Vi ska inte följa Finlands exempel!
Pigreformen i Finlad var ett fiasko. Försöket har kostat betydligt mer än det smakat. Det skriver Elina Linna i följande debattartikel på den internationella kvinnodagen.
Under de senaste året har olika lobbyorganisationer, med Almega i spetsen – försökt blåsa liv i debatten om pigavdrag. Flaggskeppet har varit Finland, som för några år sedan införde avdrag. Förväntningarna på det s k ”finlandsförsöket” har varit enorma och många särintressen har långt innan resultaten fanns tillgängliga, hyllat försöket och talat om alla fördelar som det lett till.
I förra veckan kom så den efterlängtade utvärderingen, och resultaten visar att reformen verkligen inte levererat vad den lovat. Förmodligen är det också därför den massmediala bilden inte varit speciellt stor. Svenskt Näringsliv m fl försöker ändå krampaktigt hålla frågan flytande, medan det för alla andra är uppenbart – nämligen att pigreformen var ett fiasko. Försöket har kostat betydligt mer än det smakat. Utvärderingen visar att bara 1600 jobb har ”skapats”. Det har också varit ett dyrt experiment, som kostat den finska staten 830 miljoner kronor. För den summan hade man exempelvis kunnat anställa ca 3000 vårdbiträden på heltid.
Bara fem procent av de finska hushållen har använt sig av avdraget. Av köpen var hela 85% olika former av renoveringsarbeten, alltså ett slags permanent ROT-bidrag. Hälften av dem som utnyttjat avdraget sa att de skulle genomfört arbetet även utan avdrag. Det är inte heller de lågavlönade som utnyttjat avdraget, utan framför allt höginkomsttagare, villaägare och tjänstemän.
Äldreomsorgen har också använts som förevändning för ett skatteavdrag. Man menar att ett avdrag skulle underlätta för äldre att få hjälp – ”att sätta guldkant på tillvaron”. Inte heller detta är ett hållbart argument! Rent ekonomiskt är det betydligt mer effektivt med skattepengar direkt till den offentliga hemtjänsten. I länder med större andel köpta privata tjänster finns inte en generell välfärd. Återigen är satsningar på offentliga sektorn en bättre och rättvsare lösning. På det sättet kan hemtjänsten ges rimliga förutsättningar och även ges utrymme för en medmänsklig dimension. Vi ska inte följa Finlands exempel! Våra skattemedel ska användas på ett vettigare sätt – det viktigaste handlar om att anställa fler människor i vården och omsorgen och samtidigt ge dem högre löner!
De högavalönade har sin fulla rätt att köpa hushållsnära tjänster för sina pengar. Att med offentliga medel prioritera detta genom subventionering är en annan sak. Det handlar om vad vi vill satsa våra gemensamma resurser på!
Som jämställdhetsåtgärd är ett skatteavdrag snarast kontraproduktivt. Ett avdrag skulle betyda att staten sanktionerar den ojämlika fördelningen av obetalt arbete och männen skulle återigen slippa sitt ansvar för städning i hemmet, genom att en subventionerad, men fortfarande lågavlönad städerska gör jobbet. Och fortfarande kan ingen svara på frågan vem ska vara piga hos pigan!
Den självklara lösningen på kvinnors dubbla, ibland tredubbla arbetsbörda är att männen tar sitt ansvar och gör mer av det obetalda arbetet.
Elina Linna, riskdagsledamot (v)