• Jonas Sjöstedt

En mer omtänksam sjukvård

Svensk hälso- och sjukvård har de senaste årtiondena genomgått en fantastisk utveckling. Men det räcker inte med en hög teknisk standard. Det behövs också en axel att gråta ut mot, ett uppmuntrande ord på vägen eller någon som tar sig tid att lyssna. Det skriver Elina Linna, riksdagsledamot från Sörmland i följande debattartikel.
Vem i hela världen kan man lite på? Det duggar tätt med rapporter om svensk sjukvård där omdömen världsklass och stora brister avlöser varandra. Det finns därför all anledning att ta ett samlat grepp om dagens sjukvård och göra en mer fördjupad analys.

Vi går mot valår och polariseringen blir allt tydligare. Det blir lätt att framställa komplexa frågor i svartvita termer. Självklart finns det ideologiska skillnader mellan våra partier när det gäller hur vi vill garantera den bästa sjukvården för medborgaren. Men vi kan inte utgå ifrån att den svenska sjukvården antingen är perfekt eller en katastrof, vi kan inte förenkla en komplex verklighet. Att beskriva sjukvården i svartvita termer visar snarast på en stor okunskap om vårdens villkor och det gynnar varken patienterna eller verksamheterna.

Svensk hälso- och sjukvård har de senaste årtiondena genomgått en fantastisk utveckling. Sjukdomar som tidigare var förenade med komplicerade behandlingar, långvarig sjukhusvistelse eller saknade bot är idag rutinåtgärder. Många behandlingar har också kunnat föras över till primärvården. Ett konkret exempel är att magsår idag inte längre är ett kirurgiskt ingrepp utan behandlas med läkemedel. Kirurgin har också utvecklats med kortare sjukhusvistelser som följd och därmed möjlighet till fler behandlingar t ex galloperationer med titthålskirurgi och laserbehandling av grå starr.

En ytterligare utveckling är att alltfler behandlingar, även av avancerad och komplex art, utförs allt högre upp i åldrarna. I princip finns inga åldersgränser för vilka behandlingar som ges om det inte finns medicinska hinder för att avstå.

Ur ett folkhälsoperspektiv kan vi konstatera att vi lever längre, är friskare allt längre upp i åldrarna och har en minimal spädbarnsdödlighet. Ändå upplever så många att sjukvården inte finns där när behoven uppstår. Vad är det då som brister?

Jag vill mena att det i hög utsträckning handlar om att den tekniska utvecklingen har fått dominera över den basala omvårdnaden och bemötande av patienten. Vi kan genom att studera ansvarsfall och klagomål se att många patienter beskriver brister som bygger på att olika vårdgivare inte kommunicerat med varandra och att ingen velat ta ett helhetsansvar för patientens vård. Tid har inte getts för att på ett grundligt sätt informera patienten om behandlingen och vad som kommer att ske. Än mindre har tid medgetts till patientens oro och funderingar. Dessutom har ekonomiska resurser inte tillförts i samma takt som sjukvården utvecklats. Vi kan helt enkelt göra mer för fler men utan tillräckliga mänskliga resurser. Det behövs också en axel att gråta ut mot, ett uppmuntrande ord på vägen eller någon som tar sig tid att lyssna. En mer omtänksam sjukvård, helt enkelt.

Vi i vänsterpartiet menar att vi har en bra hälso- och sjukvård som kan utvecklas till att bli ännu bättre. Bättre framförallt på att möta människan – patienten. För att kunna göra det krävs det mer resurser i form av personal. Personal som utifrån patienternas behov kan utforma vården. Prioriteringar krävs och de ska bygga på att de med störst behov ska komma först oavsett ålder eller kön. För att åstadkomma detta säger vi nej till drastiska skattesänkningar och privatiseringar. Utan redskap och möjlighet att styra verksamheten lägger vi makten hos marknaden. Vad det innebär räcker det att se på kollektivtrafiken och elmarknaden. Och det är något som åtminstone avskräcker mig.

Elina Linna (v) ledamot i Riksdagens Socialutskott, f d landstingsråd i Sörmland

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Bli medlem idag!
Bli medlem idag!
ennyflamman
hbtq
Arkiv