Stig Henriksson. Foto: Sveriges Riksdag

Debattartikel publicerad i media i Sörmland

Idag upprörs även många av de ansvariga för den oansvariga privatiseringen av samhällets nyckelfunktioner som skandalen med Transportstyrelsen blottat. Men lika lite som privatiseringsivrarna vill se själva grundproblemet, lika blinda är man för att Sverige är i full färd med att outsourca landets försvarsförmåga.

Aurora 17 innebär den största militära övningen i Sverige på 25 år. Det är också första gången som det omdiskuterade värdlandsavtalet tillämpas med trupper från hela sex Nato-länder. Sverige övar mot ett fiktivt ”A-land”, vars gränser som av en händelse sammanfaller med Rysslands.

Detta sker samtidigt som Ryssland genomför den stora övningen Zapad 17 vilken hålls tillsammans med Vitryssland. Det kommer alltså bli trångt på, över och under Östersjöns yta, då Aurora bland annat kommer tilldra sig på Gotland där amerikanska Patriotmissiler lär ska placeras ut. Risken för farliga incidenter är stor samtidigt som omgivningen kan ges uppfattningen att vi på svensk mark redan nu förbereder för placering av utländsk trupp.

Ryssland visar musklerna i och kring sin hemmaplan och Sverige bidrar aktivt till att Nato med USA i spetsen utmanar dem. Även Norge vidtar sina mått och steg; i norska Vaernes, endast 7 mil från svenska gränsen, planeras en huvudbas för amerikanska marinkåren. Det skulle bryta mot Norges tidigare policy att inte tillåta permanenta baser för Nato på sitt territorium, och förslaget har mött starka protester från den norska allmänheten.

Försvarsmakten skriver om operationsordern för Aurora 17 att man skall öka förmågan att ”enskilt och tillsammans med andra kunna möta ett väpnat angrepp”. Nyckelfrågan är förstås denna. Bidrar Sveriges deltagande i övnings- och rustningsspiralen till ökad säkerhet för Sverige? Aurora 17 måste alltså bedömas utifrån hur övningen kan komma att påverka säkerhetssituationen i Östersjöområdet. Både Nato och Ryssland har på senare tid ökat sin militära närvaro i området och båda sidor har genomfört stora övningar. Det kan inte ligga i Sveriges intresse att bidra till att ytterligare öka spänningarna. Dessutom sänder det fel signaler om Sveriges alliansfrihet.

Tvärtom menar vänsterpartiet att Sverige med alla till buds stående medel ska verka för motsatsen. Utifrån en grund av trovärdig militär alliansfrihet och ett starkt svenskt försvar bör vi bedriva en aktiv diplomati som land men också inom ramen för FN och OSSE. Sverige bör ta nedrustningsinitiativ och verka för förtroendeskapande åtgärder. Vi bör stimulera kontakter på olika nivåer; myndigheter, universitet och forskarsamhället, men självklart även mellanfolkliga. I konsekvensens namn kräver därför Vänsterpartiet att värdlandsavtalet skrotas. Att Aurora blir både den första och den sista gången avtalet tillämpas, att kampen för fred, nedrustning och avspänning intensifieras. Att särskilt tonvikt läggs vid att arbeta mot det ökade kärnvapenhot som inte bara Nordkorea utan även Rysslands, USA:s och Storbritanniens sk modernisering utgör.

Aurora är en pansardäckskryssare, numera museum vid Nevas strand, som är en av symbolerna för ryska revolutionen 1917 då Oktoberrevolutionen inleddes med ett signalskott från Aurora. Idag en symbol för grymt svikna förhoppningar om ett bättre samhälle. Nästan på dagen 100 år därefter så står namnet Aurora för ännu en höjning av den rustnings- och övningsspiral som erfarenhetsmässigt förr eller senare leder till urladdning. En urladdning vars värsta konsekvenser i form av ett kärnvapenkrig innebär slutet på alla förhoppningar.

Stig Henriksson Försvarspolitisk talesperson Vänsterpartiet
Lotta Johnsson Fornarve Riksdagsledamot för Vänsterpartiet Sörmland
Patrik Renfors Distriktsordförande Vänsterpartiet Sörmland