Det måste bli slut på att kvinnor inom den offentliga sektorn subventionerar välfärden med sina låga löner. Genomsnittslönen för en kommunalare måste upp i samma snitt som en industriarbetare. Det kräver att vi avsätter pengar. Varje tal om skattesänkningar är ett hån mot alla de kvinnor som idag sliter med låga löner inom vård och omsorg. Det skriver Sara Molander och Conny Jacobsson, jämställdhetsansvariga i distriktsstyrelsen, i en debattartikel i Folket.
Vänsterpartiet har länge pekat på de stora löneskillnader som finns mellan män och kvinnor och att vi politiskt aktivt måste arbeta för att få bort dessa skillnader. Kvinnor arbetar deltid i större utsträckning än män vilket ger dem lägre löner, lägre pension och sämre karriärmöjligheter. Kvinnor har otrygga anställningsvillkor, kvinnor tar det största ansvaret för hushållet och barnen, kvinnors lön är i genomsnitt 82 procent av mäns löner och ensamstående kvinnor med barn har de lägsta inkomsterna i samhället.

I kommuner och landsting arbetar i dag ca 1 miljon människor och en stor majoritet av dem, ca 80 %, är kvinnor. De återfinns alltför ofta i de yrkesgrupper som har de lägsta inkomsterna på arbetsmarknaden. Många av dem finns inom Kommunals avtalsområde och arbetar som vårdbiträden, barnskötare, städerskor, köksbiträden och undersköterskor. Det är yrkeskategorier som har en hög arbetsbelastning vilket ofta leder till såväl arbetsskador som sjukskrivningar. Betydelsen av deras arbete värderas inte tillräckligt vare sig i lön eller efter hur viktiga de är för offentlig sektor och samhället. Alldeles för länge har den offentliga sektorns kvinnor subventionerat vår gemensamma välfärd med sina låga löner!

Kommunals medlemmar har de senaste åren haft en sämre löneutveckling både jämfört med privatanställda i allmänhet och offentliganställda akademiker. Löneskillnaderna i samhället ökar mellan olika yrkesgrupper och lönerna är klart lägre inom sektorer där kvinnor i huvudsak arbetar. Samtidigt vet vi att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är fortfarande stor och har legat så gott som still sedan början av -80 talet. Ett rimligt mål tycker vi i Vänsterpartiet är att genomsnittslönen för en kommunalare kommer upp i samma snitt som en industriarbetare.

Det gäller att politiskt bestämma sig för att åtgärda problemet med en tydlig målsättning och ett handlingsprogram för att nå dit. Det kräver ekonomiska resurser men vi anser att den rådande strukturen någon gång måste få ett slut. Lön efter kön d.v.s. att kvinnors arbete värderas lägre än mäns just för att det utförs av kvinnor måste bli historia. Det kan inte vara vår politiska mening att kvinnors arbete ska vara lägre värt! Det handlar om att göra viktiga prioriteringar även lokalt. För oss i Vänsterpartiet är det självklart att kvinnors löner går före skattesänkningar!

I vårbudgeten ville Vänsterpartiet ge kommuner och landsting mer pengar de kommande åren. Syftet var att skapa ett utrymme för att höja lönerna för de lägst avlönade kvinnorna. Vi ville avsätta 2 miljarder extra 2006 och 5 miljarder 2007. Regeringen vägrade gå med på det, men lovade slutligen att avsätta pengar höstbudgeten.

Om viljan verkligen finns att höja kvinnors löner så är det dags att visa resultat. Det är dags att prioritera både kommunalt, regional och från statligt håll. Den politiska ledningen i kommuner och landsting har ett har goda möjligheter att påverka och prioritera. De har alla möjligheter att se till att lön efter kön blir ett minne blott. Det kräver politisk vilja och medvetenhet. Vilket vi hoppas finns!

Sara Molander, Eskilstuna
Conny Jacobsson, Nyköping
Ledamöter i distriktsstyrelsen för vänsterpartiet Sörmland

Uppdaterades: 03 maj 2005