Vet du inte hur du ska hantera härskartekniker? Vill du lära dig mer om mötesteknik och retorik?
Då måste du boka in Lördagen den 11 februari.Då anordnar nämligen Vänsterpartiet i Västmanland en separatistisk kurs för kvinnor med målsättningen att stärka kvinnor för att fler ska känna att de har kunskaper och möjlighet att delta i den interna debatten.
Förhoppningsvis kommer vi också kunna fylla talarstolen på DÅK:en med peppade Kvinnor.
Det blir föredrag, diskussion och praktiska övningar om retorik, mötesteknik och hur man hanterar härskartekniker. Kursen är till för alla intresserade kvinnor i Vänsterpartiet. Om du har politiska uppdrag eller inte och om du har varit med länge eller i en månad spelar ingen roll. Alla är välkomna!
Sista anmälningsdag är den 5 februari. Men antalet platser är begränsade så anmäl dig på en gång! Anmälan sker till Västmanlands ombudskvinna Ulrika på [email protected] eller 021-13 41 64.
Får man tro de flesta massmedier var det en usel kongress den 5-8 januari i Göteborg. Vi som var där har dock som regel en annan uppfattning.
Det skriver Kjell E Johansson, samordnare för Vänsterpartiets analysgrupp, i en kommentar från kongressen.
Visst gjordes olika uppfattningar i flera vitala sakfrågor men i allt väsentligt vad deltagarna ense i de viktigaste frågorna. Göteborgskongressen genomfördes av ett socialistiskt och feministiskt vänsterparti med framtidstro och realistisk syn på vad som är möjligt.
En fokusering har skett på antalet nya jobb i offentlig sektor. Omkring detta grälades det en hel del. Alla är ense om inriktningen men det råder delade meningar om möjligheterna.
Att avvisa kravet på fler offentliga arbeten innebär att man de facto underkänner kravet på full sysselsättning. Den socialdemokratiska partikongressen tog ställning härför. Ska det vara någon mening med att hävda allas rätt till meningsfullt arbete så behövs det krafttag.
Ett par hundra tusen arbeten av det slag valplattformen lyfte fram är ingen omöjlighet även om en mandatperiod inte räcker till. När fler kommer i arbete inom kommuner och landsting så ökar efterfrågan på den privata sektorns varor och tjänster. Vänsterpartiets krav innebär (!) att den kapitalistiska ekonomin erhåller bättre förutsättningar.
Det är märkligt att så många tycks tro att fler i arbete enbart skulle innebära utgifter. I verkligheten innebär det inkomster för samhälle och företag, färre mänskliga tragedier och ett tryggare samhälle. Vi måste alltid se till helhet och sammanhang.
Lars Ohly har än en gång tagit till orda om regeringstaburetter och ansvarstagande. Vänsterpartiet säger inte nej till att sitta i regeringen. Däremot är den nuvarande formen för samarbete knappast möjlig att upprätthålla i fortsättningen. Endera skall Vänsterpartiet vara med i regeringen eller också inta rollen som oppositionsparti. Det senare utesluter inte överenskommelser med socialdemokraterna och miljöpartiet men de måste då ske i riksdagens utskott. En sådan ordning överensstämmer dessutom i betydligt grad med parlamentarismens principer än det nuvarande nattmanglandet, utspelsraseriet och några v-märkta tjänstemän i regeringskansliet.
Borgerligheten siktar naturligtvis på att vänstern skall hamna utanför riksdagen. Det skulle innebära raka spåret för högeralliansen. Då socialdemokrater stämmer in i dystra profetior (och önsketänkanden?) bidrar det till att öka möjligheterna för Fredrik Reinfeldt att bli statsminister.
Vänsterpartiet är emellertid inte marginaliserats. Det visade Göteborgskongressen. Massmedierna utgår från det faktum att Lars Ohly leder ett parti som även i fortsättningen kommer att ha inflytande. Hur skulle det för övrigt se ut om det inte fanns ett parti till vänstern om socialdemokraterna?
Kjell E Johanson
Samordnare för vänsterpartiets analysgrupp
Vänsterpartiets kongress har nu valt den partistyrelse som ska leda partiet över valet. Partiledare Lars Ohly ser fram emot samarbetet med den nyvalda partistyrelsen:
– Med den här partistyrelsen har vi de bästa förutsättningarna att föra en framåtsyftande politisk debatt, både internt och i valrörelsen, säger Ohly.
Även Sörmlands ledamot, Elina Linna, är optimistisk inför Vänsterpartiets möjligheter att nå ut med sin politik till väljarna. Linna vill lyfta upp två punkter i Valplattformen som hon tycker är bra, rätten till arbete och finansiering av hälso- och sjukvården:
– Rätten till arbete gäller alla oavsett sexuell läggning, funktionshinder, kön eller etnicitet. Mångfaldsplaner ska följas vid rekrytering, ersättning ska betalas ut till arbetsgivare som anställer människor med utländsk bakgrund. Det lokala perspektivet är mycket viktig för mig. I tex Sörmland är arbetslöshetssiffrorna högre än i riket i genomsnitt och människor med utländsk bakgrund har ännu svårare än svenskfödda få arbete. Jag tycker att de offentliga arbetsgivare ska bli bättre på att ta sitt ansvar när det gäller att anställa människor med utländsk bakgrund, inom skolan, vården och omsorgen behövs det kvinnor och män som har erfarenheter och kunskaper från andra kulturer och språk. Att tala arabiska, finska eller spanska är exempel på språk som borde anses som självklart meriterande inom många verksamheter.
– Jag har varit verksam inom den offentliga sektorn sedan 70-talet som anställd (sjuksköterska och vårdlärare) och varit med om både uppbyggnad och nedskärningar. Vårt ekonomiska läge är idag stabilt, BNP växer stadigt – vi har råd att satsa mer pengar på hälso- och sjukvården. Vänsterpartiet har under den gångna mandatperioden arbetat för att kommunerna och landstingen fått mer pengar för att kunna anställa mer personal och avskaffa lönediskrimineringen av kvinnorna. Vi har nått en del framgångar, men de är långt ifrån tillräckliga, så vi tänker inte slå oss till ro. Jag anser också att det är viktigt att inga ofinansierade uppgifter läggs på kommuner och landsting, avslutar Linna.
”I SN 050102 kallar Catharina Håkansson vänsterpartiets kongress för en ickehändelse. Vad är det som inte händer?” Det skriver Patrik Renfors och Lotta Johnsson Fornarve som i förljande debattartikel kommenterar vänsterns politik inför kongressen.
I SN 050102 kallar Catharina Håkansson vänsterpartiets kongress för en ickehändelse. Vad är det som inte händer? Vi håller dock med om att det inte kommer bli en ödeskongress. Det är bara taktiskt formulerat av den borgerliga pressen för att förstärka bilden av intern osämja.
Självklart har vi ibland olika uppfattningar, men de är hårfina.
Vänstern har en bred uppslutning bakom valplattformen, valberedningen har lagt ett helt enigt förslag till partistyrelse där bland annat Nyköpings Elina Linna och partiordförande Lars Ohly får förnyat förtroende. Ohly hade 220–30 av partiets röster i förra kongressen. Är det djupa splittringar?
Håkansson har tidigare visat på sitt hårda och luddiga högermanér inför fackliga krav i lagar och kollektivavtal och det är ingen slump att det sker igen.
”Vänsterledaren Lars Ohly sade i Ekots lördagsintervju, att man ska uppfatta partiet som ett superradikalt parti i teorin men som bedriver realpolitik i praktiken.
Ett exempel på vänsterpartiets realpolitik är att man tänker kräva utträde ur EU, om EG-domstolen angriper de svenska kollektivavtalen.
Lars Ohlys sätt att argumentera är ganska patetiskt eftersom EG-domstolens hantering av konflikten i Vaxholm inte rör de svenska kollektivavtalen, utan om vår solidaritet ska sträcka sig även till andra arbetare i Europa,” skriver Catharina Håkansson.
Med en stor oro för att vi ska få ett B-lag på arbetsmarknaden, för vänstern en aktiv kamp mot EU- och borgarnas återkommande attacker mot det mest fundamentala i arbetarrörelsens hörnstenar, det vill säga kollektivavtalen.
Catharina vet mycket väl att den svenska modellen inte har några lagstadgade lägstalöner, de regleras i avtal mellan arbetsmarknadens parter.
Kampen för kollektavtalen hindrar lönedumpning och säkerställer att inte någon som helst arbetskraft kan utnyttjas med sämre villkor och lön.
Inget företag ska få profitera och spela ut arbetare mot varandra. Allt annat vore diskriminerande!
Det här är en visionär realpolitik som trampar i takt med LO-kollektivets 2 000 000 medlemmar.
Vänsterns valplattform har parollen arbete – rättvisa – demokrati. Där rätten till jobb till rättvisa villkor går som en röd tråd genom hela valplattformen.
Vänsterpartiet vill dessutom ha ett framskridande återtagande av den gemensamma välfärden. En stärkt offentlig sektor i stället för hög arbetslöshet, det drar igång konsumtionen i samhället som även främjar de privata jobben.
Dessutom vill partiet få igång byggbranschen med statsbidrag för att främja både arbete, byggande och renoveringar av bostadsbeståndet i allmännytta och det privata boendet.
Det som vänstern beskriver är väl knappast oförståeligt tugg mellan fraktioner som Catharina utrycker sig.
Vi är tydliga med vad vi har på agendan, bilda er själva en uppfattning på den direktsända kongressen på svt24.
Ni kommer att se en progressiv socialistisk och feministisk vänsterpolitik för full sysselsättning. Vi kommer med all kraft kämpa för de offensiva välfärdssatsningar som detta förslag till valplattform innebär och därtill stödja förslaget till partistyrelsen på kongressen.
Vänsterpartiet Eskilstuna söker en person som ska arbeta som valombudman/kvinna. Tjänsten är en visstidsanställning på 100% under perioden 15 februari –15 oktober.
Vi söker en person som har bred kunskap om partiets politik och vi förutsätter att du delar partiets värderingar.
Arbetet omfattar politiska, organisatoriska och administrativa uppgifter. Du ska vara en resurs i valarbetet och arbeta mycket ute på fältet i våra bostadsområden. Din uppgift är att öka intresset för vår politik och engagera människor att vara delaktiga i debatten och gå och rösta i valet.
Du bör kunna uttrycka dig väl i tal och skrift, ha god organisationsförmåga och gilla att arbeta självständigt. Du ska tycka att det är roligt att arbeta med människor och ha lätt för att ta kontakt och skapa mötesplatser. Vi förutsätter att du har körkort och viss datavana.
Arbetstiden är oreglerad och lön enligt avtal.
Upplysningar om tjänsten lämnas av ordförande Firat Nemrud 070 678 79 28 eller Sara Molander 073 950 61 85
Ansökan ska vara Vänsterpartiet i Eskilstuna tillhanda senast den 15/1
Några dagar för julafton lämnade flera partiföreningar i Sörmland in en motion med förslag om extra socialbidrag till jul. Bakgrunden är naturligtvis att de som lever på försörjningsstöd har extra svårt att klara av julens alla krav.
I en tid då konsumtion är dygd och ära är att jobba över tills tiden enklast kan mätas i antalet antidepressiva man hunnit proppa i sig, tvingas många människor till ett liv helt utan förvärvsarbete, där varje krona måste vändas, helst två gånger, innan minsta inköp kan göras.
Arbetslöshetsdebatten fokuserar nästan uteslutande på a-kassa, trots att även de som uppbär försörjningsstöd tillhör en mycket utsatt grupp. Med depressioner och turer till kronofogden som följd tvingas dessa gång på gång förödmjuka sig i hopp om att samhället ska låta dem betala mat och hyra en månad till. Problemen för denna grupp, och särskilt de familjer där barn ingår, förstärks förstås automatiskt av övriga samhällets julförberedelser.
Julen är barnens högtid. Det är något alla kan enas om. Ändå tvingas många föräldrar vända sig till kyrkor och andra frivilligorganisationer för att åtminstone kunna unna sig och sina barn någonting extra till helgerna. Frågan är varför. Dräglig levnadsstandard borde faktiskt innebära att också samhällets svagaste grupper, åtminstone en gång om året, tillåts göra mer än att bara överleva.
Flera kommuner, bland andra Karlskrona och Staffanstorp, har redan infört extra bistånd till julen och vår kommun borde vara en av dem.
Vänsterpartiet yrkar
Att, inför julen, extra bistånd utgår till uppbärare av försörjningsstöd med 500 kr per vuxen, och 300 kr per barn.
Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) publicerade i mitten av december en rapport med titeln Brottslighet bland personerna födda i Sverige och i utlandet. I följande debattartikel kommenterar Elina Linna rapporten.
Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) publicerade i mitten av december en rapport med titeln Brottslighet bland personerna födda i Sverige och i utlandet. Rapporten är en uppföljning av en tidigare studie som BRÅ kallade för Invandrare och invandrares barns brottslighet – en statistisk analys. Tanken med rapporterna må vara god, men upplägget vittnar i stället om motsatsen. Det vill säga att föreställningen är den att etnicitet ger indikation på brottslighet. I annat fall skulle till exempel andragenerationen vara ganska ointressant som enskilt studieobjekt. Det ger också upphov till frågeställningen om när en person kan betraktas som svensk. Människors handlingar tycks enligt BRÅ utgå ifrån en förutbestämd plan beroende på var i världen man är född. Det är ett biologiskt arv som förs över till nästa generation och som eventuellt kan påverkas t ex genom integrationspolitik.
Redan ett par dagar innan rapporten offentliggjordes uttalade sig Mauricio Rojas, folkpartiets integrationspolitiska talesman på DN-debatt. Enligt Rojas är det ”kulturarv som ligger bakom invandrarnas brottslighet” och att ”sanningen är att invandrade personer från vissa länder inte alls begår brott oftare än infödda svenskar medan invandrade från andra länder gör det i mycket stor omfattning”. Vi som har varit med lite längre kommer ihåg Mauricio Rojas partikamrat Birgit Frigebo som var ännu klarare med sin analys och konstaterade något i stil med att alla män från Kosovo var tjuvar och banditeter! De högerextrema grupperingarna citerar också flitigt rapporten och visar på skillnader mellan svenskfödda med båda föräldrarna födda i Sverige kontra utlandsfödda eller invandrare och invandrarens barn.
Är det då fel att visa fakta? Jag menar att redovisning av etnicitet och brottslighet på detta sätt riskerar snarare att spä på fördomar och okunskap än att öka förståelsen för brottslighetens orsaker. Det jag vänder mig emot är urvalet, att den dominerande faktorn är födelselandet och för andragenerationens invandrare föräldrarnas födelseland. Vilka slutsatser kan dras då? Att finnar utför fler misshandelsbrott för att de är just finnar eller att fransmän smugglar mer än andra för att de är just fransmän? Och svenskarna då – vad är typiskt för dem? Eller de kanske utför brott av helt andra orsaker – maktlöshet, ekonomiska svårigheter och utanförskap. Det är ju skillnad mellan svenskar och utlandsfödda!
Rapporten väcker ytterligare en fråga – när blir man svensk? Undersökningen tar inte bara med första generationens invandrade utan även andra generationen. I den gruppen har vi även med dem som är födda i Sverige. Det får mig att fundera över om Kronprinssessan och hennes syskon är med i statistiken. De borde ju ur flera aspekter vara mycket intressanta. Invandrad mamma, pappa som vuxit upp med en ensamstående mor som också invandrat. De borde verkligen vara en riskgrupp. Dessutom befinner de sig ju i ett visst utanförskap. Vän av ordning reagerar nu säkert och tänker att nu drog jag väl lite långtgående slutsatser. Vi vet väl att kungabarnen är skötsamma. Den här rapporten handlar inte om dem – det är de andra vi menar. Eller vilka menar du?
Vi har alla ett gemensamt ansvar, politiker och myndigheter, att inte låta fördomarnas fula tryne sticka upp i skepnad av statistiskt säkerställd rapport.
Låt oss slå fast: både brottslighet och fördomar ska bekämpas. Det gör sig bäst genom att motverka sociala orättvisor, missbruk, utanförskap och diskriminering.
Elina Linna, riksdagsledamot (v), 1:a generationens invandrare
Vänsterpartiet i Sörmland har rätt att skicka sju ombud till partikongressen 5-8 januari i Göteborg. Ombuden är valda genom medlemsomröstning bland alla distriktets medlemmar. De valda är:
Lotta Johnsson Fornarve, Oxelösund, Madeleine Gillquist, Katrineholm, Patrik Renfors, Oxelösund, Lisa Molin, Flen, Henric Axell, Eskilstuna, Lill Ågren, Trosa, Tommy Hamberg, Eskilstuna
Distriktsmedlemsmötet den 22 januari genomförs som planerat. (Tidigare har förekommit en del uppgifter om att det eventuellt skulle ställas in.) . Vid mötet deltar Camilla Sköld Jansson som pratar om förslaget till ekonomiskt politiskt policydokument.. Våra kongressombud rapporterar också från diskussionerna och besluten på kongressen
Distriktsstyrelsen vill gärna inbjuda alla medlemmar till ett gemensamt möte:
Datum: Söndagen den 22 januari
Tid: 14.00 – 18.00
Plats: Nyköpings folkhögskola, cafeterian
Vid mötet ska vi ta upp två frågor:
Rapport från kongressen
Kongressombuden rapporterar och det finns möjlighet att diskutera valplattformen och övriga beslut som togs vid kongressen
Förslaget till ekonomiskt- politiskt policydokument
En arbetsgrupp utsedd av partistyrelsen har tagit fram ett förslag till ekonomiskt-politisk policydokument, som nu ska läsas och diskuteras i partiet. Dokumentet drar upp huvudlinjerna för en feministisk och socialistisk politik på medellång sikt, där frågorna om välfärdens finansiering, skattepolitiken och ökad demokrati i arbetslivet står i fokus.
Dokumentet är inte en programtext, utan ska diskuteras på alla nivåer i partiet. I juni nästa år ska partistyrelsen ta ställning till dokumentet.
På mötet berättar Camilla Sköld Jansson om förslaget. Mötet är tänkt som en inledning till de diskussioner som sedan kan komma igång i lokalföreningarna. Förslaget finns att hitta på partiets centrala hemsida, men det är alltså inte nödvändigt att ha läst det innan du kommer till mötet.
En förskollärare gör ett mer kvalificerat jobb än en ingenjör men har nästa tvåtusen mindre i månadslön. Det visar en lönekartläggning från Eskilstuna kommun. Totalt har 23 kvinnodominerande grupper lägre löner än jämförbara yrken där män dominerar.
Detta är ingen tillfällighet. Detta är ingenting som är unikt för Eskilstuna kommun. Enligt jämställdhetslagen ska alla arbetsgivare med fler än tio anställda genomföra lönekartläggning för att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män inom lika och likvärdiga yrken. Kvinnor diskrimineras systematiskt på arbetsmarknaden och tvingas genomgående att acceptera sämre anställningsvillkor än män. Allra sämst villkor har kvinnor i LO-yrken.
Kvinnors arbete betraktas fortfarande i hög grad som något av en bisyssla medan männens
förvärvsarbete är något huvudsakligt. Män förväntas arbeta heltid och prioritera förvärvsarbete före oavlönat arbete. Kvinnor förväntas prioritera ansvar för barn och hushållsarbete och mer i mån av tid ägna sig åt förvärvsarbete. Män förväntas behöva en inkomst för att klara en försörjning medan kvinnors inkomst ses som ett extra tillskott till hushållskassan.
Priset är högt: Kvinnor får betala med lägre löner, otrygga anställningar, högre
deltidsarbetslöshet och mindre makt och inflytande än män. Orättvisor som i förlängningen också för med sig lägre ersättningar i socialförsäkringssystemen, lägre pensioner samt mindre möjlighet till utveckling i arbetet.
Sett över hela arbetsmarknaden tjänar kvinnor mindre än män och de orättvisa löneskillnaderna har varit konstant det senaste decenniet. All statistik pekar på att yrkesgrupp förklarar det mesta av löneskillnaden och att kvinnors arbete systematiskt anses mindre värt än mäns arbete. Med andra ord; kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden för att de är kvinnor.
Det behövs en rad åtgärder för att komma tillrätta med att kvinnor tjänar mindre än män. En av de viktigaste insatserna är mer resurser till offentlig sektor. De förstärkningar av statsbidragen som finns med i årets budget är ett steg för att skapa utrymme för höjda löner i kvinnodominerade yrken.
Jämställdhetslagen måste också bli skarpare så att arbetsmarknadens parter tar ett större ansvar. JämO behöver mer resurser för att kunna följa upp att lagen följs.
Lönekartläggningen i Eskilstuna kommun visar med all tydlighet att det inte är något olycksfall i arbetet att kvinnor har lägre lön än män. Som vänsterpartister tänker vi inte accepter det.
Vi kommer att arbeta för att den offentliga sektorn får mer resurser i syfte att höja kvinnors löner.
Som arbetsgivarpart i kommuner och landsting kommer vi att prioritera höjningar av kvinnors löner.
Conny Jacobsson, Nyköping
Madelene Gillquist, Katrineholm
Sara Molander; Eskilstuna
Ledamöter i vänsterpartiets distriktsstyrelse