En bra kongress
Får man tro de flesta massmedier var det en usel kongress den 5-8 januari i Göteborg. Vi som var där har dock som regel en annan uppfattning.
Det skriver Kjell E Johansson, samordnare för Vänsterpartiets analysgrupp, i en kommentar från kongressen.
Visst gjordes olika uppfattningar i flera vitala sakfrågor men i allt väsentligt vad deltagarna ense i de viktigaste frågorna. Göteborgskongressen genomfördes av ett socialistiskt och feministiskt vänsterparti med framtidstro och realistisk syn på vad som är möjligt.
En fokusering har skett på antalet nya jobb i offentlig sektor. Omkring detta grälades det en hel del. Alla är ense om inriktningen men det råder delade meningar om möjligheterna.
Att avvisa kravet på fler offentliga arbeten innebär att man de facto underkänner kravet på full sysselsättning. Den socialdemokratiska partikongressen tog ställning härför. Ska det vara någon mening med att hävda allas rätt till meningsfullt arbete så behövs det krafttag.
Ett par hundra tusen arbeten av det slag valplattformen lyfte fram är ingen omöjlighet även om en mandatperiod inte räcker till. När fler kommer i arbete inom kommuner och landsting så ökar efterfrågan på den privata sektorns varor och tjänster. Vänsterpartiets krav innebär (!) att den kapitalistiska ekonomin erhåller bättre förutsättningar.
Det är märkligt att så många tycks tro att fler i arbete enbart skulle innebära utgifter. I verkligheten innebär det inkomster för samhälle och företag, färre mänskliga tragedier och ett tryggare samhälle. Vi måste alltid se till helhet och sammanhang.
Lars Ohly har än en gång tagit till orda om regeringstaburetter och ansvarstagande. Vänsterpartiet säger inte nej till att sitta i regeringen. Däremot är den nuvarande formen för samarbete knappast möjlig att upprätthålla i fortsättningen. Endera skall Vänsterpartiet vara med i regeringen eller också inta rollen som oppositionsparti. Det senare utesluter inte överenskommelser med socialdemokraterna och miljöpartiet men de måste då ske i riksdagens utskott. En sådan ordning överensstämmer dessutom i betydligt grad med parlamentarismens principer än det nuvarande nattmanglandet, utspelsraseriet och några v-märkta tjänstemän i regeringskansliet.
Borgerligheten siktar naturligtvis på att vänstern skall hamna utanför riksdagen. Det skulle innebära raka spåret för högeralliansen. Då socialdemokrater stämmer in i dystra profetior (och önsketänkanden?) bidrar det till att öka möjligheterna för Fredrik Reinfeldt att bli statsminister.
Vänsterpartiet är emellertid inte marginaliserats. Det visade Göteborgskongressen. Massmedierna utgår från det faktum att Lars Ohly leder ett parti som även i fortsättningen kommer att ha inflytande. Hur skulle det för övrigt se ut om det inte fanns ett parti till vänstern om socialdemokraterna?
Kjell E Johanson
Samordnare för vänsterpartiets analysgrupp