Under de senaste årens debatt har psykisk ohälsa likställts med våld och farlighet och röster har höjts för mer tvång och ökad kontroll. Kraven är urskiljningslösa och hänvisar psykiskt sjuka personer till ett utanförskap då de inte ska ha rätt till samma rätsliga status som andra medborgare.

Två av regeringspartierna har surfat fram på enkla vulgärargument om "hårdare tag" och nya tuffare tvångsmedel. Statsministern säger i sin regeringsförklaring att patienter som inte följer "ordinerad behandling" ska kunna bli tvångsomhändertagna. En sådan behandling skulle mötas av en massiv kritik om det rörde sig om inskränkningar i de medborgerliga rättigheterna för vilken annan – "frisk" – samhällsgrupp sem helst.

De värsta reaktionärerna i denna fråga är de före detta socialliberalerna i folkpartiet. I valrörelsen dömde Lars Leijonborg ut hela psykriatrin och alla dess medarbetare – läkare, sjuksköterskor, psykologer, skötare och terapeuter – genom att kräva ett stopp för "flummet" i psykriatrin. Någon precisering av vilket "flum" som Leijonborg syftar på har dock aldrig framförts.

Naturligtvis finns det brister inom psykriatrins område som måste åtgärdas. Strukturer måste ses över, resurser måste tillföras, personalen måste få möjlighet att höja sin kompetens med mera. För att lösa detta vill Vänsterpartiet satsa 500 miljoner mer per år på psykriatrin än vad regeringen gör. Dessutom vill vi arbeta fram en nationell handlingsplan på ett öppet och konstruktivt sätt – inte genom att låsa in sjuka och kasta bort nyckeln.

Elina Linna, riksdagsledamot (V), ledamot av riksdagens socialutskott

Uppdaterades: 13 nov 2006