– Som ordförande för Vänsterpartiet så tycker jag att man ska ha gedigen arbetslivserfarenhet. Jag tror att människor vill se en ordförande som vet vad man pratar om, någon med egna erfarenheter som man kan känna igen sig i, både vad gäller problembeskrivning och möjligheter. Jag tycker att jag har den förmågan. Jag tror också att jag som har jobbat inom kvinnodominerade verksamheter kan ha ett förtroende i de frågor som jag tycker att vi borde ha högst på dagordningen, framtidens välfärd och kvinnors levnadsvillkor.

– Sen tycker jag att den ekonomiska politiken är väldigt central, eftersom det handlar om hur vi vill organisera samhället. Och den insikten tycker jag att en ordförande i ett arbetarparti borde ha.

Hur bedömer du dina chanser att bli vald?

– Jag vill bli ordförande för Vänsterpartiet och jag är beredd ge väldigt mycket för att bli det. Sen får vi väl se hur det går. Ibland så tror jag att det kommer att gå jättebra och ibland så går jag och tänker: ”hur ska det här gå?”.

Men om man ser till hur det har framställts i media så är ju Jonas Sjöstedt en tydlig favorit. Känner du av det internt i partiet, och att ni övriga kandidater är lite underdogs i sammanhanget?

– Visst framstår Jonas som en favorit i media. Han har också många nomineringar och är en mycket kunnig person. Men det är inte på något sätt givet att det kommer att bli han. Det är många som inte har bestämt sig och kongressen är i januari. Och jag tror inte att det alltid är så enkelt som media vill framställa det som.

En fråga som också diskuteras i samband med detta är ju huruvida Vänsterpartiet i framtiden ska ha ett delat ledarskap. Vad säger du om det?

– När jag tackade ja till att kandidera så hade jag uppfattningen att vi ska ha en ordförande, och jag vill gärna vara den. Men jag har lyssnat på argumenten från andra som tycker annorlunda, och under den här resan så har jag nog svängt i min uppfattning.

– Men jag vill kalla det för ett utökat ledarskap och jag tror att det finns möjligheter i det. Framför allt så tror jag att det signalerar att vi är ett parti som bygger på kollektivism. Sen finns det en del problem med det också. Exempelvis så kan det skapa otydlighet.

Det har framförts kritik mot att ni som kandiderar till partiordförandeposten inte skiljer er åt rent politiskt. Vad säger du om det?

– Jag ser inte heller att det finns någon avgörande politisk skillnad mellan oss fyra kandidater, kanske lite i fråga om vilka frågor man brinner för och vill driva. Men partiledarvalet är inget politiskt vägval på det sättet. För mig handlar det om hur vi skapar ett större förtroende för Vänsterpartiet och vem som bäst kan föra fram vår politik och våra idéer.

Om du skulle få kongressens förtroende att leda Vänsterpartiet – vilket skulle då vara ditt första beslut?

– Jag har sagt att jag vill sätta kvinnors levnadsvillkor högst upp på den politiska dagordningen.Det handlar inte minst om att bryta ner feminismen i praktisk politik och verklighet. Sen finns det ytterligare en fråga där vi måste bli bättre. Det handlar om att alla medborgare, oavsett var man bor i Sverige, ska ha samma förutsättningar och rättigheter. Så ser det inte ut idag.

Du är ekonomisk-politisk talesperson för partiet idag. Men er ekonomiska politik har ju använts effektivt av borgerliga politiker för att skrämma bort potentiella rödgröna väljare. Stora väljargrupper uppfattar inte er ekonomiska politik som särskilt attraktiv. Varför tror du att det är så?

– Jag menar att det beror på att vi utmanar makten och normen på ett sätt som inte andra partier gör, och då blir man också ifrågasatt. Vi vill se förändringar i den ekonomiska politiken där mer går till det offentliga och gemensamma.

Men att borgerliga debattörer och politiker inte upplever er ekonomiska politik som attraktiv kan man ju någonstans förstå. Men deras bild har ju uppenbarligen haft ett stort genomslag bland väljarna.

– Det är klartatt det finns flera delar i detta, men borgerligheten har varit väldigt framgångsrika i att sätta bilden. Sen har vi inte lyckats beskriva samhället som vi ser på det tillräckligt bra. Där har vi en del att jobba med.

Det har ju skett ett paradigmskifte i svensk politik. Det är inte längre Socialdemokraterna och arbetarrörelsen, utan borgerligheten, som sätter den politiska dagordningen. Hur ska den politiska vänstern ta tillbaka agendan?

– Framförallt så tror jag att man måste få tillbaka självförtroendet och våga tro på sina idéer. Vi måste tro på att vi har och kan skapa möjligheter för en annan samhällsutveckling. Vi måste stå upp för våra lösningar och vår politik och visa att det är skillnad på alternativen i svensk politik.

Vilket är då V:s alternativ till regeringens ekonomiska politik?

– Att äga mer gemensamt, att tillsammans bygga ett samhälle starkare och se till att arbetstagare får mer makt genom att pressa ner arbetslösheten.

– Vi har haft en genomsnittlig arbetslöshet i Sverige sedan början på 90-talet på 8 procent. Det är ohållbart att så många människors förmåga och resurser inte tas tillvara och det skapar ett samhälle utan möjligheter. Vi måste visa att vi, genom att gå ihop och finansiera saker gemensamt, kan styra samhällsutvecklingen.

Vi har idag en situation med massarbetslöshet bland ungdomar. Vilket är Vänsterpartiets recept för att sätta dem i arbete?

– Vi tror på samhällsnyttiga investeringar, som skapar både jobb och bidrar till samhället. Det handlar om att satsa på utbildning, bygga bostäder, att satsa på järnvägen och att stärka upp äldreomsorg och förskola.

Varför är det så få som röstar på Vänsterpartiet?

– Jag tror att det finns många som sympatiserar med vår politik men jag tror också att det finns många som inte riktigt har förtroende för att vi ska kunna förverkliga vår politik. Där har vi mycket att göra.

– Sen tror jag också att det är ganska många som inte vet vad vi står för. Så vi måste bli tydliga och visa på vad vi vill. Vi har varit väldigt bra på att slänga ut pressmeddelanden om vad andra gör fel men mindre bra på att själva tala om vad vi vill.

Hur ser du på ett rödgrönt samarbete inför nästa val?

– Jag tror att vi ska gå fram själva som ett starkt vänsteralternativ och jag hoppas också att Socialdemokraterna ska vara mycket tydligare i sin politik. Och om det sedan finns partier som delar våra politiska strävanden så tycker jag att vi ska vara öppna för samarbete efter valet.

Vem tror du är Sveriges statsminister efter valet 2014?

– Ja, jag skulle gärna vara det själv. Ha, ha, ha. Eller finansminister!

 

FAKTA/Ulla Andersson

Ålder: 48 år.

Gör: Partiledarkandidat, riksdagsledamot och ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet.

Bor: Gävle.

Inkomst: 57000 kronor/månad.

Utbildning: Barnskötare och förskollärare.

Tidigare arbete: Kommunalråd i Gävle, arbete inom äldre- och handikappsomsorgen och förskolan.

Politiska förebilder: C-H Hermansson och Kata Dalström.

Motto: Att alltid kämpa för att utjämna orättvisor och maktskillnader i samhället.

Hjärtefråga: Framtidens välfärd.