artikel

Lasse har ordet

Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker föreslår i ett brev till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin att strejkrätten ska begränsas.

 I brevet kallar Duker Hotell och restaurangfackets blockad av en salladsbar i Göteborg för "övervåld". Han menar att reglerna kring konflikträtten är föråldrade och att fackföreningarna är konservativa bakåtsträvare "som vill bevara allt vid det gamla".

Vad som är nytt eller gammalt i detta fall är nog en definitionsfråga. Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att komma till ett Sverige där arbetarna förväntades stå med mössan i hand, buga och hålla käft. Där människor kunde avskedas på stående fot, utan motiv eller förklaring. Ett Sverige där varje försök till organisering eller krav på löner, arbetsmiljö eller andra anställningsvillkor möttes med trakasserier och svartlistning av "besvärliga" arbetare.

Att inte vilja ha tillbaka detta "gamla" är vad kampen för kollektivavtal handlar om. Kollektivavtalen garanterar rimliga anställningsförhållanden och löner. Om arbetsgivarna inte ställer upp på ingångna avtal eller vägra teckna avtal finns det möjlighet att ta till vissa reglerade stridsmedel så som strejker och blockader. Arbetsgivaren har också denna möjlighet, till exempel genom lockout.

Man kan ju komma med snyfthistorier om enskilda arbetsgivare som "offer" och dessa historier är förstås tacksamma för högern och Svenskt Näringsliv. Men för mig är det helt grundläggande att företagare som anställer ska ställa upp på de villkor som råder på svensk arbetsmarknad och att man förstår att det innebär ett ansvar att ha anställda.

Det är inte arbetsgivarna som saknar makt och inflytande i dagens Sverige. Miljoner anställda är helt beroende av de beslut som ägarna och deras representanter fattar. Det kan handla om beslut som är avgörande för tusentals anställda och ibland för hela orters och regioners framtid. Men även anställda hos mindre arbetsgivare är alltid i beroendeställning.

Vi måste förstå att det handlar om just makt och inte om enskilda företagares godhet eller ondskefullhet. För att i någon mån reglera denna makt krävs det regler, lagar och avtal på arbetsmarknaden. Den kamp som fackföreningarna i Göteborg nu för handlar inte om att vara "taskig" mot en salladsbarägare utan är en strid om att upprätthålla en civiliserad arbetsmarknad. Om Svenskt Näringsliv på allvar brydde sig om den aktuella salladsbarägaren borde de informera henne om vad som faktiskt gäller istället för att blåsa under en "snyfthistoria" för att vinna billiga poäng.

Lasse Ohly

Kopiera länk