Rädda Barnen har nyligen kommit med en rapport om barnfattigdom. En rapport som tydligt visar hur det är att vara fattig i ett av världens rikaste länder. Vänsterpartiet skriver om vad sörmlands kommuner kan göra för att göra livet lättare för barn som lever under svåra ekonomiska förhålanden
Nu börjar sommarsemestrarna för hela svenska folket. Redan för några veckor sedan ljöd sångerna om blomstertiden och Idas sommarvisa, rektorerna höll tal och barnen såg fram mot ett långt, härligt lov fyllt av sol, bad och glass. Sommarlov och Bullerbylycka.
Men inte för alla barn.
För samtidigt som sångerna klingar ut och barnen lämnar klassrummen så kommer Rädda Barnen med ytterligare en rapport. En rapport som tydligt berättar hur det är att vara fattig i ett av världens rikaste länder. En rapport som utgår från banens perspektiv och barnens egna berättelser.
Att inte ha råd att följa med till badhuset. Att tvingas stanna hemma från skolutflykten. Att inte ha pengar till avgiften i fotbollsklubben eller musikskolan. Det är verkligheten för en kvarts miljon barn i dagens Sverige.
Visst, fattigdomen är relativ. I Sverige är det knappast några barn som svälter eller saknar tak över huvudet. Men 260 000 barn tvingas leva med en ständig oro för att familjens pengar inte ska räcka till, de kan inte göra samma saker som sina kompisar och de tvingas många gånger ta ett stort ansvar för sina egna föräldrar.

De senaste åren har barnfamiljerna generellt sett fått det lite bättre, och antalet fattiga barn har minskat något. Men samtidigt ökar klyftorna mellan rika och fattiga barnfamiljer. De fattigaste har, under de senaste tio åren, minskat sin standard med nästan tre procent medan de rikaste har fått en ökning med drygt 11 procent. Skillnaden mellan olika kommuner är också stor. I Sörmland kan vi till exempel se att de fattiga barnen är mer än dubbelt så många i Eskilstuna som de är i Trosa. Barn med utländsk bakgrund är också överrepresenterade, av de barn som kom till Sverige i början av 1990-talet lever fortfarande nästan hälften i familjer med dålig ekonomi.

Sörmlands kommuner kan göra en del för att göra livet lättare för barn som lever under knappa ekonomiska omständigheter. Det kan handla om att ordna koloniverksamhet eller andra former av gratis sommaraktiviteter för barn. För de äldre barnen/ungdomarna är det viktigt att erbjuda feriearbeten och att alla ungdomar, även de vars föräldrar har socialbidrag, får behålla hela sin lön utan att familjens bidrag minskas.
Ytterligare en viktig åtgärd är att se, upptäcka och erbjuda hjälp till alla de barn som växer upp med föräldrar som har alkohol- och drogproblem. Vi vet idag att mellan 10 och 15 procent av alla barn har någon förälder med missbruksproblem. Bara ett par procent av dessa barn får den hjälp och det stöd de behöver. Här måste insatserna öka betydligt.

I grunden handlar barnfattigdomen om ett orättvist och ojämlikt samhälle. Olika kommunala åtgärder kan mildra konsekvenserna, men vill vi på allvar att alla barn ska ha en bra levnadsstandard då måste vi också angripa de ökade inkomst- och förmögenhetsklyftorna. Vi måste bekämpa arbetslösheten och höja de låga kvinnolönerna. Vi måste vända dagens utveckling där den rikaste fjärdedelen av vår befolkning får skattelättnader, samtidigt som vi tvingas skära ner inom den offentliga sektorn.

En verklig satsning för att bekämpa barnfattigdomen kräver en omfördelning av både inkomster och inflytande i samhället.

Carin Kuutmann, Eskilstuna
Patrik Renfors, Oxelösund
båda ledamöter av Vänsterpartiets distriktsstyrelse i Sörmland

Uppdaterades: 08 jun 2004