Lotta Johnson Fornarve, Riksdagsledamot för Vänsterpartiet Sörmland
Mina sex månader i riksdagen har varit omtumlande, givande och roliga. Jag har börjat förstå hur arbetet fungerar, men det fortfarande en del kvar att lära.
Efter en turbulent höst kom Decemberöverenskommelsen och jag drog en lättnadens suck över att slippa ett nyval, vilket troligen inte ändrat situationen särskilt mycket.
Det politiska läget har visat sig vara gynnsamt för partiet med tanke på förutsättningarna. Jag är stolt över att vi lyckats få igenom reformer som ökar välfärden och jämställdheten på flera områden och som kommer förbättra livet för tusentals av de som har det tufft. Vi har t ex fått igenom ett ökat stöd till äldreomsorg, förlossningsvård, kvinnojourerna och kostnadsfria läkemedel för barn. Vi har även lagt grunden för att stoppa girigheten i välfär-den genom att pressa regeringen till att tillsätta en utredning med syfte att stoppa vinstuttaget. Vi kan kritisera regeringen från vänster när det behövs och det kommer att behövas!
Själv har jag arbetat på i mina utskott, Civilutskottet och Utrikesutskottet. Jag har deltagit i flera debatter och skrivit tre interpellationer. Jag har lyft frågor som överskuldsättning och hur det drabbar utsatta människor, sär-skilt barn. Jag har även drivit frågan om ett svenskt erkännande av Västsahara, något som skulle betyda mycket för att sätta stopp för Marockos illegala ockupation av landet.
Jag har hunnit med att delta på två sessioner i Europarådet i Strasbourg. En stor komplex organisation som jag börjat förstå hur den fungerar. Här har jag lyft frågan om massavlyssning och mänskliga rättigheter. Jag har också hunnit med flera studiebesök i verkligheten hos olika folkrörelser, organisationer och myndigheter.
Jag har också besökt flera partiföreningar runt om i Sverige, något jag värderar högt och gärna gör ännu mer av i framtiden.
Lotta Johnsson-Fornarve, Riksdagsledamot för Vänsterpartiet Sörmland
Lotta Johnson Fornarve, Riksdagsledamot för Vänsterpartiet Sörmland
Lotta Johnsson Fornarve, Vänsterpartiet Sörmlands riksdagsledamot, har skrivit en debattartikel om behovet av barnkonsekvensanalyser vid utredningar av överskuldsatta familjer. Publicerad i Expressen 24/2-2015.
Vad händer med barnen till de överskuldsatta föräldrarna, de så kallade evighetsgäldenärerna? Är barnen skyldiga till att föräldrarna blivit sjuka, arbetslösa eller har tagit en ekonomisk risk som inte rimmade med deras möjligheter?
Vad händer med vår medmänsklighet och förståelse när program som ”Lyxfällan” framställer ett allvarligt samhällsproblem som frågan om slösaktiga unga kvinnor som köper för många handväskor?
Kalle, 8 år, bor sedan flera månader med sin pappa på ett härbärge sedan Kronofogden sålt deras tvåa på exekutiv aktion för att betala Kalles pappas skatteskuld. Rörfirman gick omkull när pappan drabbades av cancer, han fick flera betalningsanmärkningar och sattes även i personlig konkurs, vilket i praktiken innebär att Kalle och pappan ska leva på mindre än socialbidragsnormen. Afsaneh, 13 år, har en mamma som jobbar deltid på en näröppet-butik. Pengarna räcker knappt till mat och hyra och hon har även gått i borgen för ett lån till sin exman. Nu kräver banken mamman på återbetalning av lånet. Till slut tar hon i desperation ett sms-lån men har inte råd att betala räntan, hamnar hos Kronofogden och sätts i personlig konkurs. Hon har begärt skuldsanering men inte fått besked om det än.
Hur ser vi på fattigdomen i samhället? Vem står egentligen i skuld? Vem är det som slösar? I programmet ”Lyxfällan” får framför allt unga kvinnor symbolisera den som är självförvållat fattig på grund av bristande ekonomisk kontroll och slarv.
Programmet innehåller ingen kritik av strukturer eller system, till exempel hur det kan komma sig att en person utan inkomst beviljats kredit av det stora kreditkortsföretaget. Dramaturgin är att kvinnorna, och några yngre män, konsumerar över sin klass och måste disciplineras. Det är inga barn med i ”Lyxfällan”. Det skulle bli svårare då.
I ett samhälle med allt skevare fördelning, där direktörer från SCA nyligen avslöjats för jakt och shoppingresor med privatjet för mångmiljonbelopp, och där FN nyss gett Sverige en reprimand för att barns rättigheter är eftersatta på en rad områden, vill Vänsterpartiet lyfta kravet på en barnkonsekvensanalys när det gäller överskuldsatta familjer.
Över 100 000 personer har funnits i Kronofogdens register i 20 år eller mer och tvingas leva på existensminimum. Överskuldsättning kostar enligt Kronofogden samhället 30-50 miljarder kronor årligen i form av ökad ohälsa bland de skuldsatta. Tyvärr har de utredningar som gjorts om överskuldsättning inte tillräckligt analyserat vilka konsekvenserna blir för alla de barn och unga som lever under mycket knappa ekonomiska omständigheter under många år, kanske större delen av barndomen. Närmare 40 procent av skuldsaneringsgäldenärerna har enligt den statliga utredningen ”Ut ur skuldfällan” hemmavarande barn. Många av dessa barn förvägras rätten att leva normala liv. De har inte råd att spela fotboll för att fotbollskorna är för dyra, eller gå i musikskola för att avgiften är för dyr, gå och fika med kompisar, gå på bio eller andra fritidsaktiviteter som kostar pengar.
Per Bolund (MP), finansmarknads- och konsumentminister har lovat att regeringen kommer att ta tag i frågan och komma med förslag till åtgärder under året. Vänsterpartiet menar att det är av största vikt att regeringen då särskilt undersöker situationen för alla de barn som lever i överskuldsatta familjer. Barnombudsmannen har i samband med tidigare utredningar framfört kritik mot att barnens rättigheter inte blivit tillräckligt belysta. Vi anser att socialbidragsnormen ska gälla även i dessa familjer och när man utreder en familjs överskuldsättning bör även barnen komma till tals och få rätt att beskriva sin egen situation.
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) fastslår att alla barn utan åtskillnad ska tillförsäkras rättigheterna i barnkonventionen. Det måste även gälla barn till evighetsgäldenärerna.
Vänsterpartiet accepterar inte den förvrängda problembild som presenteras i program som ”Lyxfällan”. Våga se hur fattigdomen verkligen ser ut i de här familjerna, och börja med barnen.
