Vänsterpartisten Peter Linnstrand vill att Landstinget ska publicera mer information på webben.
Han menar att det borde vara enklare för
allmänheten att hitta handlingar och därigenom blir mer engagerade i
vad som händer i landstinget. Vissa protokoll finns bara i pappersform,
enligt Linnstrand.
I en interpellation kräver han svar från
folkpartisten Anders Bjurström. Peter Linnstrand undrar om det
ens finns ett arbete med att ta fram regler för vad som ska publiceras
på hemsidan.
Missbrukare som söker hjälp för akut avgiftning i Eskilstuna flera gånger nekats hjälp från sjukvården. Beroendecentret tar bara emot patienter på remiss, något som oppositionen i Landstinget är kritisk till.
– Att man startar ett beroendecentrum utan att ha tillgång till vårdplatser, det är direkt knasigt, säger Vänsterpartisten Lennart Clarstedt.
Utbyggnaden av dagis och förskolan var en av de största jämställdhetsreformerna som gjordes under 1900-talet. Detta har lett till att kvinnorna har en bättre möjlighet till yrkeskarriär, löneutveckling och pension etcetera. Maxtaxan kom sedan och förskolan blev en del av det livslånga lärandet. Maxtaxan är dessutom ett steg till målet om den avgiftsfria förskolan. Förskolan har sedan utvecklats både pedagogiskt och socialt och är nu en del av skolan. Vi har anledning att vara stolta över den kvalité som våra förskolor håller.
Regeringen lägger nu fram ett förslag om ett
vårdnadsbidrag som minst sagt verkar innehålla en rad frågetecken.
Nyköpings borgerliga majoritet har aviserat att vårdnadsbidraget skall
införas i vår kommun. Veronika Andersson (kd) säger att
vårdnadsbidraget är en hjärtefråga för dem och signalerar samtidigt
att det får kosta vad det kosta vill.
Vänsterpartiet värnar om
den generella välfärden och ser en klar fara i att vårdnadsbidraget
kommer att urholka kvalitén i vår gemensamma förskola. Resurser borde
i stället läggas på att öka kvalitén och minska barngrupperna i
förskolan. Varför skall vi subventionera för dem som redan har råd?,
för det är ju så att ingen vanlig familj kommer att kunna utnyttja
möjligheten vara hemma med sitt barn med en ersättning på 3000 kronor i
månaden. Reformen gynnar de redan välbeställda inte den vanliga
barnfamiljen. Vårdnadsbidraget är dessutom en kvinnofälla som åter
igen kommer att ta oss tillbaka till 50-talet. Kvinnorna kommer att
förlora igen, en reform som tagit många år att genomföra kan man rasera
över en natt.
Vad tycker folkpartiet i Nyköping, som länge
slagits för minskade barngrupper? Kommer vårdnadsbidraget öka den
möjligheten? Vad händer om de föräldrar som inte har sina barn i
förskolan i dag utnyttjar möjligheten till vårdnadsbidrag? Miljöpartiet i Nyköping frågar jag inte de verkar totalt strunta i ideologiska frågor och prioriterar bara hållbarhetsrådet. Nicklas Franzén gruppledare (v) i Nyköping
Finansminister Anders Borg och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann skriver om kvinnors löner på Aftonbladets debattsida. Artikeln ska ses som ett svar på den artikelserie tidningen haft om kvinnors låga löner. Analysen överraskar med en ovanligt insiktsfull problemformulering men förslagen är både förutsägbara och bakåtsträvande. Debattörerna skriver bland annat:
”Politiken har en viktig uppgift att bryta kvinnors strukturella underordning.”
Jag är inte ett dugg ironisk eller raljant när jag
säger att det är bra att de formulerar sig på det sättet. Det tyder på
en feministisk insikt som jag inte tidigare sett personer ur den
moderata ledningen ge uttryck för. Nästa steg är att komma med
lösningar som bidrar till att bryta underordningen. Men då är det
plötslig slut på insikten och gammal moderat skåpmat levereras
återigen. Som vanligt är det skattelättnader som ska frälsa oss. Man
vill gå vidare med jobbavdraget för att som de skriver "ge fler kvinnor
incitament som gör att det lönar sig att gå från halvtid till deltid"
Kanske är det
inte avsikten men det låter lite grann som att kvinnor nog har sig
själva att skylla för låga löner och dåliga arbetsvillkor. Förklaringen
bör istället sökas i mäns bristande ansvar för hemarbetet och
arbetsgivarnas sätt att organisera arbetet. Att kvinnor fortfarande bär
huvudansvaret för det obetalda arbetet innebär att även så kallat
frivilligt deltidsarbete i praktiken tvingas fram. Till detta kommer
det faktum att många arbetsgivare inte förmår organisera arbetet så att
heltid är det normala. Detta gäller förstås bara kvinnligt dominerade
arbetsplatser. Inom mansdominerade yrken är heltid en självklarhet.
Vänsterpartiet tog innan valet fram ett lagförslag om rätten till
heltid. Det förslaget slängde högeralliansen i papperskorgen. Varför?
Ett nytt så
kallat jobbavdrag kommer knappast att bidra till att bryta kvinnors
strukturella underordning. Det räcker med att analysera hur de
genomförda skattesänkningarna fördelats. Skattesänkningarna har i högre
grad gått till män än till kvinnor och sextio procent av jobbavdraget
har tillfallit den rikaste tredjedelen av befolkningen och den består
förstås inte av de lågavlönade kvinnor man nu säger sig vilja värna.
Och vore det inte bättre att arbeta för rättvisa löner? Även här hade
vi många förslag som högeralliansen inte velat kännas vid.
Moderaterna har lägre
väljarstöd bland kvinnor än bland män. De har förstås ett behov av att
förbättra sin jämställdhetsimage. Men så länge man inte ställer krav
som utmanar mäns privilegier eller arbetsgivarnas rätt att konsekvent
undervärdera kvinnors arbete så räcker inte moderaternas feministiska
insikt ända fram.
Människor stödjer vänsterpartiets politik i sak men hindras av den profil partiet har. Därför ska profilen och ”varumärket” vänsterpartiet förändras och den nya given presenteras i en Informationsplan som ska gälla fram till partiets kongress i juni 2008.
– Vår profil har varit
att vara så arga som möjligt, vi har alltid varit de som skriker högst
och det har inte lyckats särskilt bra. Vi uppfattas som mycket argare
och mycket radikalare än vad vi i själva verket är, säger
vänsterpartiets informationschef Jenny Lindahl Persson.
Vänsterpartiets låga väljarstöd, även i de grupper där partiet är som
starkast, förklaras med det intryck som partiet ger. I
Informationsplanen skriver man att partiet, efter en tid som dominerats
av interna strider, sällan tar sig ur medieskuggan. Men när
vänsterpartiet får tillfälle att visa upp sig ger man visserligen en
bild av partiet som ett parlamentariskt alternativ med förhållandevis
lite makt som främst vill värna om de svagaste, men som också har en
lite trött, bakåtsträvande och sur framtoning.
Väljarna hindras att rösta på vänsterpartiet på grund av dess svaga varumärke. Foto: Cathrine Sandqvist.
Finnas med i vardagen
Vidare skriver man att vänsterpartiets varumärke är idag så svagt att
det faktiskt hindrar väljare att rösta på partiet trots att de
sympatiserar med politiken. Vänsterpartiets varumärkesbyggande för
framtiden menar de handlar om att förändra partiets kommunikation så
att den förmedlar den bild av partiet som partiet själva vill förmedla
och speglar den politiska roll partiet vill spela. De vill att
vänsterpartiet på ett mer synligt sätt ska finnas med i människors
vardag och måste därför förmedla en mediebild av detta. Det behöver
inte alltid vara högst prioriterat att avsätta tid till parlamentariska
uppdrag, om det inte leder till inflytande över politikens innehåll.
Vänsterpartiet ska inte vara ”politiker” som söker stöd av ”väljarna”.
Istället ska partiet visa att de är kommunalare, SEKO-medlemmar,
miljörörelsen, antirasisterna, feministerna och de som partiet kämpar
tillsammans med.
Ska visa kampglädje
– Vi ska visa att vi är aktivister snarare än politiker. Visa ska föra
samman våra ord och idéer med aktioner och handlingar. Vi ska också
vara gladare, vi ska visa kampglädje och inte hat. Om man tittar på
vänstern i Norge så har de en betydligt gladare och trevligare profil.
Vi vill ha ett gladare och trevligare internklimat, ett mer tillåtande
internklimat, inte minst när det gäller förhållandet till media, säger
Jenny Lindahl Persson.
Förändringen av vänsterpartiets profil ska ske med lärdomar från ett
kanske något oväntat håll, nämligen från de ”nya” moderaterna.
Vänsterpartiet skriver i Informationsplanen att för att lyckas ändra på
den profilen som paritet nu har krävs genomgripande förändringar i
partiets kommunikation på alla nivåer och ifrågasättande av det som är
invant och hemtamt. Det partiet ska ta lärdom från de ”nya” moderaterna
är att de faktiskt har lyckats genomdriva förändringar i hela
organisationen och inte bara satt dem på papper.
”Ändra oss till det vi är”
– Vi kan lära oss av moderaternas profilomvandling eftersom de också
fick med sig sina medlemmar i förändringen. Men vår förändrade profil
ligger egentligen närmare verkligheten än den vi har haft tidigare, vi
är ju aktivister och vanligt folk. Det borde vara enklare för oss än
för moderaterna, de ändrade profilen till något de inte är men vi
ändrar profilen till det vi verkligen är, säger Jenny Lindahl Persson.
Det är inte länge sedan var och varannan politiker i Sverige kallade sig för feminist, idag gör inte ens jämställdhetsministern det. Feminism och jämställdhet är en icke-fråga för den nya regeringen. För en feminist är Reinfeldts politik omodern och bakåtsträvande.
Under förra mandatperioden tog vänsterpartiet,
socialdemokraterna och miljöpartiet fram en handlingsplan för
jämställda löner. Målet var att motverka löneskillnader mellan kvinnor
och män. Denna handlingsplan har den borgerliga regeringen slängt i
papperskorgen utan att presentera ett enda eget förslag för jämställda
löner.
En regering vars hela retorik går ut på att det ska löna
sig att arbeta inför nu ett bidrag riktat till kvinnor för att de ska
hålla sig borta från arbetsmarknaden och bli försörjda av en man.
Kristdemokraternas vårdnadsbidrag är en klassisk kvinnofälla. Män som
inte stannar hemma med sina barn idag när de får ut 80 procent av
lönen, kommer inte att stanna hemma för ett bidrag på 3 000 kronor i
månaden. Så vårdnadsbidraget är i praktiken ett mammabidrag. Inga
ensamstående kvinnor kan klara sig på 3 000 i månaden. Själva idén med
bidraget är att det finns en familjeförsörjare.
Förslaget om
skattesubventionerade hushållstjänster är en urusel lösning ur ett
jämställdhetsperspektiv. När männen vägrar göra sin del av
hushållsarbetet går staten in med skatterabatter så att högavlönade
kvinnor slipper ställa krav på sina män. Istället lämpas arbetet
över på lågavlönade kvinnor som får fortsätta att dubbelarbeta.
Skattepengar som skulle ha kunnat användas på andra områden går nu till
städning, matlagning och barntillsyn hemma hos fullt friska
höginkomsttagare. Försämringarna i a-kassan slår mot
deltidsarbetande som får svårt att kvalificera sig för ersättning,
samtidigt som de tvingas betala hela den höjda a-kasseavgiften. Taket
för sjukersättningen sänks och förtidspensionärernas villkor försämras.
I samtliga dessa grupper är kvinnor överrepresenterade. Regeringens
politik innebär att kvinnornas möjligheter krymper, den är ett rejält
kliv tillbaka mot gamla ideal och traditionella könsroller. Politiken
gynnar män med höga inkomster. Kvinnorna är de stora förlorarna.
Vänsterpartiet
är ett feministiskt parti. Därför vägrar vi att acceptera mäns våld mot
kvinnor och orättvisorna på arbetsmarknaden. Därför gör vi motstånd. Vi
behöver ditt stöd, kom med i motståndsrörelsen du också.
Jag tycker verkligen inte om friskolor och jag tycker verkligen inte om Jan Björklund och Lars Leijonborgs politik för en återgång till 50-talets katederdisciplin. Vårt samhälle börjar bli läskigt nyliberalt, där det gamla trygga folkhemmet stegvis men taktfast tynar bort.
Privata alternativ leder bara i mina ögon till ökade
klassklyftor och segregation, eftersom "elitskolorna" i viss mån kan
välja ut vilka barn de vill ha i sin verksamhet. I en sammanhållen
kommunal skola och förskola måste man ta hand om alla individer. De tas upp i verksamheten vare sig kön,
hudfärg, social standard och om de bor i fel område eller om de har
speciella behov.
Det finns en risk med privata alternativ, menar jag. I
en liten stad som jag kommer ifrån och även i större kommuner gnager de
privata skolorna på kommunkassan. Vi får dubbla kostnader, då kommunen
måste hålla kvar en viss beredskap. Friskolor får ändå bidrag från
kommunen, då blir det mindre pengar över till den allmänna skolan.
Skolpengsystem är bedrövligt, då kan vi inte fördela mer resurser till
de mest utsatta barnen i ekonomiskt utsatta områden. Då är det i
stället majoriteten av stadens barn som indirekt får det sämre ställt i
skolor och förskolor. Har vi kommunala skolor så är det lättare att
hålla Karl Marx rättvisa devis; Av var och en efter förmåga – Åt var
och en efter behov.
Vänsterpartiet anser dessutom att regeringen gör
fel när den föreslår tidigare betyg och fler steg i betygskalan.
Regeringen ska återinföra bokstavsbetyget, det känns som om vi är
tillbaka i början av 1900-talet. Vi behöver inte fler betygsteg, vi
behöver fler lärare. Det är ju inte den vägen de styrande borgerliga
partierna vill gå, de har ju sänkt skatten med cirka 40 miljarder
kronor, de har också deklarerat att de ska ge sig på fastighetsskatten
på 30 miljarder kronor. Därutöver ska skatterna sänkas ytterligare
stegvis under mandatperioden. Elever blir straffade eftersom det blir
vi kommunalpolitiker som sedan får skära ner i verksamheten.
Kunskap är
ingen tung ryggsäck att bära. De flesta av oss vet att på dagens och
framtidens arbetsmarknad ställs högre krav än när Björklund var ung och
för att matcha det behövs kunskap. Att ta bort högskolebehörigheten för
de yrkesförberedande programmen är att göra eleverna en björntjänst och
ett led i regeringens medvetna strategi för att förstärka
klassklyftorna i samhället. Skolan ska vara kompensatorisk så att
skillnader i elevernas bakgrund motverkas och inte har någon betydelse
för utbildningen, därför ska skolarbetet göras på skoltid med stöd och
hjälp av lärare. Inför intyg på att eleverna har nått målen. De
graderade betygen styr undervisningen och skapar negativ stress hos
eleverna.
Skolans främsta uppgift är att göra det möjligt för alla
elever att ta emot, skaffa och söka kunskap och bildning. Praktiska och
teoretiska kunskaper måste utvecklas i samspel. Det är oroande att
utvecklingen tycks gå mot en treämnesskola med svenska, matematik och
engelska på schemat. Lärare med pedagogisk utbildning är en
förutsättning för pedagogisk utveckling.
Vänsterpartiet vill ha en
skola där eleverna får det stöd och den stimulans som behövs för att ta
emot, skaffa och söka kunskap. Kunskap är en demokratisk rättighet och
ingen handelsvara. Vi säger därför nej till marknadsanpassning,
sponsring och privatiseringar. Vi vill ha en gemensamt finansierad och
demokratiskt styrd skola där det är behoven som styr
resurstilldelningen. Patrik Renfors Vice ordförande vänsterpartiet Sörmland
