökning av partiets förhållande till Sovjetunionen både historiskt och i en nära nutid.

Detta utlöste en debatt, både inom och utanför partiet, kring om vänstern verkligen gjort upp med sin historia.

Distriktsstyrelsen för vänsterpartiet i Sörmland beslutade sig för att gå vidare i de diskussionerna genom att ge ut ett antal kortfattade studiebrev. Syftet med breven är inte att fördjupa oss i historiska ställningstaganden, utan att med historien i bakhuvudet fundera vad som är relevant och viktigt i dagens politiska arbete.

Inledningen i detta studiebrev är skriven av Kjell E Johanson. Kjell E Johanson blev medlem i ungdomsförbundet 1948 och partiet 1949. Han är nu samordnare av vänsterpartiets analysgrupp.

Går det att lösa alla miljöproblem på 25 år? Ja, förhoppningen är att vi kan det. 1999 fick vi i Sverige miljömål där det klart och tydligt var uttalat att alla miljöproblem i Sverige inom en generation ska vara lösta. I år har det varit dags att se över hur det går. Klarar vi att hantera denna uppgift? Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet lagt fram miljömålspropositionen där det beskrivs hur det går med arbetet samt vilka ytterligare åtgärder som måste till för att vi ska lyckas lämna över en bättre, renare och mer hälsosam miljö till nästa generation.
I miljömålspropositionen gås varje miljömål systematiskt igenom. En del frågor är enkla. Här handlar det exempelvis om att förbättra avloppssystem och rening. Andra är mycket mer komplexa då miljöproblemen uppkommit genom sättet vi byggt upp vårt samhälle på. Här är möjligheten till förändring mycket svårare.

I miljömålsproppen har vi ändå pekat ut ett antal strukturförändringar som måste till om vi ska kunna uppnå en hållbar ekologisk utveckling. Exempelvis måste transportsystemet förändras grundligt. Det fysiska transportsystemet måste minska. Detta betyder inte att vi ska ha en minskad rörlighet, men i dagens moderna samhälle finns fullgoda alternativ. Den totala energiförbrukningen måste också minska. I takt med att välfärden globalt sett faktiskt ökar finns teknik och system som innebär att energiförbrukningen inte måste öka i samma takt. Det går att bygga ökad välfärd på en mindre mängd energi. De totala avfallsmängderna ska inte öka. Också här finns alternativ. Det går att återanvända och återvinna.

Miljötillståndet i haven har varit och är katastrofal. Insatser för att minska utsläpp från punktkällor har under de senaste åren gjorts vilket har lett till en viss minskning av utsläpp av exempelvis kväve och fosfor. Detta är inte tillräckligt så vi fortsätter att minska utsläppen av dessa ämnen genom att satsa på kretsloppsbaserade VA-system och öka anläggning av våtmarker. När det gäller fiskebestånden så har också där vissa åtgärder vidtagits för att ge ett ökat skydd för dessa. I miljömålspropositionen tas ytterligare krafttag och vi har kommit överens om att 14 nya marina reservat ska bildas till år 2010. 7 havsområden ska ha permanent fiskeförbud. Samtidigt främjar vi det kustnära fisket.

Det här är bara några exempel. Miljömålspropositionen innehåller mängder med förslag till åtgärder. Om Miljömålen ska kunna uppfyllas krävs ändå ett par avgörande ställningstaganden;

• Strukturförändringar måste genomföras. Energisystem och transportsystem kan inte vara utformade på ett sätt som förutsätter oändliga resurser. Det finns begränsat med luft, vatten och mark så det anspråk vi tar genom samhällsbyggandet måste vara effektivt och hållbart.

• Det måste finnas medel för att flera av miljömålen ska kunna uppfyllas. Här handlar det främst om kommuner och Länsstyrelser som har det operativa ansvaret för genomförandet i slutänden. Vänsterpartiet avser i framtida budgetdiskussioner föra fram detta.

• Miljöproblemen är inte begränsade till Sveriges gränser. Klimatfrågan, luftföroreningar och övergödningen av hav och sjöar är ett par exempel på miljöproblem där gemensamma insatser måste till. Här är det samarbetet med andra stater, genom EU och internationellt av största vikt. Sverige måste fortsätta lägga stor kraft på att tillsammans med andra progressiva politiska krafter inom EU eller i internationella sammanhang utvecklar och skärper miljöpolitik. Och framför allt måste Sverige fortsätta går före som gott exempel där hög miljöhänsyn är förenligt med god välfärd.

Det viktigaste budskapet som vi ändå har med Miljömålspropositionen anser vi i vänsterpartiet ändå vara att det är möjligt! Miljöproblemen kan hanteras. Det finns möjligheten att minska utsläpp av förorenande ämnen till luft, mark och vatten. Den biologiska mångfalden på land och i hav kan bevaras och förbättras. Jorden och skogen kan brukas på ett sätt där produktion och miljöhänsyn kan samsas. Det är inte helt enkelt men genom ökad kunskap, engagemang, intresse och politiskt mod och så är det möjligt!

Kjell-Erik Karlsson, riksdagsledamot (v)
David Aronsson, miljöansvarig v-sörmland

Vänsterpartiet ska anta ett nytt internationellt program. Programmet är just nu ute på remiss (finns på hemsidan och kommer i nästa nummer av Vänsterpress). Remisstiden är fram till den 20 juni.
Distriktsstyrelsen har beslutat att bjuda in till en distriktskonferens för att diskutera och avge ett remissvar. Till den konferensen inbjuder vi två röstberättigade representanter från varje lokalförening. (Fler får gärna komma och delta i debatten, men i den mån vi går till någon omröstning är det alltså två valda representanter som deltar i den omröstningen.)

Datum: söndagen den 12 juni
Tid: 13.00 – 16.00
Plats: partilokalen i Flen (platsen kan ev bytas om vi får in många anmälningar)
Anmälan: till distriktsexp, 0157-105 00, [email protected]
Senast den 6 juni

Det måste bli slut på att kvinnor inom den offentliga sektorn subventionerar välfärden med sina låga löner. Genomsnittslönen för en kommunalare måste upp i samma snitt som en industriarbetare. Det kräver att vi avsätter pengar. Varje tal om skattesänkningar är ett hån mot alla de kvinnor som idag sliter med låga löner inom vård och omsorg. Det skriver Sara Molander och Conny Jacobsson, jämställdhetsansvariga i distriktsstyrelsen, i en debattartikel i Folket.
Vänsterpartiet har länge pekat på de stora löneskillnader som finns mellan män och kvinnor och att vi politiskt aktivt måste arbeta för att få bort dessa skillnader. Kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män vilket ger dem lägre löner, lägre pension och sämre karriärmöjligheter. Kvinnor har otrygga anställningsvillkor, kvinnor tar det största ansvaret för hushållet och barnen, kvinnors lön är i genomsnitt 82 procent av mäns löner och ensamstående kvinnor med barn har de lägsta inkomsterna i samhället.

I kommuner och landsting arbetar i dag ca 1 miljon människor och en stor majoritet av dem, ca 80 %, är kvinnor. De återfinns alltför ofta i de yrkesgrupper som har de lägsta inkomsterna på arbetsmarknaden. Många av dem finns inom Kommunals avtalsområde och arbetar som vårdbiträden, barnskötare, städerskor, köksbiträden och undersköterskor. Det är yrkeskategorier som har en hög arbetsbelastning vilket ofta leder till såväl arbetsskador som sjukskrivningar. Betydelsen av deras arbete värderas inte tillräckligt vare sig i lön eller efter hur viktiga de är för offentlig sektor och samhället. Alldeles för länge har den offentliga sektorns kvinnor subventionerat vår gemensamma välfärd med sina låga löner!

Kommunals medlemmar har de senaste åren haft en sämre löneutveckling både jämfört med privatanställda i allmänhet och offentliganställda akademiker. Löneskillnaderna i samhället ökar mellan olika yrkesgrupper och lönerna är klart lägre inom sektorer där kvinnor i huvudsak arbetar. Samtidigt vet vi att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är fortfarande stor och har legat så gott som still sedan början av -80 talet. Ett rimligt mål tycker vi i Vänsterpartiet är att genomsnittslönen för en kommunalare kommer upp i samma snitt som en industriarbetare.

Det gäller att politiskt bestämma sig för att åtgärda problemet med en tydlig målsättning och ett handlingsprogram för att nå dit. Det kräver ekonomiska resurser men vi anser att den rådande strukturen någon gång måste få ett slut. Lön efter kön d.v.s. att kvinnors arbete värderas lägre än mäns just för att det utförs av kvinnor måste bli historia. Det kan inte vara vår politiska mening att kvinnors arbete ska vara lägre värt! Det handlar om att göra viktiga prioriteringar även lokalt. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att kvinnors löner går före skattesänkningar!

I vårbudgeten ville Vänsterpartiet ge kommuner och landsting mer pengar de kommande åren. Syftet var att skapa ett utrymme för att höja lönerna för de lägst avlönade kvinnorna. Vi ville avsätta 2 miljarder extra 2006 och 5 miljarder 2007. Regeringen vägrade gå med på det, men lovade slutligen att avsätta pengar höstbudgeten.

Om viljan verkligen finns att höja kvinnors löner så är det dags att visa resultat. Det är dags att prioritera både kommunalt, regional och från statligt håll. Den politiska ledningen i kommuner och landsting har ett har goda möjligheter att påverka och prioritera. De har alla möjligheter att se till att lön efter kön blir ett minne blott. Det kräver politisk vilja och medvetenhet. Vilket vi hoppas finns!

Sara Molander, Eskilstuna
Conny Jacobsson, Nyköping
Ledamöter i distriktsstyrelsen för vänsterpartiet Sörmland

På Första Maj inbjöd Vänsterpartiet till manifestationer på flera håll i länet. Du hittar bilder från ett antal orter i vårt bildgalleri på denna sida.

Huvudparollen för manifestationerna var Rätt till jobb på rättvisa villkor. Första Maj var därmed också startpunkten för den kampanj för arbete och arbetsrätt som partiet kommer att bedriva med tyngdpunkt under hösten.

Vänstern måste gaska upp sig! Det beskedet gav Kalle Larsson, riksdagsman för v, när han på måndagen besökte Flen och ett möte med vänsterpartister från Sörmland.

-Vi måste tydligt visa att vårt parti står för en radikal vänsterpolitik, att det både är nödvändigt och möjligt att förändra samhället i grunden.
Kalle Larsson visade på tre viktiga områden där vänstern måste bli mer offensiv. Välfärden måste få växa och utgöra en större andel av ekonomin. Vi måste åter till en politik för full sysselsättning. Den ekonomiska demokratin ska öka genom ett ökat gemensamt ägande.
-I en tid då de politiska partierna alltmer börjar likna varandra som bär finns det rejält utrymme för ett parti som vågar ifrågasätta hela systemet, sa Kalle Larsson.